Christoffer Sundqvist, klarinetti

This is a past event.

Klarinettfest

Olli Mustonen, dirigent
Christoffer Sundqvist, klarinett
Åbo filharmoniska orkester

Aulis Sallinen: Shadows
Sebastian Fagerlund: Klarinettkonsert
Johannes Brahms: Symfoni nr 1 c-moll op. 68

Nu blir det fest! Sebastian Fagerlund, en av sin generations mest framgångsrika tonsättare, är ÅFO:s senaste residenskompositör och samarbetet inleds med den här konserten. Tillsammans med vår konstnärlige ledare Olli Mustonen har Fagerlund planerat ett program i vilket ingår musik som står honom nära och som framförs tillsammans med hans egen klarinettkonsert. Klarinettkonserten uttolkas av RSO:s soloklarinettist Christoffer Sundqvist, som även har uruppfört verket. Vi får även höra Aulis Sallinens orkesterverk Shadows, som bygger på operan Kungen reser till Frankrike. Kvällen avslutas med Johannes Brahms första symfoni, som var en lång kraftansträngning för tonsättaren.

Artists

Olli Mustonen (c) Heikki Tuuli
Olli Mustonen
dirigent
Olli Mustonen (c) Heikki Tuuli
Olli Mustonen
dirigent

I konstnärlig ledare Olli Mustonens person förenas verksamheten som pianist, dirigent och kompositör till ett övergripande musikerskap på ett ovanligt vis.

Under de senaste säsongerna har Mustonen framträtt som solist med bl.a. Londons symfoniorkester, Marinskijteaterns orkester och New Yorks filharmoniker. Som dirigent har han under de senaste åren samarbetat med bl.a. Jerusalems symfoniorkester och ett flertal europeiska orkestrar. 

I Mustonens arbete som tonsättare har de stora kammarmusikverken haft en central position under senaste tid – under de senaste åren har han komponerat bl.a. en pianokvintett och en stråkkvartett. I september uruppfördes den på Kalevala baserade och för Ian Bostridge och Steven Isserlis komponerade symfonin ”Himlaljus” i Amsterdam och London. Till Beethovens 250-årsjubileum beställde Beethovenhaus i Bonn en stråksextett av Mustonen, och den uruppfördes vid deras Beethovenfestival i februari 2020.

Mustonens skivkatalog är omfattande och innehåller t.ex. inspelningen av Alkans och Sjostakovitjs preludier som fick Edison- och Gramophonepriserna. Av de senaste årens inspelningar kan nämnas inspelningen av Beethovens pianokonserter samt helhetsinspelningen av Prokofjevs pianokonserter tillsammans med RSO och dirigenten Hannu Lintu.

Mustonen fick Hindemith-musikpriset år 2019. Mustonen har fått även Finlands kulturministeriums Finlandspris och han har fått Finlands Lejons riddarordens Pro Finlandia-medalj år 2003.

Christoffer Sundqvist soittaa klarinettia
Christoffer Sundqvist
klarinett
Christoffer Sundqvist soittaa klarinettia
Christoffer Sundqvist
klarinett

Christoffer Sundqvist (f. 1978) inledde sina klarinettstudier vid konservatoriet i Jakobstad som Bernhard Nylunds elev. År 2002 avlade han diplom vid Sibelius-Akademin där Anna-Maija Korsimaa var hans lärare. Sundqvist fortsatte sina studier vid musikhögskolan i Basel under ledning av professor Francois Benda. Han har även studerat kammarmusiker under ledning av flera betydande musiker. Christoffer Sundqvist fick delat första pris i Crusell-klarinettävlingen år 2002.

År 2004 valdes Christoffer Sundqvist till Radions symfoniorkester debutant år 2004. Under senaste år har han spelat som solist med nästan alla finländska orkestrar. Av hans solistuppdrag utomlands kan nämnas BBC Symphony Orchestra, Göteborgs symfoniorkester, Estlands nationella symfoniorkester, Nordwestdeutsche Philharmonie, Norrköpings symfoniorkester och Sinfonieorchester Basel. Han har arbetat med dirigenter som t.ex. Jukka-Pekka Saraste, John Storgårds, Sakari Oramo, Karl-Heinz Steffens, Eugene Tzigane och Hannu Lintu. Sundqvist är en regelbunden gäst på europeiska festivaler. Han har medverkat i bl.a. festivalen Warszawa-höst, Kuhmo kammarmusik, Fürstensaal Classix-festivalen i Kempten, Märzmusik-festivalen och West Cork-kammarmusikfestivalen i Irland. Till höjdpunkterna år 2016-17 hörde gästspelen i Muziekgebouw i Amsterdam, med Luzerns symfoniorkester samt på MITO-festivalen i Milan och Turin. År 2017 gjorde han en helhetsinspelning av Louis Spohrs klarinettkonserter tillsammans med NDR Hannover.

Under kommande säsong har Sundqvist ett nära samarbete med bl.a. Pekka Kuusisto, Paavali Jumppanen, Niek de Groot Herve Joulain, Hugo Ticciati, Oliver Triendlin, Angela Hewitt och Thorleif Thedeen. Åren 2013-2016 var Sundqvist konstnärlig ledare för Jakobstad Sinfonietta. Tillsammans med Sebastian Fagerlund grundade han kammarmusikfestivalen RUSK i Jakobstad.

Christoffer Sundqvist har uruppfört Sebastian Fagerlunds, Olli Kortekangas, Erkki-Sven Tüürs, Aulis Sallinens och Jukka Linkolas klarinettkonserter. Tillsammans med sina kammarmusikensembler har han uruppfört flera finländska verk av bl.a. P.H. Nordgren, Sampo Haapamäki, Magnus Lindberg och Atso Almila. Sundqvist har ett nära samarbete med Sebastian Fagerlund. Förutom klarinettkonserten har detta samarbete lett till uruppföranden av Trio år 2010 och Sonat år 2011.

Sundqvist spelar in skivor för skivbolagen BIS, Ondine, CPO och Alba. Hans senaste inspelningar är den Emma-prisbelönta och internationellt uppmärksammade inspelningen av Fagerlunds klarinettkonsert tillsammans med Göteborgs symfoniorkester, inspelningen av Peter Eötvös och Aulis Sallinens konserter för Alba samt Plus Ensembles Emma-prisbelönta inspelning av Jukka Tiensuus musik för Alba. Sedan år 2005 har Sundqvist varit Radions symfoniorkesters soloklarinettist. Christoffer Sundqvist undervisar i klarinett vid Sibelius-Akademin och regelbundet på mästarkurser.

Sebastian Fagerlund (c) Ville Paasimaa
Sebastian Fagerlund
residenskompositör
Sebastian Fagerlund (c) Ville Paasimaa
Sebastian Fagerlund
residenskompositör

Sebastian Fagerlund inleder sin period som Åbo filharmoniska orkesters residenskompositör hösten 2022. Perioden är treårig och under den kommer orkestern att framföra Fagerlunds musik vid konserter med program planerade av Fagerlund. Till den treåriga perioden hör även ett beställningsverk.

Sebastian Fagerlund (f. 1972) har befäst sin position som en av de mest betydande europeiska tonsättarna i sin generation. Världens ledande orkestrar, dirigenter och musiker har beställt och framfört musik av Fagerlund. I hans omfattande produktion ingår orkester- och kammarmusik, soloverk samt operor. I sina verk behandlar Fagerlund ofta grundläggande existentiella frågor. Den starka musikaliteten och instrumentala virtuositeten förmedlas till lyssnarna som musikaliska draman, vars intensiva uttryck förenar en livlig kommunikation med en öppenhet inför olika musiktraditioner.

Till Fagerlunds viktigaste verk hör hans klarinettkonsert (2006) som innebar startskottet på hans internationella karriär.Fagerlunds musik ges ut av Edition Peters och finns inspelad på skivor av skivbolaget BIS.

Pieces

Aulis Sallinen (f. 1935):
Shadows

Aulis Sallinen är mest känd för sina sex operor, men han har även komponerat en bred och mångsidig produktion instrumentalmusik, bl.a. åtta symfonier, ett flertal konserter samt kammarmusik. Såväl i sina operor som i sin instrumentala musik har han rört sig över en bred stilistisk skala, men gemensamt för många av hans verk är den mörka klangen som strömmar ur livets djupa underströmmar.

Orkesterpreludiet Shadows (1982) tillkomsthistoria utgör ett slags länk mellan Sallinens operor och instrumentala verk. Då National Symphony Orchestra i Washington, D.C. och dess ledare Mstislav Rostropovitj beställde ett verk av honom arbetade han med sin opera Kungen reser till Frankrike (1983) och var precis klar med den andra akten. Shadows och inledningen till den tredje akten, som redan fanns i tankarna, är intimt sammankopplade med varandra, men Sallinen har betonat att Shadows är ett alldeles självständigt verk trots de tematiska kopplingarna.

På ett för Sallinen typiskt vis är Shadows uppbyggt av ett mångfacetterat musikaliskt material, till exempel harmoniskt av såväl rena treklanger som klusterlikt täta klangfält. Verket börjar sin tillväxt från de låga stråkarnas och fagotternas dystra meditation och fortskrider till den romantiskt känsliga och hjärtslitande vackra musiken som anknyter till en av operans karaktärer, den mentalt sjuka Caroline med det tjocka håret (Caroline Tammatukka). Verket kulminerar i en grotesk marsch, som följs av en till händelseförloppet omvänd och komprimerad repetition och ett fall tillbaka ner i det från inledningen bekanta djupet i de låga stråkarna.

Verkpresentation: Kimmo Korhonen
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka

Sebastian Fagerlund (f. 1972)
Klarinettkonsert

Entrata (attacca)
Rituale – Intermezzo I (attacca)
L'ombra muta – Intermezzo II (cadenza) (attacca)
Urbana

Klarinettkonserten (2006) har en nyckelroll i Sebastian Fagerlunds produktion. För honom innebar den en slutlig stilistisk och uttrycksmässig befrielse, och han har sedermera blivit en av sin generations mest framförda europeiska tonsättare. I Fagerlunds musik hittar vi med olika betoningar dynamisk fart, rytmisk slagkraftighet, starka klanger, melodiska linjer och djupsinnig meditation. Förutom orkesterverken, konserterna och kammarmusiken är även hans två operor centrala i hans produktion.

Klarinettkonserten är skräddarsydd för Christoffer Sundqvist och klarinettpartiet har såväl en meditativ som en glimrande virtuos dimension. De olika musikaliska inspirationskällorna smälter i verket samman till en tät och uttrycksfull helhet. Ställvis kan man ana hänvisningar till material utanför konstmusiken, men aldrig som direkta stillån utan alltid fusionerade med Fagerlunds egna personliga stil.

Konsertens fyra satser och två intermezzon utgör en stor båge, liksom en resa genom olika stämningar och landskap. Entrata inleds med klarinettens suckande glissando, som upprepas i verket flera gånger som ett slags motto. Den andra satsen är den fartfyllda och tätt pulserande Rituale. Ett kort intermezzo leder vidare till konsertens stillastående och öde kärna, den ”tysta skuggan” i satsen L’ombra muta, med en dialog mellan solisten och fagotterna. Solistens omfattande kadens utgör det andra intermezzot, ur vilket musiken öppnas mot den motoriskt effektivt framåtrusande finalen Urbana.

Verkpresentation: Kimmo Korhonen
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka

Johannes Brahms (1833-1897):
Symfoni nr 1 c-moll op. 68

I Un poco sostenuto – Allegro
II Andante sostenuto
III Un poco allegretto e grazioso
IV Adagio – Più andante – Allegro non troppo, ma con brio – Più allegro

Brahms väg till symfoniker var lång och kantad av tistlar. Han övervägde för första gången att komponera en symfoni redan i mitten av 1850-talet men avstod från projektet och omarbetade det till symfonin tänkta materialet till den första pianokonserten (1859) och Ein deutsches Requiem (1867). Han gjorde ett nytt, mer allvarligt försök i början av 1860-talet, och sommaren 1862 kunde Brahms visa en tidig skiss av den första satsen för sin vän, kompositören Albert Dietrich. I det här skedet saknade satsen ännu sin numera kända kraftiga inledning. Efter en lång paus återvände Brahms till symfonin under 1870-talet och verket blev slutligen klart år 1876.

Vid tiden för den första symfonins färdigställande var Brahms 43 år gammal, och tack vare sina många storskaliga verk redan en ansedd mästare. Hans debut som symfoniker hade försenats inte bara på grund av hans naturligt stränga självkritik utan även av den nästan skräckblandade högaktning som han kände inför den utmaning som Beethovens symfonier utgjorde. I en för honom karaktäristisk stund av självtvivel hösten 1871 utropade han till dirigenten Hermann Levi: ”Jag kommer aldrig att komponera någon symfoni! Du har ingen aning om hur det känns för en man som mig att höra stegen av en sådan jätte bakom sig.”

För Brahms var Beethoven både en utmaning och en förebild. Även om Brahms första symfoni redan är ett egensinnigt och självständigt mästerverk – och som sådan kanske alla tiders finaste första symfoni – är den i många avseenden en arvinge till Beethovens symfonier. Speciellt Beethovens sk. Ödessymfoni (nr 5) har varit en uppenbar modell, intill tonarten. Likt den är Brahms första symfoni ett verk som inleds i c-moll, för att kämpa fram till finalens segerrika C-dur.

Symfonins vikt vilar på de starka yttre satserna. Den första satsen börjar med en massiv och sträng inledning som ger verket en tragisk och trotsig belysning. Den dramatiska satsen förs framåt av en strikt rytmik, likt en knuten näve, i vilken man som ett rytmiskt motto kan skönja den från Beethoven bekanta ödesrytmen (tre korta och en lång ton).

Den inre satserna är mer dämpade till sin karaktär, som intima lugna stunder mitt i ett stort drama. Den balanserade och melodiska långsamma satsen är i E-dur, en tonart som är avlägsen från huvudtonarten, på samma sätt som den långsamma satsen i Beethovens tredje pianokonsert, även den i c-moll. Den tredje satsen är ett lugnt intermezzo och avviker från det av Beethoven befästa idealet med ett dynamiskt scherzo.

I finalen återvänder dramat med all sin stränghet. Liksom i Beethovens nionde symfoni inleds satsen av en långsam och spänd inledning, och det hymnmotiv som inleder det snabba avsnittet anknyter i sin tur till den nionde symfonins berömda Hymn till glädjen – Brahms medvetna hänvisning till sin stora förebild. Finalen blir till en intensiv men segerrik strid. Liksom hos Beethoven får utvecklingen från den första satsens trots till finalens segerglädje en verklig innebörd. Brahms var inte enbart den symfoniska formens utan även det symfoniska dramats mästare.

Verkpresentation: Kimmo Korhonen
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka