Matti Koponen

This is a past event.

Loviatar

Joonas Pitkänen, dirigent
Matti Koponen, violin
Åbo filharmoniska orkester

Elisar Riddelin: Loviatar – konsert för violin och orkester (uruppförande)
Sergej Rachmaninov: Symfoni nr 2 e-moll op. 27

Elisar Riddelin hör till de mest intressanta unga finländska tonsättarna, och violinkonserten Loviatar gör helt säkert intryck på alla som hör verket. I den finländska mytologin är Loviatar dödens gudinna. ÅFO:s egen 1:e konsertmästare Matti Koponen tar sig an konserten. Stämningen är alltid speciell vid uruppföranden: kom och var bland de första som får höra hur det nya verket tar form! Rachmaninovs andra symfoni är tonsättarens mest kända orkesterverk. I Joonas Pitkänens karismatiska behandling blir konserten oförglömlig.

Artists

Joonas Pitkänen
Joonas Pitkänen
dirigent
Joonas Pitkänen
Joonas Pitkänen
dirigent

Joonas Pitkänen bor i Basel och är chefdirigent för stadsorkestern i Zug i Schweiz och Akademiska orkestern i Freiburg i Tyskland. Till hans centrala repertoar hör verk av nordiska kompositörer. Även hans uttolkningar av Antonín Dvořáks och Dmitrij Sjostakovitjs produktion samt hans arbete inom operan har fått beröm.

Till Pitkänens kommande höjdpunkter hör förutom gästspelen i Basels festivalorkester och Basels kammarorkester även debuterna med Helsingfors stadsorkester, Åbo filharmoniska orkester och Akademiska kammarorkestern i Zürich.

Pitkänen har dirigerat bland annat Biel-Solothurns symfoniorkester i Schweiz, Slovakiska kammarorkestern och Südwestdeutsche Philharmonie Konstanz. Som operadirigent har han uppträtt tillsammans med Opera Studio Würzburg och Opernkollektiv Zürich. I Basel är Pitkänen konstnärlig ledare för konsertserien Feeling blue and white, som han grundat.

Joonas Pitkänen studerade orkesterdirigering vid musikhögskolan i Würzburg under ledning av Ari Rasilainen och cello vid musikhögskolan i Basel under ledning av Thomas Demenga. Han har även deltagit i mästarkurser för Neeme Järvi, Esa-Pekka Salonen, Mark Stringer, Ulrich Windfuhr, Jukka-Pekka Saraste och Hannu Lintu. Han har blivit utvald att delta i programmet LEAD! Foundations Excellence Platform for Young Artists, med Saraste som sin mentor.

Matti Koponen
Matti Koponen
violin
Matti Koponen
Matti Koponen
violin

Matti Koponen inledde sina violinstudier vid tre års ålder under ledning av Marja Olamaa vid musikinstitutet i Kottby. Senare blev Koponen Seppo Tukiainens elev vid Sibelius-Akademins ungdomsavdelning. Hans lärare vid Sibelius-Akademins avdelning för utövande tonkonst var Päivyt Meller.

Matti Koponen har varit freelancer vid flera av Finlands professionella orkestrar. Han har haft långvariga vikariat vid bland annat Helsingfors stadsorkester, Radions symfoniorkester och Lapplands kammarorkester, där han var stämledare för andra violin under höstsäsongen 2013. Åren 2014-2018 var Koponen första konsertmästare i Villmanstrands stadsorkester. I augusti 2018 började Koponen sitt arbete som konsertmästare vid Åbo filharmoniska orkester. Koponen är även en av konsertmästarna i Nyslotts operafestspelsorkester.

Koponen uppträder flitigt som kammarmusiker. Under senare år har han varit en efterfrågad artist vid bland annat Kuhmo kammarmusikfestspel, Sysmän suvisoitto och kammarmusikfestivalen Kaakko.

Pieces

Elisar Riddelin:
Loviatar – konsert för violin och orkester (uruppförande)

Luonnotar, Luonnon vaimo, Kaunis, Vankka vaimo: Loveatar luonnon vaimo, vesiviitta lappalainen; Loviatar, vaimo vankka; Lohiatar, vaimo kaunis; Lohetar vaimo kaunis; Laviolan luonnotar; Louhiatar, vaimo vanha; Luovatar vankka vaimo; Lokahatar, vaimo vankka, Luonnotar, lihava vaimo; Lovetar, vanha vaimo; Siniviitta Pohjan eukko. Pohjan akka rautahammas, Pohjan akka kykkeröinen, Pohjan akka räämähäntä, Pohjan akka umpisilmä, Pohjan akka Hiiden eukko, Äkäätär Hiitolan emäntä, Äijötär äkeä akka, Loviatar Lemmon vaimo.

Teki poikia yhdeksän.
Sitten etsi niille ristijää,
Pahan kansan kastajaa.
Sitten sanoi: kastan itse kantamani.
Yhden riideksi ripasi,
Toisen raaniksi rapasi,
Kolmannen horkaksi hotasi,
Neljännen luuvaloksi,
Viidennen hammasten kivuksi,
Kuudennen pani paiseeksi,
Seitsemännen ähkyksi äkäsi,
Kahdeksannen pisti pistokseksi,
Yhdeksännen ammukseksi.

Loviatar – konsert för violin och orkester kom till på initiativ av Matti Koponen. Efter att vi diskuterat teman och intressen hittade vi en gemensam beröringspunkt i mytologin. Myterna om Loviatar hade intresserat mig redan en tid och Koponens inspirerande musikerskap gav impulsen att behandla temat brett och på många olika sätt. Konserten är en dykning ner i den finska mytologin i fyra satser. Den berättar inte en berättelse utan skapar snarare bilder av den här fruktade Gudinnan och hennes barn. Tuonis blinda dotter, som under en månlös natt föder… tre söner… nio söner… dottern som blev den tionde… missbildad, krympling och helt blind…

Verkpresentation: Elisar Riddelin
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka

Sergej Rachmaninov (1873–1943):
Symfoni nr 2 e-moll op. 27

Largo – Allegro moderato
Allegro molto
Adagio
Allegro vivace

Sergej Rachmaninov var mer än en gång tvungen att konstatera att hans musikaliska multibegåvning inte nödvändigtvis var honom till välsignelse. Han arbetade som pianist, dirigent och kompositör och erkände att situationen inte alltid var lätt och att han hade svårt att koncentrera sig på mer än en del av sin musikerpersonlighet i taget. Med orden ur ett ryskt ordspråk frågade han sig själv under sina mest bråda perioder ifall han jagade tre harar utan att fånga en enda av dem.

Frågan blev aktuell även åren 1904-1906 då Rachmaninov arbetade som dirigent vid Bolsjojteatern i Moskva. Arbetet tog så mycket tid att det började bli ett verkligt hot mot hans kompositionsprojekt. Delvis för att skapa tid för att komponera och delvis för att söka sig bort från den politiska instabiliteten i Ryssland bodde Rachmaninov åren 1906-1909 i en villa i närheten av Dresden, där han komponerade några av sina centrala storskaliga verk, bland annat den andra symfonin, den symfoniska dikten Dödens ö och sin första pianosonat. Dessutom arbetade han med sin opera Monna Vanna, som han aldrig färdigställde.

Det mardrömslika fiaskot i samband med uruppförandet av den första symfonin över tio år tidigare var ett minne blott när Rachmaninov i februari 1908 i S:t Petersburg dirigerade uruppförandet av sin i slutet av år 1907 färdigställda andra symfoni. Det var en strålande framgång och kritikerna konstaterade att verket var en verklig efterföljare till Tjajkovskijs symfonier. Även idag är den andra symfonin den mest populära av Rachmaninovs tre symfonier. Den utgör en fortsättning på den starka skapande perioden i hans produktion som inleddes med den andra pianokonserten (1900-1901). Den är den mest omfattande av hans symfonier med sin längd på över 50 minuter, och den är full av de ymniga melodier och den känslosamhet som är karakteristiska för hans musik.

Rachmaninov använde över hälften av sin arbetstid för att komponera den första satsen. Den börjar med en långsam inledning, och det mottomotiv som presenteras av cellon och basen i början av satsen används på många olika sätt även i de andra satserna, oftast ändå inte i helt samma form utan som en bakgrundsfaktor som binder samman tematiken. Trots de olika elementen med olika känsloinnehåll är den första satsen en tematiskt och motivmässigt enhetlig helhet.

Rachmaninov ändrade den vanliga ordningen på de två mittersta satserna och placerade det energiska scherzot som andra sats och den långsamma satsen med sina breda melodier som tredje. Bleckblåsets stridsrop som inleder scherzot på ett slagkraftigt vis är igen en variation av Dies irae-motivet, som användes mycket av Rachmaninov och blev ett slags personligt ledmotiv för honom. I mitten av scherzot blir tonen mendelssohnskt lätt. Den energiska och eftertryckliga finalen för verket till sitt segerrika slut som strålar i E-durens glans.

Verkpresentation: Kimmo Korhonen
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka