Ring ohne Worte

När Richard Wagner under hösten 1848 började skissade på librettot till sin opera Siegfrieds Tod (Siegfrieds död) påbörjade han ett massivt projekt som tog honom 26 år att slutföra. Projektet började expandera bakåt, eftersom följande text till operan Die junge Siegfried (Den unge Siegfried) beskrev hjältens tidigare skeden, därefter kom operan Die Walküre (Valkyrian) om händelserna som ledde till Siegfrieds födelse och till slut Das Rheingold (Rhenguldet) som inleder hela den stora händelsekedjan.

Kompositionsarbetet började år 1853 och under dess gång fick den tredje operan Der junge Siegfried sitt numera kända namn Siegfried, medan Siegfrieds Tod fick det nya namnet Götterdämmerung (Ragnarök). Under arbetet med Siegfried blev det en tolv år lång paus i arbetet, under vilken operorna Tristan och Isolde samt Mästersångarna i Nürnberg kom till som egna projekt. Hela den jättelika 15 timmar långa helheten Der Ring des Nibelungen (Nibelungens ring) med fyra operor blev slutligen klar år 1874 och uruppfördes två år senare i Bayreuth i operahelgedomen som byggts enkom för Wagners verk.

I Nibelungens ring har Wagner hämtat inspiration i bl.a. fornskandinaviska, antika grekiska och medeltida mytologier. I centrum för händelserna står olika uttryck för kärlek och maktlystenhet. Överguden Wotan drömmer om en fri och orädd hjälte som skulle kunna rädda världen, men när en sådan hjälte slutligen dyker upp i Siegfried tappar Wotan kontrollen över händelserna och det leder till gudarnas undergång.

När dirigenten Lorin Maazel under 1980-talet började bearbeta Nibelungens ring till ett stort orkesterverk hade han fyra utgångspunkter för arbetet: 1) ”syntesen måste fortskrida fritt (utan pauser) och kronologiskt från den första tonen i Rhenguldet till det sista ackordet i Ragnarök”, 2) ”övergångarna måste vara harmoniskt och periodiskt motiverade”, 3) musiken som används skall huvudsakligen vara sådan musik ur operorna där inga sångare ingår, men vid behov kan användas passager där något orkesterinstrument dubblerar en sångare, alternativt där ett annat lämpligt instrument ersätter den sjungna linjen samt 4) varenda ton måste vara Wagners egen musik.

Der Ring ohne Worte (Ringen utan ord) som färdigställdes år 1987 är en symfonisk dikt som följer operatetralogins händelser rätt fritt. I avsaknaden av sångröster stiger Wagners orkestrala mästerlighet fram i centrum. Med tonsättarens sonsons, operaregissören Wielands Wagners ord representerar de orkestrala partierna operornas ”universella undermedvetna, som binder Wagners karaktärer till varandra och till legendens urgestalt”.

I Maazels 70 minuter långa sammanfattning hör vi minst musik ur Siegfried, endast cirka sex minuter, medan Ragnarök upptar ungefär hälften av helheten. Många även från konsertsalarna bekanta orkesterpartier, som Valkyriornas ritt, ”Waldweben” (Skogens sus), Siegfrieds Rhenfärd eller Siegfrieds sorgmarsch, ingår. Även om det enligt Maazel inte var en uttalad avsikt att inkludera alla ledmotiv som anknyter till Nibelungens ring olika karaktärer, föremål eller idéer, ingår de flesta av dem ändå ett eller annat sätt.

Verkpresentation: Kimmo Korhonen
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka