Entr'acte

Caroline Shaw föddes i USA och bor numera i New York. Hon blev känd i musikvärlden år 2013 då hon som alla tiders yngsta segrare, endast 30 år, vann det ansedda Pulitzer-priset med sitt verk Partita for 8 Voices. Vid den tiden såg hon inte sig själv som en tonsättare utan enligt sina egna ord endast ”en musiker som också skriver musik”, men efter priset har hon komponerat över hundra verk. Hon är även känd som violinist och sångare och har samarbetat även utanför konstmusiken bl.a. som producent på rapartisten Kanye Wests skiva.

Som kompositör rör sig Shaw stilistiskt över ett brett område. I det Pulitzer-belönade vokalverket tog hon intryck från tidig musik, och en liknande tillbakablick mot det förgångna färgar även ett av hennes mest spelade verk, Entr’acte (Mellanspel). Hon färdigställde det ursprungligen för stråkkvartett år 2011, men år 2014 gjorde Shaw en alternativ version av verket för stråkorkester.

Inspirationen till Entr’acte var den amerikanska Brentano-kvartettens framförande av Haydns stråkkvartett op. 77 nr 2 F-dur. Shaw blev speciellt intresserad av menuetten som är andra sats i Haydns verk, där de omgivande avsnittens F-dur i mittens trioavsnitt enligt hennes ord övergår ”sparsamt och själfullt till Dess-dur”. Shaw har med hänvisning till verket sagt sig gilla musik som plötsligt för åhöraren ”till andra sidan av Alice i Underlandets spegel, i ett slags absurd och subtil övergång likt technicolor”.

Verkpresentation: Kimmo Korhonen
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka

I Allegro
II Andante, quasi resitativo – Andante con moto – Allegro giocoso

Zoltán Kodály blev intresserad av ungersk folkmusik kring år 1905 och i forskningen kring den fann han ett viktigt kall vid sidan av komponerandet och undervisningen. Folkmusikens inverkan på hans kompositionsarbete var avgörande, eftersom hann fann sitt eget uttryck först efter att han bekantat sig med folkmusiken, trots att hans första bevarade verk kommer från 1800-talets absolut sista år. Andra element i hans musik är influenser av bl.a. Debussy samt den tidiga musiken, som gregoriansk sång, Palestrina och Bach. Den största gruppen verk i Kodálys produktion utgörs av körmusiken, men han komponerade även många fina instrumentala verk.

Den senare av Kodálys två stråkkvartetter är från åren 1916-18. Där den första kvartetten (1909) till  formen fortfarande följer den traditionella fyrsatsiga formen, är den andra kvartetten en egensinnig och tätt uppbyggd helhet i två satser. Den kortare första satsen börjar i lugnt meditativa stämningar men växer naturligt med kulminerande och utjämnande bågar för att i slutet återgå till inledningens stämningar. Den mer omfattande andra satsen är en mångfacetterad helhet, som börjar med ett första avsnitt med recitativ av violinen och cellon, för att sedan följas av ett sökande avsnitt som liknar en inledning. En kort folkdansliknande vändning förebådar slutets rytmiskt livligt pulserande och av folkmusik färgade Allegro giocoso-huvudavsnitt, som berikas av stundvisa arkaiska stämningar och vid ett tillfälle även en vacker polyfoni med på varandra liggande melodier.

Verkpresentation: Kimmo Korhonen
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka

Allegro brillante
In modo d'una marcia. Un poco largamente
Scherzo: Molto vivace
Allegro ma non troppo

I början av sin karriär hade Schumann den egendomliga tendensen att koncentrera sig på en musikgenre i taget. Den tidigare produktionen fram till år 1839 domineras fullständigt av pianomusiken, året 1840 blev det berömda ”sångernas år”, år 1841 tog han itu med orkestermusiken och år 1842 stod kammarmusiken i tur. Då färdigställde han bl.a. sina tre stråkkvartetter, pianokvintetten och pianokvartetten.

Pianokvintetten är Schumanns mest spelade kammarmusikverk och ett av hans mest älskade verk överhuvudtaget. Kombination piano och stråkkvartett var vid den tiden ny. Redan Mozart och Beethoven hade nog komponerat pianokvintetter, men i dem hade pianot fått sällskap av blåsare. I Schumanns kvintett har pianot en central roll, och det har ofta upplevts vara en balanserande motkraft till alla fyra stråkar, inte bara en av fem stämmor. Schumann skrev pianopartiet för sin hustru Clara, men efter att hon insjuknat spelade Felix Mendelssohn pianostämman prima vista vid det privata uruppförandet.

Den fyrsatsiga kvintettens första sats har såväl energisk kraft som bred sångbarhet. Den andra satsen är en sorgmarsch i c-moll, vars byggstenar är ett andäktigt och nedstämt huvudmotiv, ett varmt sångbart andra tema och en stormig mellanepisod. Scherzot är som en studie i vad allt man kan åstadkomma med uppåt- och nedåtgående skalor. Satsen har två trioavsnitt av olika karaktär, det första mer sångbart, det andra mer slagkraftigt. Den energiska finalen kulminerar i codan, i vilken temat som inleder fugan är en variation av den första satsens inledningstema.

Verkpresentation: Kimmo Korhonen
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka