This is a past event.

Vår tids kvinnoröster

Anne Victorino d’Almeida: Dessossessago
Jennifer Higdon: Light Refracted
Kirsten Volness: Sin Sin Sin
Dobrinka Tabakova: Insight

Jun Saotome, oboe
Matteo Mastromarino, klarinett
Samuel Rouleau, fagott
Tanja Nisonen, valthorn, programplanering
Ilana Gothoni, violin
Jouni Rissanen, viola
Andreas Helling, cello
Aapo Kyyhkynen, kontrabas
Eveliina Kytömäki, piano
Henna Jämsä, programplanering

“Enligt oss är varje stycke en riktig pärla och förtjänar att höras!” Kammarmusikkonserten är en skattkista med underbara men mer sällan spelade verk av samtida tonsättare. Programplanerarnas expedition i notarkiven gav upphov till en konsert med intressanta och mångsidiga verk av kvinnliga tonsättare från 2000-talet.

 

Pieces

Anne Victorino d'Almeida (f. 1978):
Desassossego

Anne (ana) de Medeiros Harlé Victorino d’Almeida från Portugal växte upp i en osedvanligt kulturellt aktiv familj. Hennes far António Victorino d’Almeida är tonsättare, dirigent, pianist och författare, hennes äldre systrar i sin tur är den internationellt kända skådespelaren och sångaren Maria de Medeiros samt skådespelaren och regissören Inês de Medeiros, som har fått Golden Globe-priset. I familjens konstbejakande atmosfär började Anne Victornio d’Almeida musicera redan som fyraåring med att spela piano. Senare blev hennes första instrument violin, och förutom som kompositör har hon även arbetat som violinlärare.

Anne Victorino d’Almeidas produktion omfattar såväl konsertverk som musik till skådespel och filmer. I d’Almeidas kammarmusikproduktion lägger man speciellt märke till verken komponerade för olika bleckblåsinstrument. Desassossego, som hör till hennes nyare produktion, är tillägnad den portugisiske valthornartisten Bernardo Silva, som uruppförde verket sommaren 2019 i Gents kungliga konservatorium i Belgien.

Verkets titel betyder ”orolighet” eller ”rastlöshet” och i verket kan man skönja en dold inre tvetydighet. Det inleds i meditativa och lugna stämningar men blir så småningom allt mer oroligt. Det andra avsnittet är ett aningen prokofjevskt, marschlikt framåtskridande och kantigt mellanavsnitt, från vilket vi återvänder till inledningens stämning men nu i en mer fragmentarisk och undergiven form.

Verkpresentation: Kimmo Korhonen
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka

Jennifer Higdon (f. 1962):
Light Refracted

Inward
Outward

Jennifer Higdon hör till vår tids mest framgångsrika och ansedda amerikanska tonsättare. Hennes meritförteckning omfattar såväl det ansedda Pulitzerpriset år 2010 för violinkonserten (2008) som tre Grammy för bästa nya komposition för slagverkskonserten (2010), violakonserten (2018) och harpkonserten (2020). Förutom konserter och övriga orkesterverk har hon även komponerat operan Cold Mountain (2015), en stor mängd kammarmusik samt vokalverk.

Higdons musik har en starkt emotionell grund, som ofta beskrivs som nyromantisk, men i de snabba satsernas rörelse finns ofta även en puls som för tankarna till minimalismen. Higdon har karaktäriserat sin kompositionsmetod som intuitiv, med vilket menas att hon inte vill bygga sina verk enligt färdiga grundmodeller eller system utan låter dem utvecklas enligt sin naturliga gång. Detta blir tydligt även i verket Light refracted (2002) för en kammarensemble bestående av klarinett, stråktrio och piano.

Higdon har berättat att hon i verket ger uttryck för hur ljuset reflekteras i människor, en inre synvinkel som är meditativ och omfattande till känsloskalan, samt en yttre reflektion som i det här fallet är full av energi. Dessa motsvaras av verkets två satser. Inward (Inåt) är musik med franska influenser, fritt flödande och växlande i täthet, som smidigt byter mellan olika rörelse- och känslotillstånd. Den kortare satsen Outward (Utåt) är en ryckig och fartfylld sats, i vilken känslan av rörelse bibehålls genom hela satsen, även i det för en stund tystare mellanavsnittet.

Verkpresentation: Kimmo Korhonen
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka

Kirsten Volness (f. 1980):
Sin Sin Sin

Wrath (Vrede)
Pride (Stolthet)
Gluttony (Frosseri)

Kirsten Volness från USA hör till de tonsättare som inte kan paketeras fint med en enda, klart avgränsad stiletikett. Hon kan inom ett enda verk använda många olika utgångspunkter och även förena olika slags stilelement från konstmusik till jazz och rock. Inspirationen till hennes verk kan lika väl komma från naturen och mytologin som från frågor kring miljö och socialpolitik. Volness har komponerat förutom orkesterverk, kammarmusik och vokalmusik även musik inom genrer som multimedia och elektroakustisk musik.

Verket Sin Sin Sin (2017) för kammarensemble har kommit till för att komplettera målaren William Woodwards (f. 1935) utställning The Seven Deadly Sins (De sju dödssynderna). Verket har tre satser, som har inspirerats av tre målningar med anknytning till olika synder. I Woodwards tekniskt skickliga och livfulla bilder framställs dödssynderna med hjälp av människor och djur i cirkusmiljö, och Volness har i sin tur velat betona de humoristiska dragen i synderna.

Den första satsen i Volness verk, Wrath (Vrede), är fartfyllt pulserande och skramlande kantig musik. Den mittersta satsen Pride (Stolthet) är lugnare till karaktären, och oboen och fagotten sjunger sina egna linjer över stråkarnas och valthornets långsamma bakgrund. Den avslutande satsen Gluttony (Frosseri) håller hårt fast i sin minimalistiska haltande puls i 7/8-taktart. Och om en gång inte är tillräckligt kan musikerna enligt tonsättaren spela satsen en gång till om de så vill, då i högre tempo.

Verkpresentation: Kimmo Korhonen
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka

Dobrinka Tabakova (f. 1980):
Insight

Dobrinka Tabakova föddes i Bulgarien men har sedan hon var 11 år gammal bott i London. Hon har karaktäriserats som en tonsättare vars musik har ”strålande tonala harmonier och stora, ymniga gester som ger ett starkt emotionellt djup” (The Strad). Hon har själv talat om det kommunikativa och om vikten av en tydlig och klar helhetsstruktur och en melodisk linje i uttrycket, men även om musikernas energi och passion som inspiration för sin kreativitet. I hennes produktion ingår flera verk för mångsidigt olika besättningar. År 2013 var skivan String Paths med hennes verk för stråkensembler Grammykandidat, och musiker från skivan ingår i Jean-Luc Godards prisbelönta film Adieu au langage (2014).

Insight för stråktrio är från år 2002. Titelns ”insikt” anknyter till stråktrion som instrument, till den starka inre gemenskapen mellan instrumenten. Enligt Tabakova är ”huvudavsikten med denna stråktrio att påvisa den enighet som råder i stråktrion. Jag var mest intresserad av att undersöka stråktekniker och förvandla trions klang till ett helt annat instrument. Därför ingår en hänvisning till ackordeonens klang (speciellt i början av verket) eller bleckblåsfanfarer. Verket består av tre avsnitt som hänger ihop med varandra...”

Insight inleds som en yta bildad av stråkarnas långa toner som andas långsamt, och som övergår i sköra klanger. Ett snabbt avsnitt med upprepande figurer avspeglar minimalistiska influenser och jämnas ut i ett lugnare avslutande avsnitt.

Verkpresentation: Kimmo Korhonen
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka