Sibeliusmuseo

This is a past event.

Kammarmusikaliska symfoniker

Helvi Leiviskä: Pianotrio
Gustav Mahler (kompletterad av A. Schnittken): Pianokvartett a-moll
Sebastian Fagerlund: Pianotrio Remain

Maija Kontunen, violin, programplanering
Oskari Eirola, violin
Sauli Kulmala, viola
Joseph Teeter, cello
Anna Kulmala, piano

Helvi Leiviskä, som fick Pro Finlandia-priset, levde för musiken och hennes kompositionsglöd höll i sig hela hennes liv. Ur den fördomsfria och experimentglada tonsättarens produktion har vi valt pianotrion till konsertens program. Residenstonsättaren Sebastian Fagerlunds pianotrio Remain bildar ett par med Leiviskäs verk. Hur låter dessa två finländska pianotrion som kommit till med nästan hundra års mellanrum? Som avslutning på kammarmusikeftermiddagen hör vi romantisk musik av Mahler.

Artists

Pieces

Helvi Leiviskä (1902-1982):
Pianotrio

I Allegro con fuoco
II Largo - Allegro -Largo

Även om det har funnits kvinnliga finländska tonsättare åtminstone sedan 1800-talet var Helvi Leiviskä den första som lyckades befästa en permanent position i det finländska musiklivet. Det var inte lätt ens för henne och på grund av sitt kön mötte hon många fördomar. Hennes viktigaste verk är de tre symfonierna (1947, 1954, 1971), den ensatsiga Sinfonia brevis (1962) och den eftertryckliga pianokonserten (1935), som alla präglas av ett formspråk med långa bågar och ett av tät kontrapunkt färgat uttryck. Till stilen placerade sig Leiviskä mellan en från nationella element befriad romantik och nyklassicism, och i sina senare verk rörde hon sig mot ett nästan fritonalt tonspråk.

Leiviskäs begåvning blev tydlig redan under hennes studieår. När hennes tidiga pianotrio (1924) framfördes vid Helsingfors Musikinstituts elevkonsert i maj 1924 skrev Svenska Pressens kritiker ”B. B-t” (Birger Buchert) att ”den röjer såsom frk. Leiviskäs tidigare kompositioner en omisskänlig begåvning och förmåga”.

Leiviskäs pianotrio består av två satser, och i verkets senromantiska musik kan man skönja en fransk färg. Den första satsens öppningstema är kromatiskt roterande och bredare än sidotemat. Satsens spänningar mildras av ett stämningsfullt lugnare avsnitt. Den andra satsen inleds lyriskt och stämningsfullt men växer mot mitten till ett romantiskt brus. Jämfört med den första satsen är den andra satsen mer balanserad till sin karaktär, och den återvänder till inledningens lugna stämningar och ger verket en avtonande och melankoliskt färgad, nästan reminiscerande avslutning.

Verkpresentation: Kimmo Korhonen
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka

Gustav Mahler (1860-1911):
Pianokvartett a-moll (kompletterad av Alfred Schnittke)

Nicht zu schnell
Allegro

Gustav Mahler få försök inom kammarmusiken kom till under hans studieår vid konservatoriet i Wien. Våren 1876 färdigställdes pianokvartetten, som fick sitt uruppförande samma år med Mahler själv som pianist. Förutom dem komponerade han vid konservatoriet även en violinsonat samt två satser av en pianokvintett, men därefter lämnade han kammarmusiken och hans verkliga mästerverk skapade han senare med sina sånger och symfonier.

Manuskriptet till pianokvartetten förblev efter Mahlers död hos hans änka Alma och kom med henne till New York, där det på nytt blev offentligt år 1964. Verket är starkt förknippat med den tyska romantiken i Schumanns och Brahms anda. Dess enda färdiga sats domineras av en intensiv sångbarhet; tempomarkeringen är Nicht zu schnell (Inte för snabbt), och stråkarnas entré är markerad med instruktionen Mit Leidenschaft (Passionerat). I sin glödande ymnighet är kvartetten tydligt en ung mans musik.

Av pianokvartetten efterlämnade Mahler förutom den färdiga satsen även ett 24 takter långt fragment av en scherzosats. Utgående från fragmentet kompletterade, eller snarare komponerade, den ryska tonsättaren Alfred Schnittke (1934-1998) år 1988 satsen så att den gick att framföra. I denna rekonstruktion blandas Mahlers motiv samman med Schnittkes modernare tonspråk, som om man upplevde Mahlers musik genom något slags förvrängande sneda speglar, stundvis identifierbar men samtidigt i en form med nya betydelser och klanger. Mahlers fragment framförs i sin rena och oförvanskade form först i slutet av satsen.

Verkpresentation: Kimmo Korhonen
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka

Sebastian Fagerlund (f. 1972):
Remain för violin, cello och piano

Sebastian Fagerlunds pianotrio färdigställdes den 24 februari 2022, samma dag då Ryssland anföll Ukraina. Kompositionsarbetet med finalen hade varit problematiskt, men den upprörande nyheten och krigets utbrott blev starten på ett många timmar långt intensivt komponerande, under vilket den avslutande satsen fick sin slutliga form. Fagerlund tillägnade verket ”Ukrainas tappra människor och krigets offer”.

Till en början var pianotrion tänkt att bli ett relativt kompakt förarbete för en senare trippelkonsert, med just violin, cello och piano som solister. Under arbetet med verket växte det ändå till en mer omfattande tresatsig helhet än vad som ursprungligen var tänkt. Verkets titel ”Remain” (på svenska ”återstå”, ”förbli”) gav Fagerlund en tanke om citat, och i trion är de referenser till verk som har varit viktiga för honom som musiker och som kompositör.

I pianotrions energiska första sats struktureras musiken av ritmico-, espressivo- och arpeggio-material av olika karaktär. Den långsamma satsen kulminerar i ett citat ur ackordföljden i satsen Rigaudon i Ravels verk Le tombeau de Couperin. Verkets mittersta sats har formen A-B-A, då musiken framskrider mot det mittersta avsnittet (B) med dess citat ur Sarabande i Bachs andra soloviolinpartita, för att därefter igen distansera sig från det. Finalen är ett rondo i sex skeden, som domineras av ett motoriskt huvudmotiv. Satsen innehåller ett citat ur Brahms tredje pianotrio, dvs. en hänvisning till verkets egen arthistoria. Fagerlund beskriver finalen som en syntes, och i den ingår även inslag från verkets tidigare satser.

Verkpresentation: Kimmo Korhonen
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka