Julian Rachlin

This is a past event.

Julians fest

Julian Rachlin, dirigent
Yubeen Kim, flöjt
Åbo filharmoniska orkester

Modest Musorgski: Uvertyr till operan Chovansjtjina
Wolfgang Amadeus Mozart: Flöjtkonsert nr 2 D-dur
Johannes Brahms: Symfoni nr 2 D-dur op. 73

Trots sina unga ålder har Yubeen Kim vunnit tre viktiga internationella flöjttävlingar: ARD-musiktävlingen i Tyskland samt de internationella musiktävlingarna i Genève och Prag. Tävlingssegrarna gjorde honom känd och Kim har turnerat över hela världen på stora konsertscener. Julian Rachlin presenterar Kim för åbopubliken, och tillsammans bjuder de på en strålande tolkning av Mozarts flöjtkonsert. Till festkonserten som avslutar Rachlins period som förste gästdirigent har han därutöver valt musik med stora känslor av Mussorgskij och Brahms.

 

 

Artists

Julian Rachlin (c) Ashley Klassen
Julian Rachlin
dirigent
Julian Rachlin (c) Ashley Klassen
Julian Rachlin
dirigent

Dirigenten och violinisten Julian Rachlin är förutom förste gästdirigent för Åbo filharmoniska dirigent även Kristiansands symfoniorkesters förste gästdirigent samt konstnärlig partner vid Royal Northern Sin-fonia. Julian Rachlin hör till vår tids mest lovprisade artister. Under sin över trettio år långa karriär har Rachlin arbetat världen över som dirigent, solist, kammarmusiker, lärare och konstnärlig ledare, och han har även spelat in skivor. Hans framträdanden har förtjusat publiker över hela världen och genom sina tolkningar har han befäst sin position bland de främsta inom den klassiska musiken.

Till höjdpunkterna under senaste tid hör hans solistiska uppträdanden tillsammans med Münchens och Los Angeles filharmoniska orkestrar och hans framträdanden som dirigent med till exempel Chicagos symfo-niorkester, Israels filharmoniska orkester och Wiens symfoniorkester. Rachlin har även samarbetat inom digitala installationer och arbetat med bland andra John Malkovich, Sir Roger Moore och Gerard Depardieu. Den av Rachlin grundade musikfestivalen ”Julian Rachlin and Friends” har blivit internationellt populär. År 2021 blev han konstnärlig ledare för Herbstgold-Festivalen. Sedan år 1999 har Rachlin undervisat vid Wiens privata musik- och konstuniversitet. Rachlin är även UNICEFs goodwillambassadör.

Rachlins skivinspelningar för skivbolagen Sony Classical, Warner Classics och Deutsche Grammophon har fått god kritik. Julian Rachlins instrument är en Stradivariusviolin från år 1704 och en Lorenzo Storioni-viola från år 1785. Instrumenten ägs av Dkfm. Angelika Prokopp-institutet.

Yubeen Kim (c) Taeuk Kang
Yubeen Kim
flöjt
Yubeen Kim (c) Taeuk Kang
Yubeen Kim
flöjt

Flöjtisten Yubeen Kim har fångat den internationella musikvärldens intresse genom sina segrar i ARD-musiktävlingen i Tyskland och musiktävlingen i Prag samt genom sin andra plats i musiktävlingen i Genève. Efter att han vunnit tävlingarna har han blivit inbjuden att uppträda på konsertscener över hela världen.

Som solist har han uppträtt på flera olika musikfestivaler i Europa, till exempel på den kända festivalen Pragvåren. Han har även uppträtt som solist med ett flertal orkestrar, däribland Konzerthausorchester Berlin, Bochumer Symphoniker, Seouls filharmoniska orkester, Koreas symfoniorkester och Tokyo Ensemble. Han har även samarbetat med dirigenterna Christoph Eschenbach, Iván Fischer, Louis Langré samt David Zinman.

Yubeen Kim har studerat vid konservatorierna i Lyon och Paris. Han studerar dessutom för närvarande vid Hochschule für Musik Hanns Eisner i Berlin. Kim har varit stämledare för flöjten vid Konzerthausorchester Berlin sedan år 2016. Kim uppträder även regelbundet som gästande stämledare för flöjtsektionen vid Berlins filharmoniker. Han har uppträtt på Berlins filharmonikers inspelning ”The Berlin Concert Album” under ledning av John Williams. Inspelningen är gjord av skivbolaget Deutsche Grammophon.

Pieces

Modest Musorgskij (1839-1881):
Uvertyr till operan Chovansjtjina

Han är som direkt tagen från en realistisk rysk roman från 1800-talet: en oslipad naturbegåvning som levde ett ostadigt och alkoholdrypande liv, vandrande i skumma gränder, och som sällan kunde koncentrera sig helt och fullt på tonsättandet. Det här grova och med mörka färger målade personporträttet motsvaras av att han i sin konst strävade till en omutbar konstnärlig äkthet och ärlighet, och han övergav den idealiserade skönhetens ideal.

Av de stora ryska tonsättarna under 1800-talet var Modest Musorgskij den mest särpräglade. Den stora tragedin under hans karriär var den breda ravinen mellan hans storstilade planer och de oförverkligade projekten. Det blev speciellt tydligt inom operan, av vilka endast Boris Godunov färdigställdes, rentav i två versioner (1868-69; 1871-72). Hans övriga operaprojekt, rentav nio stycken inalles, blev däremot av olika anledningar ofullbordade, och vissa av dem blev aldrig något mer än vaga idéer.

Musorgskij började arbetet med operan Chovansjtjina (1872-80) kort efter Boris Godunov men trots åtta år av strävanden blev han aldrig klar med arbetet. Verket bearbetades så att det kunde framföras av hans nära vän Nikolaj Rimskij-Korsakov, vars version framfördes i S:t Petersburg år 1886. Operans uvertyr målar upp ett landskap som bakgrund för operans händelser. I enlighet med sin undertitel ”Gryning vid floden Moskva” målar den med lyriska och folksångslika breda penseldrag Rysslands huvudstad som vaknar till en ny dag, men Kremls klockor som klingar i bakgrunden för med sig mer hotfulla färger, som förebådar operans kommande kamper.

Verkpresentation: Kimmo Korhonen
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka

Wolfgang Amadeus Mozart (1756–1791):
Flöjtkonsert nr 2 D-dur K.314 (285d)

Allegro aperto
Andante ma non troppo
Allegro

Den unge Mozart var som känt inte speciellt nöjd med sin tjänst hos Salzburgs furstebiskop. Mot slutet av sommaren 1777 sade han upp sig och i september reste han tillsammans med sin mor iväg på en över ett år lång resa med Paris som huvudsakligt resmål. Under resan stannade Mozart och hans mor flera månader i Mannheim, där den rike amatörflöjtisten Ferdinand Dejean beställde tre korta och lätta konserter och några flöjtkvartetter av honom. Belöningen var 200 floriner, vilket gladde Mozart.

Mozart var inte speciellt förtjust i flöjten som instrument, och inspirationen föll inte över honom lika lätt som vanligt. Han färdigställde endast två av konserterna, och av dem var den senare, D-durkonserten, i själva verket ett arrangemang av den ett år tidigare färdigställda oboekonserten. I arrangemanget hade Mozart förutom bytt soloinstrument endast höjt tonarten från C-dur till D-dur. Det var inget under att Dejean betalde endast hälften av den överenskomna belöningen, speciellt som bägge konserterna helt klart överskred hans förmågor som flöjtist.

Flöjtkonserten i D-dur representerar Mozarts klassicistiska stil när den är som tydligast. I den energiska och ljusa första satsen är flöjtistens parti elegant och figurerande. Med sina långa sångbara linjer och ställvisa melankoli bildar den långsamma satsen en skarp kontrast till de omgivande satsernas rörlighet. Verket avslutas med en förtjusande och frisk rondofinal, vars huvudmotiv Mozart några år senare adapterade i sin opera Enleveringen ur Seraljen (1782) i Blondes aria ”Welche Wonne, welche Lust”.

Verkpresentation: Kimmo Korhonen
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka

Johannes Brahms (1833–1897):
Symfoni nr 2 D-dur op. 73

Allegro non troppo
Adagio non troppo
Allegretto grazioso (quasi andantino)
Allegro con spirito

Det tog lång tid för Brahms att skriva sin första symfoni, den skapande processen sträckte sig över en period på nästan tjugo år, men när verket stod klart år 1876 kom de tre följande symfonierna till i rask följd, den andra endast ett år efter den första. I och med den frigjorde sig Brahms från sin skoningslösa självkritik och från den nästan förkrossande inverkan av förebilden Beethoven.

Brahms nya symfoniska självförtroende reflekteras även såtillvida i den andra symfonins musik att det är hans mest frigjorda och positiva symfoni. Det ljusa i verket har ofta även betonats för mycket, eftersom speciellt de två första satserna även har sina skuggigare sidor. Och under den ljusa ytan är Brahms skapande självdisciplin lika stark som i de andra symfonierna, och verket är en motiviskt-tematiskt mycket tät och helgjuten helhet.

Den första satsen börjar lugnt men i genomföringen i mitten förekommer även mörkare och mer elegiska stämningar. På samma sätt börjar musiken i den långsamma satsen idylliskt men dyker stundvis djupt i mollnyanser, som får en nästan barock dysterhet av kontrapunkten. Förutom i den fjärde symfonin skrev Brahms inte egentliga scherzosatser i sina symfonier, och i den andra symfonin ersätts den av en lugnare sats av intermezzotyp, vars snabbare mellanparti är en variation av satsens huvudtema. Finalen inleds kontrollerat och återhållsamt, men växer sedan till strålande glans. Avslutningen är den muntraste i Brahms symfonisvit, och bleckblåset glänser i höjden liksom i barockens himmelska visioner.

Teosesittely: Kimmo Korhonen