Virva Puumala (c) Sonja Hägström

This is a past event.

Åbo bokmässa 30 jubileumskonsert

Okko Kamu,  dirigent
Virva Puumala,  sopran
Åbo filharmoniska orkester

Ludwig van Beethoven: Coriolanuvertyr op. 62
Georg Philipp Telemann: Don Quijote
Jean Sibelius:
Kaiutar op. 72 nro 4
Men min fågel märks dock icke op. 36 nro 2  
Våren flyktar hastigt op. 13 nro 4
Norden op. 90 nro 1
Den första kyssen op. 37 nro 1
Var det en dröm op. 37 nro 4  
Jean Sibelius: Pelléas och Mélisande, svit op. 46

Ändringar: Okko Kamu ersätter Grant Llewellyn och Viva Puumala ersätter Valentina Coladonato.

Åbo bokmässa firar sitt 30-årsjubileum år 2020 med musik som huvudtema. Jubileumskonsertens höjdpunkt är Klecksophonic Lieder, segraren i den IV internationella Uuno Klami-kompositionstävlingen år 2019. Verket tolkas av Valentina Coladonato som imponerade även i tävlingens finalkonsert. Alla konsertens verk hämtar sina teman ur litteraturen.

ÅFO är en av Åbo bokmässas samarbetspartner år 2020.

Artists

Okko Kamu (c) Juhani Aromaa
Okko Kamu
dirigent
Okko Kamu (c) Juhani Aromaa
Okko Kamu
dirigent

Okko Kamus långa dirigentkarriär tog sin början när han som 23-åring segrade i den första internationella Herbert von Karajan-tävlingen. Kamu har varit chefdirigent för Radions symfoniorkester, Helsingfors stadsorkester, Finlands nationalopera och Helsingborgs symfoniorkester.

Han har varit konstnärlig ledare för Oslos filharmoniker, Hollands radios symfoniorkester och Stockholm Sinfonietta. Kamu har varit förste gästdirigent för Birminghams symfoniorkester, Lausannes kammarorkester, Copenhagen Phil och Singapores symfoniorkester. Åren 2011-2016 var han chefdirigent för Sinfonia Lahti och konstnärlig ledare för Sibeliusfestivalen. Under sin karriär har Kamu dirigerat nästan alla världens mest betydande orkestrar.

Kamu har spelat in över 100 skivor, däribland Sibelius symfonier tillsammans med Sinfonia Lahti för skivbolaget BIS. Kamu var konstnärlig ledare för kammarmusikfestivalen Musiikkia! Ruovesi, som han grundat, och han uppträdde även på festivalen som violinist. År 2010 fick Kamu Finska Kulturfondens pris och år 2011 beviljades han titeln professor.

Virva Puumala (c) Sonja Hägström
Virva Puumala
sopran
Virva Puumala (c) Sonja Hägström
Virva Puumala
sopran

Sopranen Virva Puumala är bekant för den finska publiken efter sina tävlingsframgångar nyligen. Hon vann Villmanstrands sångtävling år 2019, var en av semifinalisterna i Mirjam Helin-sångtävlingen och segrade år 2018 i Helsinki Lied-tävlingens A-serie tillsammans med sin duopartner, pianisten Juho Lepistö. Duon har en omfattande liedrepertoar och ger regelbundet konserter.

Hon utexaminerades först som pedagogie magister från universitetet i Uleåborg, med avsikt att bli musiklärare, men fortsatte sedan med yrkesstudier i sång vid Uleåborgs yrkeshögskola under ledning av Soile Isokoski. Därefter fortsatte hon sina studier vid Sibelius-Akademins utbildningsprogram för vokalmusik, med en musikmagistersexamen som målsättning.

Till Puumalas orkesterrepertoar hör bl.a. stora kyrkomusikverk som Bachs Juloratorium, Johannes- och Matteuspassionerna samt sopranrollerna i Mozarts och Faurés Requiem. Hon har uppträtt tillsammans med Finländska kammarorkestern, Finlands Nationaloperas orkester och Radions symfoniorkester under ledning av bl.a. Jukka-Pekka Saraste, Hannu Lintu och Taavi Oramo.

Virva Puumalas kalender för den pågående hösten innehåller framföranden av bl.a. Samuel Barbers Knoxville: Summer of 1915 och Gustav Mahlers fjärde symfoni som Vasa stadsorkesters solist, Arnold Schönbergs andra stråkkvartett med Tapiola Sinfonietta och julkonserter som bl.a. Mellersta Österbottens kammarorkesters solist. Puumala sjunger barockrepertoar i början av av vårsäsongen 2020 bl.a. på Veckan för tidig musik i Uleåborg.

Pieces

Ludwig van Beethoven (1770-1827)
Coriolanuvertyr op. 62

Gnaeus Marcius Coriolanus är en de många personer som svävar i gränslandet mellan den verkliga och den mytiska historien och som man inte är helt säker på att har existerat men som levt vidare som litterära gestalter. Enligt berättelsen var han en romersk patricier som levde under 400-talet f.v.t. och som på grund av sina radikala åsikter drevs i landsflykt från Rom. Som hämnd ledde han volskerna i ett anfall mot Rom, men på begäran av sin mor och sin hustru avstod han från kriget, fullt medveten om att volskerna då skulle avrätta honom som förrädare.

Coriolanus är bäst känd från Shakespeares tragedi med samma namn, men hans motstridiga person inspirerade även den lite mindre välkända författaren Heinrich von Collin, vars drama Coriolan fick sin premiär i Wien år 1804. Beethovens uvertyr från år 1807 hör ihop med just Collins pjäs.

Coriolanuvertyren är ett av Beethovens tätaste och mest koncentrerade verk. Det laddade huvudtemat kunde beskriva Coriolanus kamp mot Rom medan man i sidotemat med sin lyriska inledning har hört moderns och hustruns bönfallande röster. Till sin karaktär representerar uvertyren samma slags trotsiga c-mollstil som Beethovens femte symfonis första sats, och han inledde arbetet med symfonin kort efter uvertyren. Men där symfonin i finalen bryter sig fram till segerrik dur är uvertyren tragedins stämningar trogen och tystnar efter de rasande vändningarna med de sista takternas resignerade pizzicaton.

Verkpresentation: Kimmo Korhonen
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka

Georg Philipp Telemann (1681-1767)
Don Quijote

Ouverture
Le Réveil de Quixotte (Don Quijotes uppvaknande)
Son Attaque des Moulins a Vent (Anfallet mot väderkvarnarna)
Les Soupirs amoureux après la Princesse Dulcinée (Kärlekssuckar mot prinsessan Dulcinea)
Sanche Panche berné (Sancho Panzas lurendrejeri)
Le Galope de Rosinante (Rosinantes galopp)
Celui d'Ane de Sanche (Sanchos åsnas galopp)
Le couché de Quixotte (Quijotes dröm)

Ur ett nutida perspektiv ter sig den tyska musiken under början av 1700-talet som framför allt Johann Sebastian Bachs epok, men under sin egen tid var landets mest kända kompositör Georg Philipp Telemann. Jämfört med Bach företrädde han ett något senare skede i musikhistoriens kontinuum och hann i sin produktion gå från den sena barocken mot den mer tydliga galanta stilen, som förebådade klassicismen. Han hör till musikhistoriens mest produktiva tonsättare och över 3600 verk har bevarats av honom, täckande i praktiken alla epokens centrala verkgenrer.

Till Telemanns sena produktion hör Don Quichotte auf der Hochzeit de Camacho (Don Quijote på Camachos bröllop), en komisk opera (serenata) i en akt. Den fick sin premiär i november 1761 i Hamburg, där Telemann sedan år 1721 varit verksam som chef för många av stadens centrala musikinstitutioner.

Operans musik är bäst känd som en orkestersvit, i vilken Telemann ger prov på sin förmåga som kompositör av beskrivande musik. Sviten börjar med en uvertyr, som går från inledningens imitation av värdighet till en fartfylld rusch. Den följs av en samling satser som beskriver olika händelser, bland annat Don Quijotes stilla uppvaknande, hans fartfyllda kamp som väderkvarnarna, hans suckande kärlek till ”prinsessan Dulcinea”, ett porträtt av hans vapendragare Sancho Panza, beskrivningar av Don Quijotes hästs Rosinantes och Sancho Panzas åsnas galopp samt som avslutning Don Quijotes dröm.

Verkpresentation: Kimmo Korhonen
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka

Jean Sibelius (1865-1957)
Solosånger

Sibelius är mest känd som en symfoniernas och orkesterns mästare, men han var även en betydande kompositör av solosånger. Han skrev drygt hundra sånger i vilka han mångsidigt använde de olika stilelementen i sin produktion.

Den största delen av sina solosånger skrev Sibelius till svenskspråkiga texter, då det egna modersmålet var det naturligaste språkvalet för att tolka de ofta privata känslorna. Han komponerade ändå även några solosånger på finska, bland dem Kaiutar (1915), som till en dikt av Larin-Kyösti ger liv åt Kalevalastämningar med impressionistiska nyanser.

Den textförfattare Sibelius oftast återvände till var Runeberg, till vars dikter han skrev nästan 40 sånger. Redan Sibelius första egentliga opus med solosånger, opus 13 som komponerades åren 1891-92, består av sju sånger till texter av Runeberg. Av dem har Våren flyktar hastigt (1891), en beskrivning av den förbirusande ungdomen, i Sibelius händer fått en känslig karaktär. Senare kända Runebergsånger av Sibelius är den längtansfyllda Men min fågel märks dock icke (1899), Norden (1917) med sina naturstämningar kombinerade med längtan samt den psykologiskt mångfacetterade Den första kyssen (1900).

Sibelius mest aktiva tid som kompositör av solosånger inföll under några år på vardera sidan av sekelskiftet mellan 1800- och 1900-talen. Till detta skede hör Var det en dröm (1902), en kärleksreminiscens med operaliknande ståtliga bågar till en dikt av J. J. Wecksell.

Verkpresentation: Kimmo Korhonen
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka

Jean Sibelius (1865-1957)
Pelléas ja Mélisande –sarja op. 46

1. Vid slottsporten
2. Mélisande
(2a. På stranden vid hafvet)
3. Vid en källa i parken 
4. De trenne blinda systrar 
5. Pastorale
6. Mélisande vid spinnrocken 
7. Mellanaktsmusik 
8. Mélisandes död 

Den belgiske symbolisten Maurice Maeterlincks (1862-1949) skådespel Pelléas och Mélisande, en berättelse om förbjuden kärlek dömd att misslyckas, hade premiär i Paris 1893. Trots att det hade begränsad framgång på teaterscenerna lästes det inom vida kretsar och fick en viktig position som ett av de mest centrala uttrycken för den symbolistiska konsten. Numera är pjäsen främst känd tack vare de musikaliska tolkningarna av den. År 1898 färdigställdes Gabriel Faurés scenmusik, år 1902 Debussys mästerliga opera, ett år senare Schönbergs omfattande symfoniska dikt och år 1905 Sibelius scenmusik, som hade premiär på Svenska teatern i Helsingfors på våren samma år.

Trots att Sibelius främst är känd som en symfoniker, en målare av stora episka linjer, hade han även den för kompositörer av scenmusik viktiga förmågan att med små men effektiva medel skapa en fängslande och beskrivande stämning som såväl fördjupar som berikar textens innebörder. Speciellt viktig var denna förmåga för att uttrycka händelserna i Pelléas och Mélisande, som rätt långt sker med antydningar och i det undermedvetnas drömvärld. Sibelius har levt sig känsligt in i speciellt Mélisandes mystiska person, såväl i satsen Mélisande, som blir ett känsligt porträtt av henne, som i den avslutande och berörande sorgliga satsen Mélisandes död. Med sitt finstämda uttryck visar sviten på Sibelius övergång från den tidigare produktionens ståtliga romantik mot en mer återhållsam och ren stil.

Verkpresentation: Kimmo Korhonen
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka

Jean Sibelius (1865-1957)
TEXT: Solosånger

Kaiutar

Kaiutar, korea neito
Astui illalla ahoa,
Kaihoissansa kankahalla,
Huusi yksin huoliansa.
Tullut ei suloinen sulho,
Vaikka vannoi valallansa
Kihlaavansa kaunokaisen.
Ennen astuivat ahoa
Kankahalla kuherrellen
Kilvan kyyhkyjen kisoissa
Kesäpäivän paistaessa,
Illan kuun kumottaessa.
Meni sulho sanoinensa
Impi jäi sydäminensä.
Etsii impi ihanainen
Kullaistansa kankahalta,
Huhuilevi i kuuntelevi,
Kirkuvi kimahutellen
Äänen pienoisen pilalle,
Jähmettyvi, jäykästyvi,
Kaatuissansa kauhistuvi
Mustan metsän pimeyttä.
Aamulla herättyänsä
Kulkee kuje mielessänsä,
Eksyttävi erämiehen
Matkien ja mairitellen,
Niin kuin ennen eksytteli,
Sulho suurilla sanoilla,
Tuulen turhilla taruilla.

Sanat | Text:  Karl Gustaf Larson (1873-1948)

Ekonymfen

Den vackra ekonymfen
vandrade genom gläntan i kvällningen,
och medan hon vandrade över ängarna
ropade hon ensam ut sin sorg.

Hennes älskade kom ej
trots att han lovat
att gifta sig med den vackra mön.
Tidigare hade de vandrat
tillsammans över moarna
kuttrat i kapp med duvorna
under den varma sommarsolen,
i det kalla månskenet.
Sedan gick den älskade sin väg,
lämnade ungmön med sitt tyngda hjärta.
Den vackra mön ser ut över moarna,
söker sin älskade,
ropande, lyssnande,
gråtande, skrikande,
till hennes röst blir för svag.
Hon stelnar och blir kall
fumlar, rädd,
genom den mörka skogen.
Följande morgon när hon vaknar
får hon en idé,
att förvilla jägare
genom härmande och smicker,
liksom hon lockades
av sin älskades stora ord,
sagorna som blåste bort med vinden.

Men min fågel märks dock icke 

Svanen speglas re’n i sundet,
knipans hvita vingar hvina,
lärkan höres högt i höjden,
spofvens rop kring kärret rullar,
våren samlar sina skaror,
får sin fogelflock tillbaka,
väntar dem med sol och värme,
lockar dem med långa dagar.

Och jag, arma flicka, fiker,
söker skingra sakna’ns mörker,
vårda värmen i mitt sinne,
vill som våren vänlig vara,
synas ljus som sommardagen.
Och jag gläds, fast sorgen gnager,
ler, fast tåren trängs i ögat,
men min fogel märks dock icke.

Sanat | Text:  Johan Ludvig Runeberg (1804-1877)

Vaan mun lintuain ei kuulu 

Salmella jo joutsen soutaa,
valkosiivet sotkan viuhuu.
Leivo laulaa korkealla,
kuovin huuto suolla kiirii.
Palajavat lintuparvet
kuullessansa kevään viestin,
houkuttain mi auringolla
kutsuu niitä päivin pitkin.

Ja mä tyttöraukka koetan
hälventää myös kaipausta:
niinkuin kevät tahdon olla
valoisa ja onnellinen,
suvipäivä aurinkoinen.
Iloitsen vaikk’ sun kalvaa,
hymyyn peitän kyyneleeni.
Vaan mun lintuain ei kuulu.

Våren flyktar hastigt

“Våren flyktar hastigt,
hastigare sommarn,
hösten dröjer länge,
vintern ännu längre.
Snart, I sköna kinder,
skolen I förvissna
och ej knoppas mera.”
Gossen svarte åter:

“Än i höstens dagar
glädja vårens minnen,
än i vinterns dagar
räcka sommarns skördar.
Fritt må våren flykta,
fritt må kinden vissna,
låt oss nu blott älska,
låt oss nu blott kyssas!”

Sanat | Text:  Johan Ludvig Runeberg (1804-1877)

Kerkein kevät rientää

Kerkein kevät rientää,
suvi kerkeämmin,
verkkaan vierii syksy,
verkkaisemmin talvi.
Kohta raikas poski
kalveten sä kuihdut
enää kukkimatta.
Poika siihen vastas:

Vielä syksypäivin
kevään muistot kestää,
vielä talvipäivin
suven sato riittää.
Rientäköhön kevät,
kuihtukohon poski,
nyt on aika lemmen,
aika suoda suukko.

Norden  

Löfven de falla,
sjöarne frysa. -
Flyttande svaner,
seglen, o, seglen
sorgsna till södern,
söken dess nödspis,
längtande åter;
plöjen dess sjöar,
saknande våra.
Då skall ett öga
se er från palmens
skugga och tala:
“Tynande svaner,
hvilken förtrollning
hvilar på norden?
Den, som från södern
längtar, hans längtan
söker en himmel.”

Sanat | Text: Johan Ludvig Runeberg (1804-1877)

Pohjola 

Kuihtuvat lehdet,
jäätyvät järvet.
Joutsenten parvet
kiiruhtakaa,
oi, kauas murheisin mielin etelän maille
kaivaten takaisin,
aaltoja vilvaita ikävöiden.
Palmujen alta katsovi
silmä haastaen silloin:
“Uupuvat linnut, ah,
mikä lumo Pohjolan yllä?
Tänne ken kaukaa kaipaa,
sen kaipuun kohde on taivas”.

Den första kyssen 

På silfvermolnets kant satt aftonstjernan,
från lundens skymning frågte henne tärnan:
“Säg, aftonstjerna, hvad i himlen tänkes,
när första kyssen åt en älskling skänkes?”

Och himlens blyga dotter hördes svara:
“På jorden blickar ljusets englaskara,
och ser sin egen sällhet speglad åter;
blott döden vänder ögat bort och gråter.

Sanat | Text: Johan Ludvig Runeberg (1804-1877)

Ensi suudelma 

Ja iltatähti loisti hopeainen,
maan päältä kysyi neito ihanainen:
“Kerro, iltatähti, mitä taivas sanoo,
kun ensi suudelmansa sulho anoo?”

Suo taivaan kaino tytär vastauksen:
“Kuin autuutensa puhtaan heijastuksen
siin’ näkee enkelparvi valkosiipi.”
Mut kuolema vain itkien pois hiipi.

Var det en dröm

Var det en dröm, att ljuvt en gång
jag var ditt hjärtas vän? –
Jag minns det som en tystnad sång,
då strängen darrar än.

Jag minns en törnros av dig skänkt,
en blick så blyg och öm;
jag minns en avskedstår, som blänkt, –
var allt, var allt en dröm?

En dröm lik sippans liv så kort
uti en vårgrön ängd,
vars fägring hastigt vissnar bort
för nya blommors mängd.

Men mången natt jag hör en röst
vid bittra tårars ström:
göm djupt dess minne i ditt bröst,
det var din bästa dröm!

Sanat | Text: Josef Julius Wecksell (1838-1907)

Oliko se unta? 

Oliko se unta, että yhden ihanan kerran
olin sydänystäväsi?
Muistan sen kuin vaienneen laulun,
jonka ääni värähtelee yhä.

Muistan lahjoittamasi orjanruusun,
katseen, niin kainon ja hellän,
muistan eronkyyneleen, joka kimalsi.
Oliko kaikki, kaikki vain unta?

Unta kuin vuokon lyhyt elämä
keväänvihreällä kedolla
jonka kauneus kuihtuu pian pois
uuden kukkatulvan tieltä.

Mutta monin öin kuulen äänen
karvaiden kyynelten virratessa:
kätke sen muisto syvään sydämeesi,
sillä se oli kaunein unesi!

Käännökset | översättningar:
suomeksi | till finska: Kyllikki Solanterä
ruotsiksi | till svenska: Sebastian Djupsjöbacka