Kaksi sirkustaiteilijaa

This is a past event.

Circus Symphony of Vampires

Emilia Hoving, dirigent och musikplanering
Pauliina Räsänen, manus och regi
Art Teatro: Pauliina Räsänen, Slava Volkov med arbetsgrupp
Timo Ollila, visualisering
Åbo filharmoniska orkester

Stig in i den hisnande akrobatins, den mystiska trollkonstens, de magiska illusionernas och de spännande vampyrernas värld! Circus Symphony of Vampires är en farligt förförisk cirkussymfoni som har fått sin inspiration av berättelsen om greve Dracula. Det är ändå inte en skräckhistoria, utan föreställningen bjuder på fartfylld humor, spännande cirkuskonster och medryckande konstmusikhitar.

Rekommendationsålder + 7

Artists

Kapellimestari Emilia Hoving, kasvokuva
Emilia Hoving
dirigent
Kapellimestari Emilia Hoving, kasvokuva
Emilia Hoving
dirigent

Den finländska dirigenten Emilia Hoving (f. 1994) är för närvarande assisterande dirigent vid Frankrikes radios filharmoniska orkester under den konstnärlige ledaren Mikko Franck. I maj 2019, då hon var assistent till chefdirigent Hannu Lintu vid Radions symfoniorkester, dirigerade hon Anton Bruckner och BA Zimmermann i en direkt TV-sändning. Framträdandet gjorde henne internationellt känd.

Hoving har dirigerat nästan alla finländska orkestrar, som Sinfonia Lahti, Tapiola Sinfonietta och Tampere Filharmonia. Det här året dirigerar hon Helsingfors stadsorkester. I februari 2021 debuterade Hoving med Kungliga filharmonikerna i Stockholm och hon har även dirigerat andra svenska orkestrar. Till höjdpunkterna under den kommande säsongen hör debuterna med bland annat Orchestre National de Lille, Luxemburgs filharmoniska orkester, Islands symfoniorkester och Quebecs symfoniorkester.

Emilia Hoving har dirigerat flera verk av samtida tonsättare. I april 2021 fick hon Kritikens sporrar-priset av Finlands Kritikerförbund. Hoving är för närvarande i slutskedet av sina studier vid Sibelius-Akademin under ledning av bland annat Sakari Oramo och Atso Almila. Hon inledde sina dirigentstudier år 2015 och har före det studerat klarinett, cello och piano.

Art Teatro
ArtTeatro

ArtTeatro är en programbyrå för cirkus- och varietékonst som grundades år 2008 och som skapar högklassiga cirkus- och magiföreställningar. ArtTeatro ordnar även cirkusskolning, handlednings- och företagstjänster. Skärgårdens cirkusfestival som ArtTeatro har lanserat är ett årligt kulturevenemang i det natursköna skärgårdslandskapet i Gustavs. ArtTeatro har fått Turism-Oskar-priset och Auroramedaljen år 2015. ArtTeatros verkställande direktör är konstnären Pauliina Räsänen (FM), känd även från Cirque du Soleil. ArtTeatro har även specialiserat sig på akrobatiska nummer, som tränas av världsmästarakrobaten Slava Volkov.

I rollerna i Circus Symphony of the Vampires ser vi Pauliina Räsänen (illusioner, akrobati), Slava Volkov (akrobati), Lena Sadkova (clowneri), Armas Lintusaari (roue Cyr), Eetu Ranta (jonglör och diabolo-manipulation) samt Joe Martinho (handstående).

Timo Ollila
visualisering
Timo Ollila
visualisering

Timo Ollila har arbetat i 20 år med ljusdesign i olika organisationer och grupper. Karriären började med arbetspraktik vid Tampereen Teatteri och under sin karriär har han arbetat med ljussättning av artister inom allt från danskonst, dockteater och kammaropera till rockfestivaler. Till utbildningen är Ollila specia-list inom den utövande konstens ljusteknik.

Pieces

Modest Musorgskij (1839-1881):
En natt på Blåkulla

Den egensinnige och geniale ryska nationalromantikern Modest Musorgskijs tondikt En natt på Blåkulla (1867) kastar in lyssnarna i de ryska legendernas värld. Verket målar med kraftiga färger och skarpa konturer fram en skräckromantisk bild av en fest på det förtrollade berget och visar för åhörarna en enligt kompositören ”musikalisk bild” av häxornas sammankomst, Satans parad, den hedniska satansdyrkan och häxsabbaten. Som den själsligt oroliga konstnär Musorgskij var är det möjligt att han förutom legenderna även gav utlopp för sina egna inre känslor i verket.

Verkpresentation: Kimmo Korhonen
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka

Jean Sibelius (1865-1957):
Satsen Eken ur svit nr 1 ur Stormen op. 109b

William Shakespeares sista skådespel Stormen (1611) utspelar sig på en fjärran ö som styrs av den avsatte hertigen Prospero, som besitter magiska krafter, och hans tjänare luftanden Ariel. Med hjälp av en storm som han frammanar tvingar Prospero de som avsatte honom att förlisa på ön. Till Stormen komponerade Sibelius år 1925 sin mest omfattande och mångdimensionella skådespelsmusik. I satsen Eken maskerar Ariel sig som en ek och spelar på sin egen gren som på en flöjt; stämningen är modern och sagolikt mystisk.

Verkpresentation: Kimmo Korhonen
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka

Pjotr Tjajkovskij (1840-1893):
Blomstervalsen ur Nötknäpparsviten op. 71a

Den ryske kompositören Pjotr Tjajkovskij skrev mycket av sin mest älskade musik i sina baletter. Nötknäpparen, som färdigställdes år 1892 efter Svansjön och Prinsessan Törnrosa, blev den sista av hans baletter. Den lilla flickan Clara får som julklapp en nötknäppare, som förvandlas till en sagoprins och för med sig Clara till Karamellféens land. En av de många danser som vi får se där är Blomstervalsen, en evigt populär valsklassiker; i sagovärlden kan även blommorna dansa.

Verkpresentation: Kimmo Korhonen
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka

György Ligeti (1923-2006):
Rumänsk konsert, sats II

György Ligeti är känd som en av det senare 1900-talets modernister, men som ung då han ännu bodde i Ungern komponerade han i en mer traditionell och av den kommunistiska regimen godkänd stil. Alla begränsningar till trots komponerade han även under sin tidiga period ofta friska verk som levt vidare. I Rumänsk konsert (1951) har han i likhet med de tidigare ungerska mästarna Zoltán Kodály och Béla Bartók hämtat inspiration av byspelmännens musicerande. I konsertens andra sats tar sig denna inspiration uttryck som livfulla dansmelodier.

Verkpresentation: Kimmo Korhonen
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka

Maurice Ravel (1875-1937):
Le tombeau de Couperin, satsen Rigaudon

”Tombeau” (grav, gravsten) syftar som musikalisk term på en verkgenre som var populär inom den franska barocken och med vilken man högaktade en död person. Maurice Ravel komponerade sitt eget tombeau-verk först år 1917 för piano och gjorde sedan år 1919 en orkesterversion av det. Namnet syftar på barockmästaren François Couperin, men Ravel tillägnade egentligen satserna till sina vänner som hade stupat på slagfälten under första världskriget. I orkesterversionens avslutande sats Rigaudon ställs de ljusa minnena mot mer sorgmodiga stämningar.

Verkpresentation: Kimmo Korhonen
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka

Igor Stravinsky (1882-1971):
Eldfågeln-sviten, satsen Introduction

Igor Stravinskys genombrottsverk baletten Eldfågeln (1910) skapar en lysande och färggrann version av en rysk sagoberättelse. Prinsen Ivan Tsarevitj har förvillat sig in i kung Kasttjejs trädgård och tar där en magisk fjäder ur den magiska eldfågelns fjäderskrud. Senare blir han tack vare eldfågelns råd fri från fångenskapen hos Kasttjej och gifter sig med den unga flickan som han älskar. I verkets introduktion hör vi Kasttjejs trädgårds mystiska och spöklika förtrollning.

Verkpresentation: Kimmo Korhonen
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka

Ludwig van Beethoven (1770-1827):
Symfoni nr 6, Pastoralsymfonin, sats IV "Åskväder och storm"

Trots att Beethoven karaktäriserade sin Pastoralsymfoni som ”mer ett uttryck för en känsla en måleri” har den blivit ett av de mest kända exemplen på den sk. programsymfonin. Den är en hjärtlig beskrivning av livet på landet och naturen och den har även många just ”målande” avsnitt. Verkets fjärde sats är en känd beskrivning av en storm. Den börjar gåtfullt med föraningar om en storm i fjärran men bryter sedan ut i ett vilt åskväder.

Verkpresentation: Kimmo Korhonen
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka

Camille Saint-Saëns (1835-1921):
Danse macabre op. 40

Danse macabre (Dödsdans) var ett populärt motiv i senmedeltidens konst, i vilket Döden i form av ett skelett ledde människorna in i en dans, kungar och biskopar likväl som drängar och små barn. Camille Saint-Saëns Danse macabre (1874) inleds vid midnatt, med harpans 12 slag. Döden kommer in på scenen när violinen spelar det dissonanta tritonusintervallet, den traditionella ”diabolus in musica” (djävulen i musiken), och kallar människorna till en dödsdans i gungande valstakt. När morgonen gryr tar dansen slut och skeletten återvänder tillbaka till sina gravar.

Verkpresentation: Kimmo Korhonen
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka

Bedřich Smetana (1824-1884):
Symfonisk dikt Vltava (Moldau) ur sviten Má vlast (Mitt fosterland)

Musikaliskt landskapsmåleri hörde till de uttrycksformer som var omtyckta under romantiken. En av de mest älskade företrädarna av genren var den tjeckiske kompositören Bedřich Smetanas symfoniska dikt Vltava (Moldau), som beskriver floden Vltavas resa från flodens små källsprång till en vackert rinnande flod. Under resans gång upplever vi i form av korta episoder en ståtlig jaktscen, en folklig bröllopsscen, vattennymfer i månskenet, den stormiga Sankt Johannes fors samt floden som rinner genom Prag och förbi den ståtliga borgen Vyšehrad. Till slut smälter Vltava samman med den större flöden Elbe.

Verkpresentation: Kimmo Korhonen
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka

Hector Berlioz (1803-1863):
Marsch till schavotten ur Den fantastiska symfonin op. 14

Hector Berlioz var en typisk romantisk tonsättare som hämtade inspiration till sina verk ur sitt eget liv. Hans tragikomiska förälskelse i den engelska skådespelarinnan Harriet Smithson var startskottet på en skapande extas som födde Den fantastiska symfonin (1830), ”en episod ur en konstnärs liv”. I den fjärde satsen målar Berlioz upp en spännande skräckromantisk scen, där verkets konstnär har försökt ta sitt liv med opium men har tagit en för liten dos och i drogruset hallucinerar om hur han har dödat sin älskade och hamnat på schavotten.

Verkpresentation: Kimmo Korhonen
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka

Gabriel Faurè (1845-1924):
Sicilienne ur musiken till skådespelet Pelléas och Mélisande op. 80

Belgaren Maurice Maeterlincks skådespel Pélléas och Mélisande (1893) är en symbolistisk berättelse och förbjuden, dödsdömd kärlek. Den fortskrider med drömlika och hemlighetsfulla nyanser mot det sorgliga slutet, de älskandes död. Skådespelet är mest känd som en opera av Debussy, men inspirerade även till mycket annan fin musik. År 1898 komponerade den franska tonsättaren Gabriel Fauré musik till föreställningar av skådespelet, och hans musik innehåller den eleganta Sicilienne, som beskriver de älskandes sällsamma stund av lycka.

Verkpresentation: Kimmo Korhonen
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka

Johann Strauss dy. (1825-1899):
Tritsch-Tratsch-polka op. 214

Skvallrande, detta för många lika kära som skamliga tidsfördriv, har i valskungen Johann Strauss den yngres lustiga och livliga Tritsch-Tratsch-polka (1858) fått ett minnesmärke. Kort innan verkets färdigställande hade i Wien börjat utkomma en humoristisk och satirisk veckotidning med samma namn, och den i sin tur hade fått sitt namn av de skvallerälskande wienbornas favoritfars Der Tritschtratsch (1833), som år 1858 fortfarande ingick i repertoaren.

Verkpresentation: Kimmo Korhonen
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka

Jean Sibelius (1865-1957):
Satsen Miranda ur svit nr 2 ur Stormen op. 109c

Förlåtelsens idé är en av de centrala tankarna i Shakespeares Stormen, och i slutet av skådespelet förlåter Prospero de som har förorättat honom och avstår från sina magiska krafter. Förlåtelsen beseglas av den kärlek som uppstår mellan Prosperos dotter Miranda och Ferdinand, son till Alonso som bedrog Prospero. Miranda är den enda egentliga kvinnokaraktären bland de tjugotal karaktärerna i skådespelet, och i porträttet som Sibelius tonsatt framstår hon som en oskuldsfull, renhjärtad och känslig ung flicka.

Verkpresentation: Kimmo Korhonen
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka

Aram Chatjaturjan (1903-1978):
Vals ur orkestersviten Maskerad

”Hur vacker är inte en vals! Något mellan sorg och glädje knep till i mitt hjärta”, utropar den tragiska hjältinnan Nina i en scen ur Mihail Lermontovs skådespel Maskerad (1835). När den armeniska kompositören Aram Chatjaturjan år 1941 komponerade musik till skådespelet gav just tonsättandet av valsen speciella problem: hur skapa en vals som skulle vara såväl vacker och samtidigt något mellan sorg och glädje. När valsen med sin ödesmättade stämning sedan uppstod kan man säga att Chatjaturjan lyckades perfekt. Resultatet är en av 1900-talets valsklassiker.

Verkpresentation: Kimmo Korhonen
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka

Gioachino Rossini (1792-1868):
Uvertyr ur operan Wilhelm Tell

Wilhelm Tell (1829) utgjorde en magnifik avslutning på Gioachino Rossinis strålande karriär som operakompositör. Verket som bygger på ett skådespel av Schiller berättar om den schweiziska hjälten Wilhelm Tell som under 1200-talet kämpade mot de österrikiska ockupanterna. Operans omfattande uvertyr är bäst känd för sitt energiska slut, ”De schweiziska soldaternas marsch”. Avsnittet, som hör till de mest sporrande inom den klassiska musiken, inleds med trumpetens stridssignal och går vidare mot uvertyrens storslagna avslutning.

Verkpresentation: Kimmo Korhonen
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka