Palmsöndagens kammare

Allegro
Adagio
Andatino – Presto assai, ma con sentimento
Con moto

Johannes Brahms var redan beredd att dra sig tillbaka till en välförtjänt pensionärstillvaro när han i mars 1891 råkade höra Richard Mühlfeld, klarinettist vid hovorkestern i Meiningen, spela. Det gjorde så stort intryck på honom att han plockade fram pennan på nytt och under de några följande åren komponerade fyra underbara kammarmusikverk, alla med klarinetten i en central roll.

Det mest anslående av Brahms sena klarinettverk är kvintetten som han färdigställde sommaren 1891. Den hör till de mest serena och klangligt sett enhetliga i hans kammarmusikproduktion. Verket domineras av varmt nostalgiska och höstligt vemodiga stämningar. De några skarpare vändningarna i slutet av den första satsen, mellanpartiet i den andra satsen, i scherzot och i finalen bildar ingen egentlig dramatisk båge, även om de naturligtvis utvidgar verkets uttrycksskala på ett väsentligt vis.

Kvintetten domineras av en i Brahms verk allmänt karakteristisk fasthet i motiven. Ett centralt motiv är det sorgmodigt böljande motiv som inleder den första satsen och som erbjuder ett utgångsläge även för de övriga satsernas tema att växa fram ur. Den andra satsen är en långsam sats som målar fram vackra nattliga stämningar, och i vars mitt vi hör ett avsnitt med en starkare färgad zigenarmusik som låter delvis improvisatorisk. Den tredje satsen börjar som ett återhållsamt intermezzo men får så småningom ett mer rörligt och scherzolikt uttryck. Finalen är en behärskad variationssvit, där egentligen endast den andra variationen skapar en tydlig kontrast till satsens allmänna stämning.

Verkpresentation: Kimmo Korhonen
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka

Prelude: Calmo, Sospeso
I. Agitato – Con Fuoco – Maestoso – Senza Misura, Oscilante
II. Teneramente – Ruvido – Presto.
III. Calmo, Sospeso – Allegro Pesante.
Postlude: Lento, Liberamente.

Osvaldo Golijov har berättat att han växte upp omgiven av klassisk kammarmusik, judisk liturgisk musik och klezmer samt Astor Piazzollas nya tango. Det är ingen överraskning att en kompositör som har levt mitt i en sådan rik miljö av impulser har övergett de traditionella snäva genregränserna och fritt hämtar influenser till sina verka från olika stilar och olika epoker.

Golijov föddes i La Plata i Argentina i en judisk familj med rötter i Rumänien och Ukraina. Under 1980-talet bodde han i tre års tid i Israel tills han år 1986 slog sig ner i USA. Hans egentliga genombrottsverk är La Pasión según San Marcos (Markuspassionen) (2000) samt operan Ainadamar (2005).

The Dreams and Prayers of Isaac the Blind (1994) för klarinett (eller klezmerklarinett) och stråkkvartett har fått sin inspiration av ett manuskript av rabbin Isak den Blinde som levde ungefär åren 1160-1235 i Provence. Enligt manuskriptet bygger alla ting och händelser i världsalltet på kombinationer av bokstäver i det hebreiska alfabetet.

Verket bildar ett slags judiskhetens historia, och dess musik återspeglar i tur och ordning de tre judiska språken arameiska, jiddisch och hebreiska. Verket har tre egentliga huvudavsnitt, som ramas in av korta preludier och postludier. Både mellan satserna och även inom dem sträcker sig uttrycket från introvert meditation till slagkraftig rytmik, och i musiken ingår speciellt i klarinettens parti inslag från judisk skarp klezmermusik från östra Europa.

Verkpresentation: Kimmo Korhonen
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka