Anu Komsi kasvokuva

This is a past event.

Sånger om naturen

Eva Ollikainen, dirigent
Anu Komsi, sopran
Åbo filharmoniska orkester

Jean Sibelius: En saga
Kaija Saariaho: Leino-sånger
Jean Sibelius: Luonnotar
Claude Debussy: La Mer

Saariahos Leino-sånger är en sångsvit med fyra sånger till dikter av Eino Leino. Sviten är tillägnad Anu Komsi som uruppförde verket och som även uttolkar sångerna vid den här konserten. I Sibelius symfoniska dikter En saga och Luonnotar är kontakten till det fornfinska påtaglig. Luonnotar har hämtat inspiration i Kalevala och Komsi uttolkar dess krävande sångparti. Under ledning av Islands symfoniorkesters chefdirigent Eva Ollikainen avslutas kvällen med Debussys La Mer, i vilken alla som älskar havet kan höra vågornas brus.

Vi värdesätter din säkerhet. Läs mera on säkerhet.

 

Artists

Kapellimestari Eva Ollikainen, kasvokuva
Eva Ollikainen
dirigent
Kapellimestari Eva Ollikainen, kasvokuva
Eva Ollikainen
dirigent

Eva Ollikainen är konstnärlig ledare och chefdirigent för Islands symfoniorkester. Hon har även varit chefdirigent för Nordiska Kammarorkestern åren 2018-2021.

Hon har gästdirigerat bland annat Dresdens Staatskapelle, Wiens symfoniorkester, BBC:s symfoniorkester, Tokyo Metropolitan Symphony Orchestra, Deutsches Symphonie-Orchester i Berlin, Det Kongelige Kapel i Köpenhamn, Kennedy Center Opera House Orchestra samt Bryssels filharmoniker.

Höjdpunkten under Ollikainens pågående säsong är framförandena av operan Valkyrian med Islands opera och Islands symfoniorkester. Övriga höjdpunkter är bland annat konserterna med BBC:s symfoniorkester, Royal Scottish National Orchestra, Helsingfors stadsorkester och Bern symfoniorkester.

Eva Ollikainen undervisar regelbundet vid Sibelius-Akademins dirigentklass. Under sin första säsong som konstnärlig ledare för Islands symfoniorkester grundade hon Islands dirigentakademi för unga musiker.

Anu Komsi, kasvokuva
Anu Komsi
sopran

Anu Komsi är känd som konsert- och operasångare, festivalledare och regissör. Komsis karriär började på 1990-talet och fortsätter aktivt hela världen över. År 2020 fick Komsi Finlands Tonsättares Madetoja-pris för sitt arbete med att beställa och framföra ny musik. År 2021 fick hon det ansedda Bergman-priset för sitt arbete för sångkonsten i Finland och internationellt. Anu var även Finlands kandidat till Nordiska Musikpriset år 2021.

Anu Komsi var konstnärlig ledare och verksamhetsledare för Kokkola Opera under hela operans existens åren 2004-2018. Komsis repertoar är enorm och omfattar vokalverk från barock till bel canto samt ny musik och jazz. Hon har uruppfört hundratals verk, allt från kammarmusik till symfoniska verk. Komsi har sjungit nästan 80 olika operaroller.

Kaija Saariaho har tillägnat Anu Komsi två sångcykler: Leinosångerna (2001-2007) och Saarikoskisångerna (2013-2020). Komsis senaste skiva Sumun läpi (Genom dimman) innehåller Saariahos sånger med pianoackompanjemang och är en av kandidaterna till årets Emmapris. Hösten 2022 återvänder Komsi till Finlands Nationalopera i rollen som Nattens drottning i Mozarts Trollflöjten samt i rollen som Svärmor i Saariahos opera Innocence. Tre av Komsis skivinspelningar har fått Gramophonepriset.

Under den pågående och de kommande säsongerna uppträder Anu med bland annat Bostons symfoniorkester, Radions symfoniorkester, Lautten Compagney, Franska radions filharmoniska orkester, Åbo filharmoniska orkester, BBC:s symfoniorkester, Gürzenichorkestern i Köln och Tapiola Sinfonietta.

Pieces

Jean Sibelius (1865-1957):
En saga op. 9

Sibelius symfoniska dikt En saga färdigställdes ursprungligen under slutet av år 1892, då dirigenten Robert Kajanus kort efter uruppförandet av Kullervosymfonin hade bett honom om ett mindre verk som lätt kunde placeras i konsertprogrammen. År 1902 fick verket en ny, slutlig version när Sibelius gamla vän Ferrucio Busoni bad honom dirigera verket i Berlin. Under revisionen koncentrerade Sibelius formen, ansade bland det tematiska materialet och finslipade orkestrationen.

I sin slutliga form är En saga en lycklig syntes av den gryende finländska jugendens och symbolismens känslor i början av 1890-talet och av Sibelius i början av 1900-talet redan långt hunna mästerlighet. Musiken klingar med mörka färger och stämningen är finsknationellt arkaisk, ställvis rentav karg. Sibelius gjorde inte något skriftligt eller på annat sätt narrativt program för verket; han konstaterade själv att det framför allt är ”ett uttryck för ett själstillstånd”.

I En saga behandlar Sibelius formen fritt men med säker hand. Avvikande från normal praxis inleds verket i en annan tonart (a-moll) än det slutar (ess-moll). Sonatformen med expositioner, genomföringar och repriser skymtar bakom helhet, men Sibelius börjar behandla sitt material genast från början och döljer avsiktligt gränserna i formen. Verket har tre centrala teman, och upprepade toner skapar ett släktskap mellan dem. Ställvis skapar tematiken ett intryck av stiliserad runosång. Verket har såväl lugna och känsliga som dramatiska partier.

Verkpresentation: Kimmo Korhonen
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka

Kaija Saariaho (f. 1952):
Leino-sånger

I Sua katselen (Jag ser på dig)
II Sydän (Hjärtat)
III Rauha (Frid)
IV Iltarukous (Aftonbön)

För Kaija Saariaho har människorösten varit ett nära instrument ända sedan de tidiga verken från studietiden. De många vokalverken för orkester eller mindre ensembler samt den fantastiska sviten med fem operor utgör ett bevis på detta. I sin vokalmusik har Saariaho mångsidigt använt olika språk: oftast franska och engelska, men även tyska och svenska. Däremot har andelen finska sånger förblivit liten. De första av dem var sviten med fyra Leino-sånger (2007), som har fått sällskap av en grupp sånger skrivna till dikter av Pentti Saarikoski.

Leino-sångerna är tillägnade Anu Komsi och finns i en version för sång och piano samt som en orkestersvit. Verket är som finast i orkesterversionen, där Saariahos känsligt nyanserade orkestration med sina fina effekter och färger utgör ett helt eget magiskt element vid sidan av sopranrösten. I sviten ingår dikter, i vilka man lever sig in i olika inre känslor hos den enskilda individen.

I den första sången ”Sua katselen” (Jag ser på dig) får kärlekskänslorna en lyriskt öm tolkning. Intrycken är så starka att de sveper in sig i tystnadens kraft. Den mest dramatiska satsen i sviten är ”Sydän” (Hjärtat), som förutser dödens känslor och som är snabb i vändningarna och skarp i sin slagkraftighet. Satsen ”Rauha” (Frid) målar upp ett sagolikt vackert klanglandskap. I ”Iltarukous” (Aftonbön) koncentreras olika dimensioner av livet i några grundläggande tankar. Drömmens mystik, nattens fåglar och tankarnas flykt efter arbetet får musiken att bryta ut i en kort glans; därefter är det ”dags att vila”.

Verkpresentation: Kimmo Korhonen
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka

Jean Sibelius (1865-1957):
​​​​​​​Luonnotar (Naturens dotter) op. 70

Sibelius tondikt Luonnotar (Naturens dotter, 1913) kom till för soprandivan Aino Ackté som ett slags ersättning för att den till henne tidigare utlovade orkestersången Korppi (Korpen) inte blev klar. Efter att ha fått noterna skrev Ackté till Sibelius: ”Luonnotar är ett genialiskt och storslaget verk. Jag är förtjust i det – men samtidigt mycket rädd att jag inte skall klara av att sjunga det på det sätt verket förtjänar, eftersom det verkligen är sanslöst svårt...” Ackté uruppförde verket vid Gloucesters musikfestspel i England i september 1913.

Kalevalas beskrivning av världens uppkomst har fått Sibelius att skapa ett av sina mest egensinniga och personliga verk. Som en stor orkestersång representerar den en sällsynt verkgenre i hans produktion, ett slags sammanblandning av sång och symfonisk dikt. Musiken har samtidigt en klart och modalt färgad arkaisk klang inspirerad av Kalevala och en visionär modernism, exempelvis bitonalitet och klusterlika täta ackordformationer.

I de första takterna klingar den tomhet ur vilken världens födelse börjar. I stråkarnas kosmiska surr skymtar ett motiv, som sopranen gör till första cell i sin egen melodi. Huvudtemat representerar ett mer berättande material, det andra temat efter harpans glissandons ”stora vindby” är mer statiskt och djupsinnigt, ett slags kromatiskt tvinnande förbannelse- eller klagomotiv. Efter en tät genomföring och kulmination med strålglans avslutas verket med en av Sibelius mest magiska stämningar när stjärnorna tänds på Kalevalas skapelseberättelses himmel.

Verkpresentation: Kimmo Korhonen
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka

Claude Debussy (1862-1918):
La mer

De l'aube à midi sur la mer (Från gryning till middag på havet)
Jeux de vagues (Vågornas lek)
Dialogue du vent et de la mer (Vindens och havets dialog)

Även om Claude Debussy har blivit känd som den musikaliska impressionismen personifierad var han inte själv speciellt glad över att bli stämplad som impressionist. Han upplevde sig stå närmare symbolisterna och fick ofta inspirationen till sina verk från symbolistiska författare som Charles Baudelaire, Stéphane Mallarmé, Paul Verlaine och Maurice Maeterlinck. Debussy kunde ändå inte låta bli att skryta med att han i sina kompositioner kunde genomföra de impressionistiska målarnas aspirationer bättre än de själva.

Havet var ett inspirerande motiv för många impressionistiska konstnärer, och det var det även för Debussy. Det finaste förverkligandet av motivet i hans produktion är den storslagna orkestrala havsdikten La Mer (Havet). Verket färdigställdes i mars 1905 och uruppfördes i oktober samma år i Paris. Verket fick ett motstridigt mottagande, men har senare befäst sin position som ett av de viktigaste verken inom den musikaliska impressionismen och hela orkestermusiken under början av 1900-talet. Dess mästerligt nyanserade och rika orkestration har blivit ett exempel för många senare tonsättare.

Debussy gav La Mer undertiteln ”tre symfoniska skisser”. Det symfoniska var vanligen främmande för Debussy, och inte heller här har han komponerat någon egentlig symfoni, vilket förstärks av titelns hänvisning till ”skisser”. Å andra sidan hör verket till de mest symfoniska i Debussys produktion, och dess tre satser har jämförts med en symfonis första sats, scherzo och final. Det finns dessutom tematiska kopplingar mellan satserna.

Den första satsen De l’aube à midi sur la mer (Från gryning till middagstid på havet) växer fram ur en mystisk tystnad. I det inledande avsnittet hör vi ett av verkets centrala teman presenteras på engelskt horn och sordinerad trumpet, och temat förekommer förutom i den första satsen även i den avslutande satsen. Den första satsen väcks till liv på riktigt när musiken bryter fram ur inledningen till ljus Dess-dur. Det dansant gungande temat i den delade cellosektionen inleder satsens andra huvudavsnitt. Tonsättarkollegan Erik Satie roades av titelns noggranna tidsangivelser, och han sade till Debussy att han nog gillade hela satsen men speciellt avsnittet kvart före elva.

Den mittersta satsen Jeux de vagues (Vågornas lek) är luftigt virtuos och genomskinligt skimrande musik, som ljusets lek på havets vågor. Temamotiven är i konstant rörelse och undviker alltför fasta konturer.

Den avslutande satsen Dialogue du vent et de la mer (Vindens och havets dialog) är mer dramatisk och dynamisk än de två övriga satserna. Satsen har två centrala teman, av vilka det första är lånat ur den första satsens inledning och först hörs framfört av en sordinerad trumpet. Det andra temat presenteras av träblåsarna och växer till ett av de längsta motiven i Debussys produktion. Mitt i satsen finns ett stämningsfullt och glimrande lugnare parti, varefter musiken börjar växa mot den strålande avslutningen.

Verkpresentation: Kimmo Korhonen
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka

Text
Kaija Saariaho: Leino-sånger

Text: Eino Leino
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka

I Jag ser på dig

Jag ser dig i ögonen och bländas
som av en vacker regnbåge,
jag sluter ögonen och minns dig
som sjöfararen minns ön med gläntan.

Jag ser på dig när du stilla andas
som en bild av min kära mor
och det är som om barndomens änglar
nu rör sig här i min närhet.

II Hjärtat

I
Hjärta, vad sågar du?
Sågar du bräder,
fyra bräder mellan vilka
jag kan ligga ner,
en skön plats att vila på?

Jag sågar järn,
jag bryter dina kedjor,
så att din ande
kan bli fri,
din olyckliga ande.

II
Hjärta, vad viskar du?
Viskar du den förunderliga
dagens väg,
fjällets väg,
mot himmelens stjärnor?

Jag viskar den mörka
Tuonis dikt,
klyftor, besvär,
inget yttrande,
stolthetens salighet.

III Frid

Vad är dessa dofter som omger mig?
Vad är denna tystnad?
Vad är denna frid i mitt hjärta,
detta stora, märkliga och nya ting?

Jag hör hur blommorna växer
och i skogen talar träden.
Jag tror att drömmarna nu mognar,
allt mitt hopp och allt jag sått.

Allt är stilla omkring mig,
allt är ljuvt och gott.
Stora blommor slår ut i mitt hjärta
och doftar av djup frid.

IV Aftonbön

Sov, sov, sov,
djupt i sömn.
Snö, snö, snö,
över den svarta jorden.

Natt, natt, natt,
nattens fåglar flyger.
Arbete, arbete, arbete,
även besvären måste sova.

Flyg, flyg, flyg,
människans funderingar!
Bort, bort, bort
nu är tid att vila.

Sanat
Jean Sibelius:Naturens dotter op. 70

Text: Elias Lönnrot, Kalevala
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka

Det var en himladotter,
naturens dotter, grann och ädel.

Levde ett trist liv,
ensam hela tiden,
i den tomma rymden.

Sänkte sig till havets vågor,
vågorna vaggade henne där,
genom sjuhundra år.

Där drev jungfrun nu som havsfru,
simmade i nordväst och söder,
alla världens väderstreck.

Då blåste upp en stor stormvind,
som fick havet att brusa.

”Arma jag, mitt usla öde,
bättre hade jag haft det
som himlens tärna.
Ukko, högsta gud,
kom när jag kallar dig.”

Då kom fågeln genast flygande
flög i alla världens väderstreck,
flög åt nordväst och söder.
Hittade ingen plats för sitt bo.

”Nej, nej, nej.
Skall jag bygga bo i vinden,
eller bosätta mig i vattnet?
Vinden fäller boet,
vågorna sköljer bort det.”

Då stack havsfrun
upp sitt knä ur vattnet.
Där bygger fågeln sitt bo.
Börjar ruva äggen.

Då hettar det till i himlatärnans hud.
Hon sprätter till med benen.
Äggen rullade i vattnet.
Smulades i små bitar.

Smulorna blev förunderliga saker.
Äggets överdel blev
till det höga himlavalvet.
Vitans överdel blev månen
som skiner om natten.
Äggets brokiga delar
blev till tusen stjärnor.