Museon lavalla musta tuoli ja kontrabasso.

This is a past event.

Reflekterande

Nikolai Medtner: Pianokvintett C-dur (op. posth.)
Arvo Pärt: Summa
Philip Glass: Pianokvintett nr 1 "Annunciation" (Finlandspremiär)

Matti Koponen, violin
Susanna Suorttanen, violin
Jouni Rissanen, viola, programplanering
Eija Huhtala-Krapu, cello
Saana Iljin, piano

Höstens första kammarmusikkonsert bjuder på känslig och vacker musik. Nikolaj Medtners stämningsfulla pianokvintett inleder kvällen. Det meditativa och stillsamma verket Summa är musik av Arvo Pärt när den är som bäst. Glass hör till de mest populära och ofta spelade av samtida tonsättare och Finlandspremiären av den svävande lätta pianokvintetten kompletterar den harmoniska kvällen.

Artists

Pieces

Nikolaj Medtner (1880–1951):
Pianokvintett C-dur op. posth.

Molto placido
Andantino con moto
Finale: Allegro vivace

Den ryske kompositören Nikolaj Medtner hann uppleva perioder av såväl framgång som övergivenhet. I begynnelsen av sin karriär uppnådde han ett nästintill kultanseende i Ryssland, men allt förändrades när han efter revolutionen år 1921 först flyttade till Tyskland, därefter till Frankrike och slutligen år 1935 till England, där han levde resten av sitt liv, bortglömd, fattig och slutligen även sjuk.

Karriären som pianist påverkade såtillvida Medtners arbete som kompositör att pianot ingår i alla hans verk: tre pianokonsert, kammarmusik, 14 pianosonater och övriga pianoverk och sånger. Sin pianokvintett beskrev Medtner som en syntes av hela sin produktion, och han arbetade med den nästan hela sin karriär, från de tidiga skisserna åren 1903–04 fram till att verket färdigställdes år 1949. Verket är rikt senromantiskt till stilen och består av två kortare satser som följs av en mer omfattande final som utgör ett slags syntes.

Den första satsen inleds med drömmande breda melodier, växer stegvis och blir mer ymnig och utvecklande och kompletteras med nytt tematiskt material, bl.a. adaptioner av den medeltida melodien Dies irae och senare ryska hymner. I den mittersta satsen är utgångspunkten för stråkarnas och pianots dialog en rysk ortodox sakral melodi. Den osäkra stämningen i slutet av satsen övergår utan avbrott i den sista satsen som inleds med ett målmedvetet huvudmotiv och med sina motsatta ingredienser blir den mer energisk, målmedveten och i genomföringen även kontrapunktisk än de tidigare satserna. Även i den här satsen ingår verkets centrala hymnelement i sidotemat.

Verkpresentation: Kimmo Korhonen
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka

Arvo Pärt (f. 1935):
Summa

Den estniske kompositören Arvo Pärt är känd för sina meditativa verk som värnar om de rena treklangernas klangliga skönhetsvärden. De har gjort honom till vår tids mest framförda kompositör av konstmusik i hela världen. När han under andra hälften av 1970-talet hittade denna stilfas var han redan en erfaren kompositör som i sin tidigare produktion hade prövat såväl nyklassicism som olika modernistiska stilmedel. Hans konflikt med såväl den konservativa sovjetiska estetiken som med sina egna ideal fick honom att dra sig tillbaka i en två år lång paus, under vilken han flitigt studerade bl.a. vokalmusik från den sena medeltiden och renässansen.

År 1976 utgjorde starten på en ny början och en ny stilperiod då Pärt hittade treklangernas värld. Han kallade sitt nya uttryck för ”tintinnabulistil”, en term som syftar på klockringning eftersom treklangens toner för honom var som klockor.

Även det korta körverket Summa (1977) hörde till den här nya stilperiodens första skede. På samma sätt som med några övriga verk har Pärt gjort versioner av det även för andra besättningar, bl.a. för stråkorkester och stråkkvartett (1991) samt för olika kammarmusikensembler. Det är ett för Pärt typiskt, meditativt och till stämningen enhetligt verk, som i bakgrunden döljer ett strängt strukturellt tänkande. Det ursprungliga körverkets text bygger på den latinska mässans Credo-sats, och den andliga laddning som följer med texten färgar även versionen för stråkkvartett, men i en mer abstrakt form, ordlöst men starkt upplevt.

Verkpresentation: Kimmo Korhonen
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka

Philip Glass (f. 1937):
Pianokvintett "Annunciation"

Part One
Part Two

Philip Glass och pianisten Paul Barnes blev bekanta i mitten av 1990-talet. Pianisten Barnes är även huvudkantor i den ortodoxa kyrkan i staden Lincoln i Nebraska, och år 2017 presenterade han Maria bebådelses nattvardshymn för Glass. Den hör ihop med ett ställe i Bibeln där ärkeängeln Gabriel visar sig för jungfru Maria och berättar att hon väntar ett barn, Guds son. Hymnen var komponerad av greken John Sakellirades (1853–1938), som strävade till att skriva ”neobysantisk” hymnmusik befriad från turkiska influenser.

Glass använde Sakellirades melodi i sin pianokvintett ”Annunciation” som han skrev för Barnes år 2018. Glass är vid sidan av bl.a. Terry Riley och Steve Reich en av de centrala figurerna i minimalismen, som utvecklats ända från 1960-talet. Kännetecknande för denna stil är upprepningen av ett förenklat material, och dessa egenskaper präglar även Glass pianokvintett.

Vi hör Sakellirades hymn spelas av pianot i den tvåsatsiga kvintettens första sats, efter den återhållsamt böljande inledningen som fritt kombinerar treklanger. I fortsättningen förekommer hymntemat tillsammans med och alternerande med ackordvågorna, och växer till slut till satsens kulmen.

Den andra satsen inleds i mörkt meditativa stämningar, som så småningom får sällskap av motiv ur hymnen. Musiken blir stegvis kraftigare, och den växande vågen blir allt snabbare i tempot och mer energisk i taktarten 7/8. I avslutningen når löpningarna nya höjder, likt rökelsen som stiger i luften under en ortodox gudstjänst.

Verkpresentation: Kimmo Korhonen
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka