Rosanne Philippens viulun kanssa

This is a past event.

Tyska romantiker

Markus Stenz, dirigent
Rosanne Philippens, violin
Åbo filharmoniska orkester

Richard Wagner: Uvertyr till operan Mästersångarna i Nürnberg
Robert Schumann: Violinkonsert d-moll
Johannes Brahms: Symfoni nr 4 e-moll

Mer är mer när konserten innehåller musik av tre tyska romantiker. Då ekvationen kompletteras med den tyska dirigenten Markus Stenz är repertoaren i goda händer. Stenz dirigerade operan Mästersångarna i Nürnberg vid Deutsche Oper Berlin sommaren 2022 och till Åbo hämtar han med sig verkets populära uvertyr. Schumanns violinkonsert lockar fram känslorna såväl ur solisten som lyssnarna, och konserten uttolkas av den häpnadsväckande violinvirtuosen Rosanne Philippens. Brahms fjärde är stor symfonisk konst när den är som bäst.

 

 

Artists

Markus Stenz
dirigent
Markus Stenz
dirigent

Dirigenten Markus Stenz var chefdirigent för Hollands radios symfoniorkester åren 2012-2019, Baltimores symfoniorkesters förste gästdirigent åren 2015-2019 och Seouls filharmoniska orkesters residensdirigent åren 2016-2021.

Till Stenzs kommande höjdpunkter hör hans framträdanden med Orchestre National de Lyon och Hollands nationalopera. Under säsongen 2022-2023 debuterar Stenz i Rom med Orchestra dell’Academia Nazionale di Santa Cecilia. Under pågående säsong dirigerar han även en Wagnerkväll med Nina Stemme i Budapest, Wiens radios symfoniorkester på Brucknerfest i Linz samt Dresdens filharmoniker. I USA debuterar han med Detroits symfoniorkester och återvänder för att dirigera symfoniorkestrarna i Oregon och Indianapolis.

Till hans senaste framträdanden hör konserterna med MDR Leipzigs radios symfoniorkester, filharmoniska orkestrarna i Dortmund och Luxemburg, Orchestre National de Lyon, Bergens filharmoniska orkester och Barcelonas symfoniorkester. På operascenerna har Stenz under senaste tid dirigerat operorna Döden i Venedig och En midsommarnattsdröm av Britten vid Deutsche Oper Berlin samt verk av bland andra Mozart, Schumann och Wagner vid Teatro La Fenice i Venedig.

Till Stenzs senaste skivinspelningar hör Bruckners sjunde symfoni tillsammans med Stavangers symfoniorkester.

Rosanne Philippens (c) Marco Borggreve
Rosanne Philippens
violin
Rosanne Philippens (c) Marco Borggreve
Rosanne Philippens
violin

Rosanne Philippens  sätt att musicera har beskrivits som förfinat, livligt och felfritt. Philippens musikaliska uttryck andas en medfödd musikalitet och ett omedelbart förhållningssätt till musiken.

Philippens fick tidigt undervisning vid musikskolan i Amstelveen. Hon fortsatte sina studier vid Haags kungliga konservatorium och vid Hanns Eisler-akademin i Berlin. Philippens segrade i Hollands nationella violintävling år 2009 och vid den internationella violintävlingen i Freiburg år 2014.

Philippens är mycket populär i Nederländerna där hon regelbundet uppträder både som solist och som kammarmusiker. Till Philippens senaste höjdpunkter hör framträdandena tillsammans med Rotterdams filharmoniker, Nederländernas radios filharmoniska orkester och Residentieorkestern. Utanför Nederländerna har Philippens uppträtt tillsammans med Barcelonas och Vancouvers symfoniorkestrar och med olika orkestrar i Tyskland, Finland och Schweiz.

Philippens tror starkt på att överskrida den klassiska musikens gränser och hon har drivit sin egen konsertserie, ”The Amsterdam Salon Pop-Up”. Målsättningen med konsertserien har varit att erbjuda lyssnarna högklassiga konsertupplevelser i salongsstil i ovanliga miljöer.

Pieces

Richard Wagner (1813-1883):
Uvertyr ur operan Mästersångarna i Nürnberg

Wagner övervägde att skriva en opera kring temat Mästersångarna i Nürnberg redan under 1840-talet, men verket kom egentligen till först under åren 1862-67 mitt under arbetet med den monumentala tetralogin Nibelungens ring. Wagner hade genomlevt konstnärligt svåra tider och operans triumferande mottagande i München i juni 1868 innebar en stor lättnad för honom.

Mästersångarna i Nürnberg har på många sätt en speciell ställning bland Wagners operor. Det är den enda komiska operan från hans mogna period, den utspelar sig i en verklig historisk miljö och har inget mytologiskt eller övernaturligt innehåll. Händelserna utspelar sig i Nürnberg under 1500-talet, som då var den tyska renässansens blomstrande centrum. Den unge riddaren Walther von Stolzing vill bli medlem i mästarsångarnas gille för att kunna gifta sig med sin älskade Eva. I Stoltzings idealistiska karaktär såg Wagner sig själv, medan han gjorde den konservative Sixtus Beckmesser till en karikatyr av sin ärkefiende, kritikern Eduard Hanslick.

Mästersångarna i Nürnberg börjar med en av operamusikens mest kända och ståtliga uvertyrer. I den har Wagner inkluderat flera av operans centrala teman, till exempel mästersångarnas tema som inleder uvertyren. Trots att uvertyren även innehåller lyriska partier domineras den av en ädel ståt, ofta berikad av en kontrapunkt i flera lager. I operan övergår musiken utan avbrott från uvertyren till den första scenen, men vid konsertanta framföranden av uvertyren avslutas den med en strålande kulmen.

Verkpresentation: Kimmo Korhonen
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka 

Robert Schumann (1810-1856):
Violinkonsert d-moll WoO 23

1. In kräftigen, nicht zu schnellem Tempo
2. Langsam (attacca)
3. Lebhaft, doch nicht schnell

Schumanns bekantskap med den unge musikern Joseph Joachim, som var i början av sin karriär, gav tonsättaren ljus under de allt dystrare stämningarna under hans sista år. Joachims framförande av Beethovens violinkonsert våren 1853 gjorde ett stort intryck på honom, och inspirerad av framförandet komponerade han för Joachim i september 1853 Fantasi för violin och orkester och genast därefter violinkonserten, som färdigställdes i början av oktober. Dessutom gjorde han en violinversion av sin tidigare cellokonsert (1850).

I popularitet har violinkonserten förblivit i skymundan av piano- och cellokonserterna, till stor del beroende av att det tog tid innan verket började spelas. Joachim framförde aldrig konserten och verket föll även bort ur helhetsutgåvan av Schumanns verk. Efter Joachims död (1907) såldes partituret till konserten till Preussiska statsbiblioteket i Berlin och utkom i tryckt version först år 1937. Därefter har konserten dock så småningom funnit sin plats i repertoaren.

De virtuosa elementen har en tydligare roll i violinkonserten än i piano- och cellokonserterna. Det rör sig om en traditionell helhet i tre satser, med för Schumann typiska tematiska och motiviska kopplingar mellan satser. Temat i den känslosamma och meditativa långsamma satsen spökade i Schumanns medvetande även senare, eftersom han använde det som utgångspunkt för de pianovariationer han skrev precis innan sin slutliga psykiska kollaps; då berättade han att änglarna hade sjungit temat för honom. Liksom i piano- och cellokonserterna för även här ett mellanavsnitt vidare direkt från den långsamma satsen till den fördolt dansanta finalen, färgad av polonäsnyanser.

Verkpresentation: Kimmo Korhonen
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka

Johannes Brahms (1833-1897):
Symfoni nr 4 e-moll op. 98

Allegro non troppo
Andante moderato
Allegro giocoso
Allegro energico e passionato

Brahms väg till symfoniker var lång och plågsam. Hans stränga självkritik och ljudet av jättens steg bakom honom, dvs. Beethoven, höll honom på betryggande avstånd från symfonin ända till mogen mansålder. Efter att han under hösten 1876, 43 år gammal och redan en erfaren mästare, blev klar med sin första symfoni efter en lång skapande kamp föddes de tre följande symfonierna lättare, den sista i e-moll under somrarna 1884 och 1885. Verket har senare ansetts vara höjdpunkten på Brahms symfoniska svit, trots att sviten håller så hög och jämn kvalitet.

I Brahms symfonier – och alldeles speciellt i den fjärde – förenas melodiernas spontana kreativitet med en strängt kontrollerad underliggande struktur. Den första satsen inleds med ett tema vars yttre proportionalitet döljer en djup sorg. Satsen är uppbyggd som en traditionell sonatform vars kulmen infaller först i den eftertryckliga codan. I den långsamma satsen är musiken präglad av vacklandet mellan C-dur och E-dur, vilket ger musiken en arkaiskt frygisk färg och belyser Brahms intresse för den tidiga musiken.

Den tredje satsen är hos Brahms en dynamisk scherzoliknande sats, inte ett mer lyriskt intermezzo som i andra symfonier. Av finalen bygger Brahms i sin tur en variationssvit enligt förebilder från barocken i avseende på av såväl form som material. Den är en passacaglia (eller chaconne beroende av tolkning), vars tema Brahms har hämtat i slutkören av Bachs kantat nr 150 ”Nach dir, Herr, verlanget mig”.

Verkpresentation: Kimmo Korhonen
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka