This is a past event.

Scenes from the City

Jarmo Sermilä: Quasi come Quasimodo
Matei Gheorghiu: Narval
Max Seide Leth: Kristallen den fina
Arttu Takalo: Kaipaus
Telmo Marques: Scenes from the City

Nicolas Indermühle, tuba 
Jussi Markkanen, slagverk

I Sibeliusmuséet får vi höra mångsidig musik för en märklig duo, tuba och slagverk. Även om instrumenten sällan hörs tillsammans finns det underbar repertoar för kombinationen, berättar musikerna som planerat konsertens program. Efter verken av Sermilä och Gheorghiu lättar stämningen med ett arrangemang för vibrafon av en svensk folkvisa. Efter Takalos stämningsfulla Kaipaus (Längtan) beskriver Marques i sin musik sex olika upplevelser i staden.

Vi värdesätter din säkerhet. Läs mera on säkerhet.

Pieces

Jarmo Sermilä (f. 1939):
Quasi come Quasimodo

Jarmo Sermilä har gjort ett långt livsverk inom den finländska musiken. Han inledde sin karriär inom jazzen innan tyngdpunkten flyttade till den moderna musiken, men inte heller då övergav han jazzen utan uppträdde då och då som jazzmusiker på trumpet och flygelhorn. Hans musik innehåller inte egentliga jazzinfluenser. Improvisationen har visserligen en ibland viktig roll i hans verk, men utgångsläget är då mer i avantgarden än i jazzen. En av de centrala förebilderna i Sermiläs tidigare produktion var Edgard Varèse, och olika frirytmiska texturer och klangfärger hade ofta en central position i hans verk. Senare har Sermiläs musik blivit mjukare i klangen och mer rytmiskt tydlig, ibland rentav minimalistisk.

Sermilä har genom hela sin produktion varit intresserad av att komponera för bleckblås, eventuellt på grund av sin egen instrumentbakgrund. Det mest extrema exemplet på detta är Cornologia (1975), skrivet för 22-44 valthorn. I verket Quasi come Quasimodo (1997) är besättningen en duo bestående av tuba och slagverk. Lyssnaren kan för sig själv fundera om bakgrunden till titeln är den deformerade, puckelryggiga klockringaren i Victor Hugos berömda roman ”Ringaren i Notre Dame” (1831) eller kanske den för sina många litterära personer kända portugisiske poeter Salvatore Quasimodo, som fick Nobels litteraturpris år 1959...

Verkpresentation: Kimmo Korhonen
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka

Matei Gheorghiu (f. 1984):
Narval

Matei Gheorghiu är en rumänsk tonsättare som är bosatt i Finland. Han kom till Finland för magisterstudier vid Sibelius-Akademin under ledning av Tapio Tuomela; innan dess hade han avlagt kandidatexamen vid Bukarests Nationella musikkonservatorium under ledning av Nicolae Coman, Dan Dediu och Octavian Nemescu. Han har kompletterat sina studier med många mästarkurser och workshopar med lärare som bl.a. Magnus Lindberg, Esa-Pekka Salonen, Jukka Tiensuu, Marko Stroppa, Joshua Finberg och Herman Obst. Under åren 2011-15 var Gheorghiu som första icke-finländare ordförande för föreningen Korvat auki för ny musik.

I Gheorghius produktion ingår mångsidigt solo-, kammar-, vokal- och orkestermusik samt elektronisk musik. Som tonsättare rör han stilistiskt över ett brett område och koncentrerar sina stilistiska val till tyngdpunkter som varierar från verk till verk. Gheorghius verk har förutom i Finland och Rumänien framförts bl.a. i Norden, Tyskland, Österrike och Storbritannien.

Narval (2011) uruppfördes i Sellosalen i Esbo i september 2011 av Harri Lidsle och Olli-Pekka Martikainen. Verkets titel syftar på narvalen, en val som lever i arktiska vatten och är känd för sitt långa horn. Enligt Gheorghiu blir den ofta tunga och/eller humoristiska tuban i det här verket melankolisk och ädel.

Verkpresentation: Kimmo Korhonen
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka

Max Seide Leth (1921-2014):
Kristallen den fina

Max Seide Leth var en dansk pianist och vibrafonist som skapade en mångsidig karriär som musiker. Leth föddes i en musikerfamilj och inledde som 17-åring sina studier vid Kungliga musikkonservatoriet i Köpenhamn medan han samtidigt livnärde sig som restaurangmusiker, och hans väg ledde rätt snart till jazzen och teatermusiken. Förutom som pianist och vibrafonist arbetade han även som teaterdirigent och dirigent i Danmarks radio och tv. Han undervisade även i slagverk vid Kungliga konservatoriet.

Leth hade framgång med sin Max Leth-kvartett (piano/vibrafon, gitarr, kontrabas och trummor), i vilken ingick flera av Danmarks mest ansedda jazzmusiker. Tillsammans med denna ensemble framförde han ofta stiliga tolkningar av gamla folkmelodier. En av de mest kända av dessa tolkningar var hans version av den svenska folkmelodin Kristallen den fina. Melodin kommer troligen från Dalarna och beskriver rörande känslor av längtan och kärlek. Den vackra melodin har sedan 1840-talet gett upphov till en mängd olika arrangemang för olika besättningar, och den är bekant för många finländare speciellt i arrangemang för manskör. I Max Leths händer har den blivit ett stämningsfullt stycke med melankoliska jazznyanser, i vilket vibrafonisten vid behov får plats för ett solo.

Verkpresentation: Kimmo Korhonen
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka

Arttu Takalo (f. 1971):
Kaipaus (Längtan)

Arttu Takalo hör till den finländska musikens mångsidiga och övergripande kreatörer. Han är en vibrafonist, kompositör och arrangör som arbetar såväl inom jazzen som den klassiska musiken och vid behov även inom andra musikgenrer. Även som kompositör rör han sig fritt i olika världar, och att dra gränser mellan dem är ofta lika omöjligt som onödigt. I bakgrunden har Takalo studier vid Sibelius-Akademin såväl inom den klassiska musiken som jazzen, och han har arbetat som musiker i flera olika ensembler. År 2000 var han Årets artist vid Pori Jazz, och hans första soloalbum When I Fall (2002) var en av kandidaterna till Teostopriset. Sammanlagt har han redan publicerat tio egna soloskivor.

Takalo har komponerat tiotals verk för big band, kammarensembler och symfoniorkester. Den melodiska romantiken utgör en viktig dimension i hans musik, och denna sida framkommer i Kaipaus (Längtan, 1992/2002/2021) som finns i olika versioner för olika besättningar. Det stämningsfulla stycket har en fritt sökande inledning, varefter verkets lugnt melankoliska huvudtema presenteras av tuban. Verket livas upp av ett kortare mer målmedvetet mellanavsnitt, från vilket vi återvänder till det melankoliska temat. Verkets avslutas av ett kort ”Andante, dolce e fragile”-avsnitt.

Verkpresentation: Kimmo Korhonen
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka

Telmo Marques (f. 1961):
Scenes from the City

I. Early Morning Fog
II. Commuters
III. The City Park
IV. Nightwalk
V. Chez Albert
VI.
Late Night Movie

Telmo Marques är en portugisisk pianist och kompositör. Han studerade musik i Porto och kompletterade studierna i England, och har senare arbetat som lärare i musikanalys, arrangemang och komposition i Porto. Han har deltagit i flera portugisiska artisters skivinspelningar som pianist, arrangör och/eller producent. I hans produktion som kompositör ingår bl.a. musik till olika teaterproduktioner och dokumentfilmer.

Scenes from the City (2007) för tuba och vibrafon beskriver i enlighet med titeln olika vyer och stämningar i staden. I den första satsen Early Morning Fog växer den sexdelade sviten med vibrafonens arpeggion fram ur nattens dimmiga tystnad. Satsen Commuters väcker med sina pulserande rytmer staden till liv och rörelse, och även i satsen The City Park är vi mitt i det livligt pulserande stadslivets stämningar, där pulsen även blandas med melodier med längre linjer.

I satsen Nightwalk målar tuban sin melodi mot vibrafonens jämnt strömmande figurer. Därefter byts positionerna så att tuban i sin tur tar tag i figurerna och vibrafonen har längre linjer, och till slut smälter tuban och vibrafon samman i rytmen som ett samförstånd som uppstått under diskussioner under den nattliga promenaden. Chez Albert är ett fritt flödande och melodiskt stycke, kanske ett minne av något läckert restaurangbesök; restauranger med detta namn finns i många städer, inklusive Telmo Marques hemstad Porto. Sviten slutar med de lugna nattliga stämningarna i satsen Late Night Movie.

Verkpresentation: Kimmo Korhonen
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka