Jasmine Beams (c) Seilo Ristimäki

This is a past event.

Violans berättelser

Tomas Djupsjöbacka, dirigent
Jasmine Beams, viola
Åbo filharmoniska orkester

Joan Tower: Chamber Dance
Sally Beamish: Under the wing of the rock
Wolfgang Amadeus Mozart: Symfoni nr 39 Es-dur

Jasmine Beams lyser som kvällens stjärna. Violakonserten Under the wing of the rock, ”under klippans vinge”, bygger på en keltisk dikt om en kvinna och ett barn som en soldat skonar från döden. Chamber Dance, ”kammardans”, kräver ett sammansvetsat spel likt en dans av musikerna. De nulevande kompositörerna får sällskap av Mozarts symfoni nr 39, den första av hans tre sista symfonier som alla kom till under samma sommar.

Artists

Tomas Djupsjöbacka
Tomas Djupsjöbacka
dirigent
Tomas Djupsjöbacka
Tomas Djupsjöbacka
dirigent

Tomas Djupsjöbacka är känd som en mångsidig musiker, som framträder som cellist och numera allt oftare även som dirigent. 

Djupsjöbacka har sin bakgrund inom kammarmusiken. Han är grundande medlem i stråkkvartetten Meta4 och uppträder också regelbundet i den namnkunniga orkestern Chamber Orchestra of Europes led. 

Som dirigent debuterade Djupsjöbacka med Mellersta Österbottens Kammarorkester julen 2013, och sedan dess har han lett nästan alla finländska orkestrar, såsom Radions symfoniorkester, Helsingfors stadsorkester, Uleåborgs symfoniorkester och Lahtis symfoniorkester. Djupsjöbacka gör också regelbundna gästspel som dirigent för Åbo filharmoniska orkester och Jyväskylä symfoniorkester. På initiativ av musikerna erbjöds Djupsjöbacka rollen som huvudgäst för Lapplands kammarorkester, och han har haft denna uppgift sedan säsongen 2019–2020.

Utöver sin klassiska repertoar har Djupsjöbacka under de senaste åren lett uruppföranden av många kompositioner av bland annat Jukka Tiensuu, Veli Kujala, Sampo Haapamäki och Mikko Heiniö, samt samarbetat med jonglörer, dansare och en foley-artist i sina konserter.

Djupsjöbacka inledde en privat utbildning till dirigent år 2012 under ledning av överdirigent Yannick Nézet-Séguin vid Metropolitan Opera i New York. Han fortsatte därefter sina studier i Sibelius-Akademins dirigentklass, där han utexaminerades 2017. Djupsjöbacka har också deltagit i Jorma Panulas mästarkurser.  

Tomas Djupsjöbacka har varit dirigent för Ylioppilaskunnan soittajat sedan 2017.

Jasmine Beams
Jasmine Beams
viola
Jasmine Beams
Jasmine Beams
viola

Jasmine Beams har varit soloviolist i Åbo filharmoniska orkester sedan år 2015.

Hon inledde sina universitetsstudier i 15 års ålder vid Jacobs School of Music vid Indiana University i Bloomington. Hon utexaminerades som musikkandidat efter studier för Alan de Veritch. Hon var stämledare för universitetsorkesterns violasektion och deltog i internationella turnéer med Schleswig-Holsteins festivalorkester och Pacific Music Festival Orchestra i Japan.

Efter sin examen fortsatte Beams sina studier som stipendiat under ledning av Nokuthula Ngwenyama och spelade i Indianapolis Symphony. Senare studerade hon som stipendiat vid universitetet i Wisconsin, där hon spelade i studerandenas residenskvartett med vägledning av Fine Arts String Quartet samt i Milwaukee Symphony. År 2011 fick Jasmine den unika möjligheten att delta i Youtubes första symfoniorkester i Sydney. År 2012 inledde hon sina studier vid högskolan för musik och utövande konst i Frankfurt i Tyskland.

Jasmine har spelat som stämledare för violasektionen vid Finlands Nationalopera och Australian Chamber Orchestra samt undervisat studerande vid Sibelius-Akademin.

Pieces

Joan Tower (f. 1938)
Chamber Dance

Joan Tower hör till vår tids centrala amerikanska tonsättare i den äldre generationen. Hon studerade komposition vid Columbia University i New York, och enligt 1960-talets ideal var hennes tidiga och till texturen ofta bara och avskalade verk baserade på den modernistiska radtekniken. När Tower hörde Messiaens Kvartett för tidens ände innebar det en avgörande förändring mot hennes nuvarande stil, och hennes uttryck blev mer färggrannt, rytmiskt slående och vid behov även vackrare i traditionell mening. Hon har senare berättat att hennes målsättning är att skapa ”stark musik som kommunicerar med människor”. Budskapet har såtillvida gått fram att hon har fått många av USA:s mest ansedda pris, bl.a. en Grammy, samt Grawemeyer-priset som hör till världens främsta kompositionspriser.

I början av sin karriär var Tower inriktad på kammarmusik men från och med början av 1980-talet har orkesterverken blivit hennes centrala kompositionsform. Chamber Dance (2006) kom till på beställning av den berömda kammarorkestern Orpheus i New York. Det är ett orkesterverk i vilket titelns ”kammardans” kommer fram i de många solistiska replikerna som tillfaller olika instrument. Verket bildar en mångfacetterad helhet i en sats, och de rytmiskt skarpare accentuerade partierna, ofta berikade av växlande taktarter, alternerar med lugnare och mer meditativa avsnitt.

Verkpresentation: Kimmo Korhonen
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka

Sally Beamish (s. 1956)
Under the Wing of the Rock

Sally Beamish från England hör till de tonsättare som bakom sitt skapande arbete har en karriär som utövande konstnär, i hennes fall violist. Hon har komponerat ett tjugotal verk där violan har en solistisk eller på annat sätt central roll. De mest centrala av dem är de tre violakonserterna, av vilka Under the Wing of Rock (2006) är den senaste.

Beamish är född i London men har sedan år 1990 ända till riktigt nyligen varit bosatt i Skottland, och hon har hämtat inspiration till sin musik från den skotska folkmusiken. I konserten Under the Wing of Rock anknyter även inspirationen till verkets uppkomst till Skottland. Utgångspunkten var dikten Lullaby of the Snow från samlingen Carmina Gadelica, en samling sånger och böner på gaeliska som samlades in av Alexander Carmichael under 1800-talet. Det berättas att dikten skulle ha sjungits mitt bland snödrivorna av en kvinna för sitt barn medan de flydde massmordet i Glencoe, där regeringens trupper år 1692 dödade 38 medlemmar av klanen MacDonald i Glencoe eftersom dessa vägrade att svära trohet till kungen i England. En soldat fann kvinnan och barnet men lät bli att döda dem eftersom han själv som barn hade sjungit samma vaggvisa. Verkets titel är en strof ur denna vaggvisa.

Under the Wing of Rock är en helhet i en sats i vilken man kan skönja påverkan av keltisk folkmusik, men intrycket är inte uttalat folkloristiskt. Verkets långsamma, avstannat meditativa och ställvis även sorgmodiga yttre partier ramar in det snabba och rytmiskt skarpt profilerade mittpartiet.

Verkpresentation: Kimmo Korhonen
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka

Wolfgang Amadeus Mozart (1756-1791)
Symfoni nr 39 Ess-dur K. 543

Adagio – Allegro
Andante con moto
Menuetto: Allegretto
Allegro

Mozarts karriär som symfoniker avslutades och fick sin höjdpunkt med tre symfonier (symfonierna nr 39-41) som kom till under sommaren 1788 under endast drygt sex veckor. Man trodde länge att han inte själv hade fått höra dem, men numera anser man det troligt att åtminstone någon av dem eller rentav alla tre skulle ha framförts redan under hans livstid.

I sina tre sista symfonier har Mozart skapat tre olika, egensinniga världar. Ess-dursymfonin domineras av en sensommarens fylliga solighet, g-mollsymfonin av ett trotsigt allvar och rentav tragik och den sista, Jupitersymfonin i C-dur, av en ståtlig festlighet. Med sina olika karaktärer bildar verken en triptyk där de kompletterar varandra på ett vackert sätt, trots att Mozart inte nödvändigtvis hade detta som avsikt.

Ess-dursymfonin får en egen värme av att oboerna har lämnats bort och ersatts av de mjukare klingande klarinetterna. Den första satsen börjar med en festlig, långsam inledning, vars nedåtgående violinlöpningar uppträder även i det snabba huvudpartiet som inleds diskret och elegant men som så småningom får kraft, djup och bredd rentav à la Beethoven. Den långsamma satsen domineras till en början av en seren balanserad stämning, men satsen har även ett dramatiskt mollparti som uppträder två gånger.

Den tredje satsen är en energisk menuett, vars trio domineras av ett klarinettmotiv som bygger på en äkta ländlermelodi. Finalen hör till Mozarts mest livsbejakande skapelser men saknar ändå inte eftertryck. Huvudmotivet i haydnsk stil dominerar finalen så till den grad att satsen nästan verkar monotematisk.

Verkpresentation: Kimmo Korhonen
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka