Tomas Brauner

This is a past event.

Má vlast - mitt fädernesland

Tomáš Brauner, dirigent
Åbo filharmoniska orkester

Bedřich Smetana: Má vlast 

Det imponerande verket Má vlast är en nationalromantisk beskrivning av hemlandet. Samlingen består av sex symfoniska dikter och rör sig i Böhmens landsbygd och i dess historia och legender. Verket för åhöraren till slottet Vyšehrad, den skummande floden Vltava, hjältesagan om Šárka, en lantlig idyll, staden Tábor samt berget Blaník. Má vlast hör till den tjeckiske tonsättaren Bedřich Smetanas viktigaste kompositioner. Verket framförs utan paus och väcks till liv av den tjeckiske dirigenten Petr Altrichter.

Dirigentändring: Tomáš Brauner ersätter Petr Altrichter.

Artists

Tomas Brauner, kasvokuva
Tomáš Brauner
dirigent
Tomas Brauner, kasvokuva
Tomáš Brauner
dirigent

Tomáš Brauner är chefdirigent för Prags symfoniorkester. Han påbörjade sin period år 2020. Åren 2013-2018 var han chefdirigent för Plzeňs filharmoniker, och åren 2018-2020 var han chefdirigent för Bohuslav Martinů-filharmonikerna. Sedan år 2014 har Brauner varit förste gästdirigent för Tjeckiens radios symfoniorkester.

Brauner koncentrerar sig på att framföra tjeckisk repertoar. Tillsammans med Prags symfoniorkester har Brauner framfört flera verk av Antonín Dvořák och Bedřich Smetana. Hans inspelning av Bohuslav Martinůs celloverk för skivbolaget Dabringhaus und Grimm vann Classic Prague Awards-priset år 2017.

Brauner arbetar regelbundet med ansedda orkestrar och operahus, som till exempel Tyska radions filharmoniska orkester, Münchens filharmoniker, Nürnbergs filharmoniker, Tjeckiens  filharmoniker och Slovakiens filharmoniker. Därutöver bjuds Brauner ofta in som artist till festivaler som Pragvåren-festivalen, Bad Kissingen-festivalen och Richard Strauss-festivalen i Garmisch Partenkirchen.

Tomáš Brauner föddes i Prag, Efter sin examen från Prags akademi för utövande konst år 2005 studerade han vid Universitetet för musik och utövande konst i Wien.

Pieces

Bedřich Smetana (1824-1884):
Má vlast (Mitt fosterland)

1. Vyšehrad
2. Vltava (Moldau)
3. Šárka
4. Från Böhmens ängar och lunder
5. Tábor
6. Blaník

Även om Antonín Dvořák är den internationellt mest kända tjeckiske tonsättaren och för många är landets musik personifierad var han inte grundaren av den tjeckiska nationella musiken. Denna ära tillfaller Bedřich Smetana som speciellt med sina operor – av dem är den mest kända den evigt populära Brudköpet (1866) – och sin svit av symfoniska dikter Má vlast (Mitt fosterland) (1872-79) skapade den tjeckiska nationalromantiken. Förutom den nationella dimensionen influerades hans arbete av intryck av bl.a. Listz och Wagner, till exempel går hans förkärlek för symfoniska dikter istället för symfonier att spåra till just Liszt.

Smetana inledde sitt arbete för den tjeckiska musiken hösten 1861 efter att han efter fem års arbete i Göteborg återvände till Prag. Till en början låg tyngdpunkten vid operorna. Under arbetet med den fjärde av dem, Libuše (1871-72), fick Smetana en idé om en stor svit med symfoniska dikter, Má vlast (Mitt fosterland), som skulle beskriva nationella motiv. Han började komponera det första verket Vyšehrad år 1872 men på grund av andra brådskande kompositionsarbeten gick det ändå till november 1874 innan det blev klart. Just under arbetet med Vyšehrad drabbades Smetana av en förskräcklig personlig katastrof: han blev fullständigt döv och kunde därför aldrig höra sin storslagna svit av symfoniska dikter som han färdigställde slutgiltigt år 1879.

Svitens satser framfördes till en början enskilt innan det hösten 1882 för första gången hördes i sin helhet. Vid den tiden hade Smetanas mentala hälsa redan börjat svaja, och i början av år 1884 togs han in på ett mentalsjukhus i Prag där han levde sina sista månader. Han dog i maj samma år och begravdes i Prag på gravgården i den gamla borgen Vyšehrad, där även många andra tjeckiska dignitärer har fått sin sista vila.

Mitt fosterland är en helhet som skärskådar Tjeckiens landskap, mytologi och historia från olika synvinklar. I dess sex mer eller mindre programmatiska och av nationella element färgade verk har Smetana använt olika slags former, till exempel sonatform, rondoform, variationsteknik samt friare, mer rapsodiska former. Sviten inleds med satsen Vyšehrad, vars mest kännetecknande motiv är hämtat ur operan Libuše, och samma motiv förekommer även i den följande satsen Vltava samt i den avslutande satsen Blaník. De mest kända av svitens satser är de två landskapsbeskrivningarna Vltava och Från Böhmens ängar och lunder.

Den första satsen Vyšehrad inleds med ackord och arpeggion i de två harporna. Enligt kompositören ”leder siarnas harpor oss i profetisk sång om händelserna i borgen Vyšehrad, dess ära, glans, tornerspel, strider och slutligen dess fall och förstörelse. Verket avslutas i elegiska stämningar”.

I Vltava – som även är känd under sitt tyska namn Moldau – gav Smetana ett detaljerat skriftligt program i partituret. De lyriska blåsarfigurerna i början målar en bild av floden Vltavas, ”tjeckernas nationalflod”, två källor, den kalla och den varma. Snart bryter verkets huvudtema fram, och det hör till de mest kända i den klassiska musiken. Medan floden flyter fram möter vi som korta episoder en jaktscen med bleckblåsfanfarer och ett sommarbröllop med nätta danser. Stämningen mattas av och blir en månbelyst scen med sagolika vattennymfer. Efter att huvudtemat återvänder pressas vattnet in i Den heliga Johannes fors och bryter triumfartat ut i en coda där huvudtemat har övergått i dur. Som kulmination hör vi Vyšehrad-motivet som är bekant från den första satsen. Smetana har berättar av avslutningen beskriver hur Vltava förenas med den större floden Elbe.

Šárka är en tonsättning av den gamla tjeckiska legenden om jungfrun Šárka som övergetts av sin älskade och svär att hämnas på alla män. Vid en fest får den tillfångatagna Šárka alla män att falla i sömn och genomför därefter sin våldsamma hämnd med hjälp av sina kvinnokrigare.

Från Böhmens ängar och lunder är en landskapsbeskrivning som kan jämföras med Vltava. Till stämningen är satsen full av det lantliga livet ljusa idyll, som berikas av stråkarnas kontrapunktiska vändningar.

Tábor är en stad i södra Böhmen som grundades av husiterna. De var efterföljare till Jan Hus, den tjeckiske nationalhjälten och reformatorn som levde i slutet av 1300-talet och början av 1400-talet, lade grunden för landets skriftspråk och till slut brändes på bål. Det centrala tematiska motivet är den husitiska koralen ”Ni som är Guds stridsmän” från 1400-talet.

Den avslutande satsens namn Blaník syftar på ett tjeckiskt berg. Enligt legenden väntade landets skyddshelgon Vencelaus den Helige sovande inne i berget på den tid då han och hans styrkor igen skulle behövas för att rädda sitt land. Den från Tábor bekanta koralen ingår även i den här satsen, och i slutets mäktiga kulmen ingår även Vyšehrad-motivet från den första satsen.

Verkpresentation: Kimmo Korhonen
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka