Tibor Bogányi istuu toinen käsi leuan alla.

This is a past event.

På ungerskt vis

Tibor Bogányi, dirigent
János Balázs, piano
Åbo filharmoniska orkester

Franz Liszt: Les Préludes (längd 17')
Béla Bartók: Pianokonsert nr 3 E-dur (längd 23')
Paus, längd 30'
Zoltán Kodály: Variationer över den ungerska folkmelodin ”Påfågeln” (längd 27')

Konserten bjuder på de bästa bitarna av den ungerska musiken uttolkade av Tibor Bogányi och János Balázs. I programmet ingår Liszts pigga preludier  och Kodálys verk som en inledning till den ungerska folkmusikens ymniga stämningar. Kvällens höjdpunkt är Bartóks pianokonsert. Balázs pianism har kallats magisk – med sina tolkningar tar pianisten publiken med storm och gränserna mellan scen och publik suddas ut.

Artists

Tibor Bogányi (c) valokuvaamo Nyblin
Tibor Bogányi
dirigent
Tibor Bogányi (c) valokuvaamo Nyblin
Tibor Bogányi
dirigent

Dirigenten Tibor Bogányi blev internationellt känd år 2002 när han valdes till Åbo filharmoniska orkesters chefdirigent i en ålder av endast 28 år. Han arbetade som konstnärlig ledare för Villmanstrands stadsorkester åren 2008–2016. Han har även varit chefdirigent för Pannon Filharmonia (tidigare Pécs filharmoniska orkester) i Ungern sedan år 2011. Hösten 2018 inledde han sin period som chefdirigent för Pori Sinfonietta.

Tibor Bogányi är känd för sina mångsidiga och virtuosa tolkningar. Han dirigerar såväl symfonisk musik och stora körverk som opera och balett. Tack vare sin internationella karriär har han fått dirigera flera av världens främsta orkestrar, av vilka kan nämnas Staatsphilharmonie Rheinland-Pfalz, Orchestre National du Capitole de Toulouse, Copenhagen Phil, operan i Shanghai och Mexikos nationella symfoniorkester. I Finland har han dirigerat alla landets främsta orkestrar.

Bogányi föddes i Ungern och studerade först cello, varefter han antogs till dirigentstudier vid Sibelius-Akademin. Där studerade han under ledning av Jorma Panula och Leif Segerstam. Förutom sina dirigentuppdrag har Bogányi gett cellorecitaler över hela världen.

János Balázs (c) Emmer László
János Balázs
piano
János Balázs (c) Emmer László
János Balázs
piano

Kritikerna betonar känsligheten, de mångsidiga färgerna samt den gränslösa dynamiska och fascinerande virtuositeten i János Balázs pianospel. Med full styrka väcker János Balázs till liv den intima stämningen hos 1800-talets så kallade guldålders tonsättare, som Franz Liszt eller Frédéric Chopin. Balázs ger gärna även prov på sitt improvisationskunnande inom många områden utanför den klassiska scenen, som i jazz, världsmusik eller folkmusik.

Under de senaste säsongerna har Balázs uppträtt tillsammans med ansedda dirigenter och orkestrar, som Peter Eötvös, Iván Fischer, Mikko Franck, Frankrikes radios orkester, Kungliga Concertgebouworkestern och Orchestre de la Suisse Romande. Förutom de solistiska uppträdandena har även kammarmusiken en central roll i hans karriär.

János Balázs har utexaminerats från Liszt Ferenc-musikakademin i Budapest, och han ser det som viktigt att föra vidare Liszt-traditionen till kommande musiker. Balázs håller mästarkurser vid världens största universitet och han har utnämnts till biträdande professor vid Liszt-akademin. År 2016 grundade Balázs György Cziffra-festivalen.

Balázs har fått flera priser, bland annat titeln Young Steinway Artist och ECHO:s (European Concert Hall Organisation) Rising Star ”Artist of the Season”-pris. År 2022 fick hans skiva ”ImprovisArt” Music International Grand Prix samt publikpriset i New York.

Pieces

Franz Liszt (1811–1886):
Les préludes

Både som pianist och som tonsättare var Franz Liszt en verklig personifiering av romantiken. Som pianist orsakade han en revolution och han väckte en passion som poeten Heinrich Heine kallade för ”Lisztomani”. Under 1840-talet började turnéerna ändå bli så betungande att han slog sig ner i Weimar, där han bodde åren 1848–1861, och koncentrerade sig på att komponera. Weimarperioden blev för honom hans mest kreativa period, och under den utvecklade han den symfoniska dikten, en ny och för romantiken typisk genre.

Les preludes var den tredje av Liszts tretton symfoniska dikter och den första som fick genrebeteckningen ”symfonisk dikt” redan i samband med uruppförandet år 1854. Verkets rötter sträcker sig till slutet av 1840-talet, och sin slutliga form fick det först kort innan uruppförandet. Verket fick sitt namn efter Alphonse de Lamartines dikt först i ett sent skede av kompositionsprocessen.

Verkets storform är indelad i fem huvudavsnitt enligt såväl Lamartines dikt som mer allmänt enligt vissa topos, grundtyper av romantikens uttryck. Enligt denna indelning beskriver inledningen och det mäktiga andante maestoso-temat, vars motiv förekommer genom hela verket, hur medvetandet vaknar. Det följs av ett mer romantiskt färgat avsnitt som präglas av kärlekskänslor, medan livets stormar yr i det tredje avsnittet för att jämnas ut av det fjärde avsnittets lyriskt pastorala lantliga stämningar. Det avslutande avsnittet växer till segerrika stämningar och kulminerar med andante maestoso-temats storslagna återkomst.

Verkpresentation: Kimmo Korhonen
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka

Béla Bartók (1881–1945):
Pianokonsert nr 3

Allegretto
Adagio religioso
Allegro vivace

Hösten 1940 flyttade Béla Bartók tillsammans med sin hustru, pianisten Ditta Pásztory, till USA på flykt undan nationalsocialismen som hotade Europa. Trots sina ekonomiska problem och sin av en ödesdiger blodsjukdom försvagade hälsa hyste Bartók nya planer ända till slutet. Sommaren 1945 arbetade han med tre stora verk – den sjunde stråkkvartetten, violakonserten och den tredje pianokonserten – av vilka endast pianokonserten blev klar. De sista 17 takterna som förblev endast skisser kompletterades av hans musikervän Tibor Serly.

I sina sista verk vände sig Bartók från den skarpa eggen i sin tidigare produktion mot ett mer balanserat uttryck. Även den tredje pianokonserten företräder denna utvecklingslinje och den hör till hans mest serena och avspända verk. Sina tidigare betydande pianoverk hade Bartók komponerat för sig själv, men när han skrev den tredje konserten var han medveten om sin annalkande död och han komponerade den som gåva och inkomstkälla till sin hustru Ditta.

Såväl till form som till uttryck är den tredje pianokonserten ett tydligt och medvetetet nyklassicistisk verk. Den inledande satsen är komponerad i traditionell sonatform med två centrala teman, genomföring och repetition. Bartók var uttalat ateist, och därför är den långsamma satsens tempobeteckning ”Adagio religioso” exceptionell och syftar i första hand på stråkarnas och pianots andäktiga repliker, som får en kontrast genom den sagolikt färggranna nattmusiken som bryter fram i mitten av satsen. Finalen är ett levnadsglatt rondo, som segerrikt rusar fram berikat av fugapartier i form av sidoepisoder.

Verkpresentation: Kimmo Korhonen
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka

Zoltán Kodály (1882–1967):
Variationer över den ungerska folksången ”Påfågeln”

”Om jag måste nämna en tonsättare i vars verk den ungerska andan får sitt mest fullkomliga uttryck skulle jag svara Kodály. Hans musik vittnar om hans tilltro till det ungerska.”

Detta konstaterade Béla Bartók om sin nära vän och arbetskamrat Zoltán Kodály år 1928. Trots att de stilistiskt skiljde sig från varandra förenades de av sitt intresse för den ungerska folkmusiken. Ett av Kodálys mest kända verk som använder sig av folkmusik är Variationer över den ungerska folksången Påfågeln (1939). Verket kom till på beställning av dirigenten Wilhelm Mengelberg och Concertgebouw-orkestern i Amsterdam, och med den kritiserade Kodály den ungerska regeringen som kort dessförinnan blivit nazistvänlig. I folksångens text ställs påfågeln som andas fritt och fångarna som försmäktar i fångenskap mot varandra, och under den nazistiska perioden var verket förbjudet.

Kodály var förutom kompositör även en beryktad folkmusiksamlare och -forskare, och han ansåg att melodin bakom Påfågelvariationerna hörde till den östeuropeiska folkmusikens äldsta skikt. Det enkla temat spelas genast i början av verket i cello och bas, och senare på nytt av oboen. Efter presentationen börjar variationerna. Vi hör sammanlagt 16 variationer av temat i olika stämningar, och de bildar en mångskiftande, ibland snabbt rusande, meditativ, klagande, sorgmarschaktig, lyriskt känslosam, livfullt dansant eller passionerad helhet. Verket avslutas med ett omfattande finalavsnitt som utgör kulmen på verket.

Verkpresentation: Kimmo Korhonen
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka