Olli Mustonen (c) Heikki Tuuli

This is a past event.

Inställd: Ode till glädjen

Olli Mustonen, dirigent
Virva Puumala, sopran 
Maiju Vaahtoluoto, alt
Jussi Myllys, tenor
Petteri Salomaa, bass
Chorus Cathedralis Aboensis
Åbo konservatoriums kammarkör
 Åbo filharmoniska orkester

Ludwig van Beethoven: Symfoni nr 9 d-moll op. 125

Nu har vi anledning till fira! Höjdpunkten på Beethovens 250-årsjubileumsår är självklart hans mäktiga nionde symfoni, Ode till glädjen. Samtidigt gör vi en tjuvstart på år 2021, då Olli Mustonens period som konstnärlig ledare inleds. Den alltid aktuella symfonilitteraturens hit är en hyllning till glädjen, vänskapen och jämlikheten.

Artists

Olli Mustonen (c) Heikki Tuuli
Olli Mustonen
dirigent
Olli Mustonen (c) Heikki Tuuli
Olli Mustonen
dirigent

Olli Mustonen har utnämnts till Åbo filharmoniska orkesters konstnärliga ledare. Mustonen inleder sitt arbete 1.1.2021. Periodens längd är tre år och kontraktet inkluderar två optionsår. I och med utnämningen kommer Mustonen att leda orkesterns konstnärliga planering. Under kommande säsonger dirigerar Olli Mustonen orkestern och kommer att arbeta mångsidigt med orkestern även i sin roll som pianist och tonsättare.

I Olli Mustonens person förenas verksamheten som pianist, dirigent och kompositör till ett övergripande musikerskap på ett ovanligt vis.

Under de senaste säsongerna har Mustonen framträtt som solist med bl.a. Londons symfoniorkester, Marinskijteaterns orkester och New Yorks filharmoniker. Som dirigent har han under de senaste åren samarbetat med bl.a. Jerusalems symfoniorkester och ett flertal europeiska orkestrar. Han har grundat Helsingfors Festivalorkester och tillsammans med orkestern turnerat i Centraleuropa, Japan och Kina.

I Mustonens arbete som tonsättare har de stora kammarmusikverken haft en central position under senaste tid – under de senaste åren har han komponerat bl.a. en pianokvintett och en stråkkvartett. I september uruppfördes den på Kalevala baserade och för Ian Bostridge och Steven Isserlis komponerade symfonin ”Himlaljus” i Amsterdam och London. Till Beethovens 250-årsjubileum beställde Beethovenhaus i Bonn en stråksextett av Mustonen, och den uruppfördes vid deras Beethovenfestival i februari 2020.

Mustonens skivkatalog är omfattande och innehåller t.ex. inspelningen av Alkans och Sjostakovitjs preludier som fick Edison- och Gramophonepriserna. Av de senaste årens inspelningar kan nämnas inspelningen av Beethovens pianokonserter samt helhetsinspelningen av Prokofjevs pianokonserter tillsammans med RSO och dirigenten Hannu Lintu.

Mustonen fick Hindemith-musikpriset år 2019. Mustonen har fått även Finlands kulturministeriums Finlandspris och han har fått Finlands Lejons riddarordens Pro Finlandia-medalj år 2003.

Virva Puumala (c) Sonja Hägström
Virva Puumala
sopran
Virva Puumala (c) Sonja Hägström
Virva Puumala
sopran

Sopranen Virva Puumala är bekant för den finska publiken efter sina tävlingsframgångar nyligen. Hon vann Villmanstrands sångtävling år 2019, var en av semifinalisterna i Mirjam Helin-sångtävlingen och segrade år 2018 i Helsinki Lied-tävlingens A-serie tillsammans med sin duopartner, pianisten Juho Lepistö. Duon har en omfattande liedrepertoar och ger regelbundet konserter.

Hon utexaminerades först som pedagogie magister från universitetet i Uleåborg, med avsikt att bli musiklärare, men fortsatte sedan med yrkesstudier i sång vid Uleåborgs yrkeshögskola under ledning av Soile Isokoski. Därefter fortsatte hon sina studier vid Sibelius-Akademins utbildningsprogram för vokalmusik, med en musikmagistersexamen som målsättning.

Till Puumalas orkesterrepertoar hör bl.a. stora kyrkomusikverk som Bachs Juloratorium, Johannes- och Matteuspassionerna samt sopranrollerna i Mozarts och Faurés Requiem. Hon har uppträtt tillsammans med Finländska kammarorkestern, Finlands Nationaloperas orkester och Radions symfoniorkester under ledning av bl.a. Jukka-Pekka Saraste, Hannu Lintu och Taavi Oramo.

Virva Puumalas kalender för den pågående hösten innehåller framföranden av bl.a. Samuel Barbers Knoxville: Summer of 1915 och Gustav Mahlers fjärde symfoni som Vasa stadsorkesters solist, Arnold Schönbergs andra stråkkvartett med Tapiola Sinfonietta och julkonserter som bl.a. Mellersta Österbottens kammarorkesters solist. Puumala sjunger barockrepertoar i början av av vårsäsongen 2020 bl.a. på Veckan för tidig musik i Uleåborg.

Maiju Vaahtoluoto
alt
Maiju Vaahtoluoto
alt
Tenori Jussi Myllys
Jussi Myllys
tenor
Tenori Jussi Myllys
Jussi Myllys
tenor
Petteri Salomaa
bass
Petteri Salomaa
bass
Chorus Cathedralis Aboensis
Chorus Cathedralis Aboensis
kör
Chorus Cathedralis Aboensis
Chorus Cathedralis Aboensis
kör

Chorus Cathedralis Aboensis (CCA) on orkesterisäestyksellisiin suurteoksiin erikoistunut sinfoniakuoro. CCA toimii tiiviissä yhteistyössä Turun filharmonisen orkesterin (TFO) sekä Turun ja Kaarinan seurakuntayhtymän kanssa. Kuoro on perustettu 1982 ja sen taiteellisena johtajana on toiminut  vuodesta 2015 Märt Krell.

CCA-kuoron laajaan kantaohjelmistoon kuuluvat kaikki keskeisimmät kirkkomusiikkiteokset kuorolle ja orkesterille. Kuoro on esiintynyt muun muassa Helsingin ja Lohjan kaupunginorkesterien, Jyväskylä Sinfonian, Radion sinfoniaorkesterin, Sinfonia Lahden, Tampere Filharmonian ja Tapiola Sinfoniettan konserteissa ja laulanut lukuisien tunnettujen solistien kanssa. Kuoro pitää myös a cappella -konsertteja. Viime vuoden keväällä CCA esiintyi Turun ystävyyskaupungissa Kölnissä. 

Vuonna 2017 CCA toimi oopperakuorona Müller-Berghausin Die Kalewainen in Pochjola- oopperassa Logomossa ja Turun musiikkijuhlilla Wagnerin Parsifalin konserttiversiossa. Samana vuonna kuoro kantaesitti Pauliina Isomäen Vuorisaarna-oratorion. Timo-Juhani Kyllösen oratorio-ooppera Unohdetut sankarit esitettiin helmikuussa 2020. 

Vuonna 2019 CCA nominoitiin International Classical Music Awards - kuorosarjassa, ja kuoron levytys Christus am Ölberge, Elegischer Gesang TFO:n kanssa oli ehdokkaana Vuoden Klassinen sarjassa Emma-gaalassa.

Tulossa on muun muassa perinteinen joulukonsertti tuomiokirkossa joulukuussa ja alkuvuonna 2021 elokuva- ja pelimusiikin konsertti Winter is Coming.

Turun konservatorion kamarikuoro (c) Eeva Hietala
Åbo konservatoriums kammarkör​​​​​​​
kör
Turun konservatorion kamarikuoro (c) Eeva Hietala
Åbo konservatoriums kammarkör​​​​​​​
kör

Åbo konservatoriums kammarkör föddes år 2003 ur idéen att i Åbo skapa en högklassig kammarkör, vars sångare är erfarna körsångare, sångstuderande eller redan utexaminerade sångare.

Den blandade kören har under senaste år utmärkt sig med sina framföranden av oackompanjerad körmusik, speciellt samtida musik, men man har även samarbetat med flera orkestrar, däribland Åbo filharmoniska orkester, Sigyn Sinfonietta och Flottans musikkår. Sångarna är mångsidiga och sjunger vid behov en- eller trettiostämmigt, med ambitus från kontra till trestruket. Åbo konservatoriums kammarkör har gett konserter på olika håll i Finland och utomlands. Kören har fått pris i Corks körtävling i Irland år 2011 för bästa framförande av ett verk av en nu levande kompositör under ledning av Markus Yli-Jokipii samt fick tre guldmedaljer i Tampereen Sävel år 2015 under ledning av Esko Kallio. Körens grundare och konstnärliga ledare Timo Lehtovaara återvände till ledningen för den 15 år gamla kören hösten 2018.

Under åren 2019-2021 kommer kammarkören att fokusera på sitt stora projekt "Piuhat kiinni!" som består av tre konserter av ny elektroakustisk körmusik, sponsrat av Sydvästra Finlands kulturstiftelse och Finlands kulturfond. 

www.turunkonservatorio.fi/kamarikuoro

 

Pieces

Ludwig van Beethoven (1770-1827)
Symfoni nr 9 d-moll op. 125

I Allegro ma non troppo, un poco maestoso
II Molto vivave
III Adagio molto e cantabile
IV Finale: Presto – Allegro assai – Allegro assai vivace. Alla Marcia – Andante maestoso – Adagio ma non troppo, ma divoto – Allegro energico, sempre ben marcato – Poco adagio - Prestissimo

Beethoven reformerade symfonins karaktär mer ingående än någon annan under hela verkgenrens historia, och han fortsatte sökandet efter det nya ända till sin nionde och sista symfoni (1824). Den är ett monument som sammanfattar hela hans symfonisvit men utgör samtidigt även en öppning mot något nytt. Den visade vägen till romantikens monumentala verk och ända till Mahlers världsomfamnande symfoniska visioner.

Verkets längd på över en timme utvidgade den symfoniska formen till aldrig tidigare skådade mått, men ännu radikalare var att han som nya element i finalen inkluderade solister och kör, och med dem en text. På så vis omkullkastade verket tanken om symfonin som en absolut och rent instrumental kompositionsform. Friedrich Schillers ode An die Freude (1785) flödar över av upplysningstidens idealism och ger den avslutande satsen en alldeles speciell betydelse av nästintill mytiska proportioner, och förkunnar i egenskap av ett slags inofficiell världshymn glädje och broderskap över alla gränser.

Likt Beethovens femte symfoni växer den nionde ur dyster moll till segerrik dur, men här börjar tillväxten djupare och sträcker sig högre. Inledningen som långsamt formas ur den första satsens tystnad var något alldeles nytt i det symfoniska uttrycket, och det ger åhöraren en känsla av musik i verkligt stor skala, ett nytt slag av musikalisk andning med längre linjer.

Den andra satsen, scherzot, har vuxit och blivit betydligt större än motsvarande satser i tidigare symfonier och fått en mer komplex struktur. De yttre avsnitten börjar som luftiga fugaton och balanseras av triopartiet i mitten, som förebådar finalens berömda glädjetema.

Den långsamma satsen bygger på två teman med långa linjer som bägge varieras. Satsen andas djupt lugn och balans och utgjorde en förebild för speciellt Bruckner. Genom att placera satsen som tredje först efter scherzot skapade Beethoven ett balanserande lugnt avsnitt före den jättelika finalen.

I finalen smälte Beethoven samman olika formstrategier för att förena texten och den musikaliska strukturen. Han valde endast brottstycken ur Schillers ode och upprepar dessa stycken enligt behov. Satsen kan gestaltas som en sammanfattning av den symfoniska formen i fyra delar. Då följer inledningen och det första avsnittet (expositionen av glädjetemat), ett scherzoliknande avsnitt (militärmarsch och dubbelfuga), ett långsamt avsnitt (”Seid umschlungen millionen”) samt ett finalavsnitt. Å andra sidan har man i satsen även sett drag av rondo, variationsform och sonatform.

I det inledningsliknande första avsnittet söker musiken sin riktning med reminiscenser ur de tre tidigare satserna innan glädjetemat växer fram. Texten till barytonsolot som inleder det vokala avsnittet innan kören ansluter sig ingår inte i Schillers ode utan är skriven av Beethoven. Efter inledningen och presentationen av glädjetemat följer finalens scherzoavsnitt, i vilket tenorens militärmarsch bryter ut i en energisk och imponerande dubbelfuga. Efter en version av glädjetemat anpassad till scherzots omgivning flyttar vi oss igen till en helt annan värld, ”Seid umschlungen millionen”-avsnittets djupsinniga reflektion och mystiska himmelska visioner som inleds av manskören. I finalavsnittets stora syntes förenas ”Seid umschlungen” och glädjetemat till en mäktig dubbelfuga, och Beethoven låter avslutningen växa till ett extatiskt glädjeutbrott.

Verkpresentation: Kimmo Korhonen
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka