Villa Bella Vista

This is a past event.

Slutsåld: Testund

Konserten är slutsåld.

Gerald Finzi: Interlude för oboe och stråkkvartett op. 21
Arthur Bliss: Stråkkvartett nr 1 B-dur
Benjamin Britten: Fantasikvartett op. 2
Arnold Bax: Kvintett för oboe och stråkar

Kati Overbeck, violin, programplanering
Susanna Suorttanen, violin
Mari Viluksela, viola
Anna Westerlund, cello
Simeon Overbeck, oboe

Gräv fram din tweed och kom och njut av en brittisk testund med musik i den stämningsfulla Villa Bella Vista! Repertoaren består av underbara pärlor av engelska senromantiska tonsättare. Förutom den bekanta Britten får vi under konserten även bekanta oss med mer sällan framförd musik av tonsättarna Finzi, Bliss och Bax. Verken passar väl ihop och delar samma tonspråk men har olika karaktärer och besättningar, berättar Overbeck som har planerat konsertprogrammet.

 

Tilaa väliaikatarjoilu ennakkoon 5.5.2022 mennessä:
villabellavista.ruissalo@gmail.com tai 050 554 0844. Muistathan kertoa myös mahdolliset ruokarajoitteesi.

Konsertin väliajalla on mahdollista nauttia englantilaista teetä, itseleivottuja pikkuleipiä ja skonsseja. 

Hinnat:
Tee/kahvi    5€
Pikkuleivät   3€/kpl
Tee/kahvi, pikkuleivät ja skonssit  8€

Konserttipaikalla on myynnissä teetä ja kahvia sekä limsaa. Ei leivonnaisia.

Vi värdesätter din säkerhet. Läs mera on säkerhet.

Pieces

Gerald Finzi (1901-1956):
Interlude för oboe och stråkkvartett op. 21

I den engelska musiken hör Gerald Finzi till samma generation som William Walton och Michael Tippett, som alla föddes i början av 1900-talet. I sitt sökande efter egna ideal vände han sig snarare till det förgångna, till Edward Elgar och Ralph Vaughan Williams som företrädde den tidigare generationen. Under sin egen tid förblev han en rätt avlägsen figur i sitt lands musikliv. Han tillbringade ett huvudsakligen stilla liv på landet och komponerade långsamt, eftersom hans stränga självkritik bromsade hans kreativa arbete.

Även om Finzi var barn till en italiensk far och en tysk mor upplevs han som en utpräglat engelsk tonsättare. Han är bäst känd för sin vokalmusik, speciellt sina sakrala körverk, och förutom dem utgör de nio sångsviterna ett centralt område i hans produktion. De större verken representeras av bl.a. en klarinettkonsert och en cellokonsert.

Till Finzis få kammarmusik hör Interludium (1933-36) för oboe och stråkkvartett. I verkets bakgrund finns en oförverkligad plan på en oboekonsert eller -svit, vilket syns i den nästan solistiska känslan i verkets oboeparti. I det ensatsiga verket alternerar avsnitt i jämn taktart och 6/8-takt. Stämningen sträcker sig från fridfull meditation till sorgmod och rentav diskret lidande. I slutet av verket har oboen ett kadensliknande avsnitt (quasi cadenza) som ackompanjeras av stråkarna. Därefter för en energisk stegring till det inledande temats återkomst i full forte fortissimo innan det serena, allt tystare avslutningen.

Verkpresentation: Kimmo Korhonen
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka

Arthur Bliss (1891-1975):
Stråkkvartett nr 1 B-dur

Andante maestoso – Allegro con brio
Allegretto grazioso
Sostenuto
Vivace – Presto

Efter det första världskriget steg Arthur Bliss fram och skapade sig ett anseende som en ung modernist, influerad av bl.a. Stravinsky och Ravel. När han blev äldre jämnade dock modernismen ut sig och övergick i ett mer traditionellt uttryck som han är bättre känd för. Hans omfattande produktion täcker mångsidigt olika musikgenrer från opera till orkestermusik och kammarmusik till vokalverk.

Bliss komponerade allt som allt fyra stråkkvartetter, men två av dem var tidiga verk som han drog tillbaka. Således är stråkkvartett nr 1 B-dur (1940) redan hans tredje verk i genren. När verket färdigställdes var Bliss och hans familj i USA, dit han hade rest sommaren 1939 för att delta i världsutställningen i New York. Efter den stannade han kvar i landet, undervisade vid Berkeley universitet i Kalifornien och tillägnade kvartetten till den kända musikmecenaten Elisabeth Sprague Coolidge. Uruppförandet skedde i Berkeley i april 1941, varefter Bliss och hans familj återvände till England, utmanande de faror som ingick i en resa till havs under krigstiden.

Kvartetten inleds med en energisk och kvick sats, omgiven av långsamma partier. Den andra satsen är en till stämningen scherzolikt lätt sats, berikad av alternerande taktarter, i vilken en livlig rytmik förenas med en melodik med ställvis långa linjer. Den breda långsamma satsen domineras av en vemodig stämning, insvept i nostalgi och som stundvis blir mer intensiv och förtätad. I finalen får musiken ett starkt framåtriktat uttryck laddat med positiv energi.

Verkpresentation: Kimmo Korhonen
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka

Benjamin Britten (1913-1976):
Phantasy-kvartett för oboe och stråkar op. 2

Av 1900-talets tonsättare hör Benjamin Britten till de som mognade tidigast. Han skrev sina första stycken redan som femåring, och av de sånger och pianostycken han skrev när han var kring tio år gammal kunde han senare skapa sitt verk Simple Symphony (1933-34). Däremellan, under sommaren 1932, kom Sinfonietta till, hans första publicerade verk som fick opusnumret 1. I sin senare produktion riktade han sig aktivt på förutom instrumentalmusiken även vokalmusiken. Han komponerade såväl olika vokalverk som operor, av vilka Peter Grimes (1945) slutligen gav honom en plats i den engelska musikens mästarkategori.

Phantasykvartetten för oboe och stråktrio op. 2 är komponerade i september och oktober 1932, kort innan Brittens 19-årsdag, och utgör ett bevis på hans medfödda begåvning. Enligt sitt namn är det en fritt formulerad helhet i en sats. Verket växer fram som linkande marschrytmer, ovanpå vilka oboen spelar en melodi med långa linjer. Efter marschens kulmen följer ett fartfyllt och till texturen rikt allegro-avsnitt. Oboen håller paus i det mittersta, av kontrapunkt berikade avsnittet som inleds av violan. Avsnittet färgas av det sorgmodiga pastorala uttryck som många engelska tonsättare fattat tycke för. Oboen återvänder till stråkarna från sina höjder och målar sina recitativa figurer mot deras bakgrund. Allegroavsnittets fria återkomst och ett marschparti som tynar bort avslutar verket som en symmetrisk helhet.

Verkpresentation: Kimmo Korhonen
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka

Arnold Bax (1883-1953):
Kvintett för oboe och stråkar

Tempo molto moderato - Allegro moderato
Lento espressivo
Allegro giocoso

Arnold Bax var såtillvida en typisk tonsättare under början av 1900-talet att han i sin musik kombinerade olika stilar som senromantiken och impressionismen. Hans förebilder var bl.a. Richard Strauss, Debussy, Ravel och av hans egna landsmän Fredrick Delius. Under 1920-talet riktade han sig allt tydligare mot ett kontrapunktiskt uttryck. Hans djupa intresse för Irland och den keltiska traditionen, och senare även nordisk kultur, utgjorde ett eget speciellt drag i hans karriär.

Bax själv ansåg att hans viktigaste verk var hans tondikter och de sju symfonierna, av vilka den sjätte (1935) allmänt har ansetts vara den finaste. Han komponerade även många konserter, kammarmusik och vokalverk.

Oboekvintetten kom till i intensiv takt under hösten 1922. Bax komponerade den för och tillägnade den till den engelska oboemästaren Leon Goossens, som även var mottagare av de verk av Finzi och Britten som framförts vid denna konsert. Den första satsen inleds med oboens recitativ, ur vilket musiken får fastare och tydligare gestalter, blir till ett målmedvetet mellanparti för att sedan återgå till inledningens stämningar. Den långsamma satsen börjar med stråkarnas romantiskt färgade stämning, till vilken oboen ansluter sig först efter en stund, till en början med recitativ som alternerar med stråkarna, därefter som en fast del av ensemblen. Redan i de två tidigare satserna har irländska inslag förekommit, men de blir tydligare i finalen som efterliknar den livliga folkdansen jig. Finalen har även en motsatt och mer mystisk dimension.

Verkpresentation: Kimmo Korhonen
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka