Virva Puumala (c) Sonja Hägström

Åbo bokmässa 30 jubileumskonsert

Okko Kamu,  dirigent
Virva Puumala,  sopran
Åbo filharmoniska orkester

Ludwig van Beethoven: Coriolanuvertyr op. 62
Georg Philipp Telemann: Don Quijote
Jean Sibelius:
Kaiutar op. 72 nro 4
Men min fågel märks dock icke op. 36 nro 2  
Våren flyktar hastigt op. 13 nro 4
Norden op. 90 nro 1
Den första kyssen op. 37 nro 1
Var det en dröm op. 37 nro 4  
Jean Sibelius: Pelléas och Mélisande, svit op. 46

Ändringar: Okko Kamu ersätter Grant Llewellyn och Viva Puumala ersätter Valentina Coladonato.

Åbo bokmässa firar sitt 30-årsjubileum år 2020 med musik som huvudtema. Jubileumskonsertens höjdpunkt är Klecksophonic Lieder, segraren i den IV internationella Uuno Klami-kompositionstävlingen år 2019. Verket tolkas av Valentina Coladonato som imponerade även i tävlingens finalkonsert. Alla konsertens verk hämtar sina teman ur litteraturen.

ÅFO är en av Åbo bokmässas samarbetspartner år 2020.

Artists

Okko Kamu (c) Juhani Aromaa
Okko Kamu
dirigent
Okko Kamu (c) Juhani Aromaa
Okko Kamu
dirigent

Okko Kamus långa dirigentkarriär tog sin början när han som 23-åring segrade i den första internationella Herbert von Karajan-tävlingen. Kamu har varit chefdirigent för Radions symfoniorkester, Helsingfors stadsorkester, Finlands nationalopera och Helsingborgs symfoniorkester.

Han har varit konstnärlig ledare för Oslos filharmoniker, Hollands radios symfoniorkester och Stockholm Sinfonietta. Kamu har varit förste gästdirigent för Birminghams symfoniorkester, Lausannes kammarorkester, Copenhagen Phil och Singapores symfoniorkester. Åren 2011-2016 var han chefdirigent för Sinfonia Lahti och konstnärlig ledare för Sibeliusfestivalen. Under sin karriär har Kamu dirigerat nästan alla världens mest betydande orkestrar.

Kamu har spelat in över 100 skivor, däribland Sibelius symfonier tillsammans med Sinfonia Lahti för skivbolaget BIS. Kamu var konstnärlig ledare för kammarmusikfestivalen Musiikkia! Ruovesi, som han grundat, och han uppträdde även på festivalen som violinist. År 2010 fick Kamu Finska Kulturfondens pris och år 2011 beviljades han titeln professor.

Virva Puumala (c) Sonja Hägström
Virva Puumala
sopran
Virva Puumala (c) Sonja Hägström
Virva Puumala
sopran

Sopranen Virva Puumala är bekant för den finska publiken efter sina tävlingsframgångar nyligen. Hon vann Villmanstrands sångtävling år 2019, var en av semifinalisterna i Mirjam Helin-sångtävlingen och segrade år 2018 i Helsinki Lied-tävlingens A-serie tillsammans med sin duopartner, pianisten Juho Lepistö. Duon har en omfattande liedrepertoar och ger regelbundet konserter.

Hon utexaminerades först som pedagogie magister från universitetet i Uleåborg, med avsikt att bli musiklärare, men fortsatte sedan med yrkesstudier i sång vid Uleåborgs yrkeshögskola under ledning av Soile Isokoski. Därefter fortsatte hon sina studier vid Sibelius-Akademins utbildningsprogram för vokalmusik, med en musikmagistersexamen som målsättning.

Till Puumalas orkesterrepertoar hör bl.a. stora kyrkomusikverk som Bachs Juloratorium, Johannes- och Matteuspassionerna samt sopranrollerna i Mozarts och Faurés Requiem. Hon har uppträtt tillsammans med Finländska kammarorkestern, Finlands Nationaloperas orkester och Radions symfoniorkester under ledning av bl.a. Jukka-Pekka Saraste, Hannu Lintu och Taavi Oramo.

Virva Puumalas kalender för den pågående hösten innehåller framföranden av bl.a. Samuel Barbers Knoxville: Summer of 1915 och Gustav Mahlers fjärde symfoni som Vasa stadsorkesters solist, Arnold Schönbergs andra stråkkvartett med Tapiola Sinfonietta och julkonserter som bl.a. Mellersta Österbottens kammarorkesters solist. Puumala sjunger barockrepertoar i början av av vårsäsongen 2020 bl.a. på Veckan för tidig musik i Uleåborg.

Pieces

Ludwig van Beethoven (1770-1827)
Coriolanuvertyr op. 62

Gnaeus Marcius Coriolanus är en de många personer som svävar i gränslandet mellan den verkliga och den mytiska historien och som man inte är helt säker på att har existerat men som levt vidare som litterära gestalter. Enligt berättelsen var han en romersk patricier som levde under 400-talet f.v.t. och som på grund av sina radikala åsikter drevs i landsflykt från Rom. Som hämnd ledde han volskerna i ett anfall mot Rom, men på begäran av sin mor och sin hustru avstod han från kriget, fullt medveten om att volskerna då skulle avrätta honom som förrädare.

Coriolanus är bäst känd från Shakespeares tragedi med samma namn, men hans motstridiga person inspirerade även den lite mindre välkända författaren Heinrich von Collin, vars drama Coriolan fick sin premiär i Wien år 1804. Beethovens uvertyr från år 1807 hör ihop med just Collins pjäs.

Coriolanuvertyren är ett av Beethovens tätaste och mest koncentrerade verk. Det laddade huvudtemat kunde beskriva Coriolanus kamp mot Rom medan man i sidotemat med sin lyriska inledning har hört moderns och hustruns bönfallande röster. Till sin karaktär representerar uvertyren samma slags trotsiga c-mollstil som Beethovens femte symfonis första sats, och han inledde arbetet med symfonin kort efter uvertyren. Men där symfonin i finalen bryter sig fram till segerrik dur är uvertyren tragedins stämningar trogen och tystnar efter de rasande vändningarna med de sista takternas resignerade pizzicaton.

Verkpresentation: Kimmo Korhonen
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka

Georg Philipp Telemann (1681-1767)
Don Quijote

Ouverture
Le Réveil de Quixotte (Don Quijotes uppvaknande)
Son Attaque des Moulins a Vent (Anfallet mot väderkvarnarna)
Les Soupirs amoureux après la Princesse Dulcinée (Kärlekssuckar mot prinsessan Dulcinea)
Sanche Panche berné (Sancho Panzas lurendrejeri)
Le Galope de Rosinante (Rosinantes galopp)
Celui d'Ane de Sanche (Sanchos åsnas galopp)
Le couché de Quixotte (Quijotes dröm)

Ur ett nutida perspektiv ter sig den tyska musiken under början av 1700-talet som framför allt Johann Sebastian Bachs epok, men under sin egen tid var landets mest kända kompositör Georg Philipp Telemann. Jämfört med Bach företrädde han ett något senare skede i musikhistoriens kontinuum och hann i sin produktion gå från den sena barocken mot den mer tydliga galanta stilen, som förebådade klassicismen. Han hör till musikhistoriens mest produktiva tonsättare och över 3600 verk har bevarats av honom, täckande i praktiken alla epokens centrala verkgenrer.

Till Telemanns sena produktion hör Don Quichotte auf der Hochzeit de Camacho (Don Quijote på Camachos bröllop), en komisk opera (serenata) i en akt. Den fick sin premiär i november 1761 i Hamburg, där Telemann sedan år 1721 varit verksam som chef för många av stadens centrala musikinstitutioner.

Operans musik är bäst känd som en orkestersvit, i vilken Telemann ger prov på sin förmåga som kompositör av beskrivande musik. Sviten börjar med en uvertyr, som går från inledningens imitation av värdighet till en fartfylld rusch. Den följs av en samling satser som beskriver olika händelser, bland annat Don Quijotes stilla uppvaknande, hans fartfyllda kamp som väderkvarnarna, hans suckande kärlek till ”prinsessan Dulcinea”, ett porträtt av hans vapendragare Sancho Panza, beskrivningar av Don Quijotes hästs Rosinantes och Sancho Panzas åsnas galopp samt som avslutning Don Quijotes dröm.

Verkpresentation: Kimmo Korhonen
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka

Jean Sibelius (1865-1957)
Solosånger

Sibelius är mest känd som en symfoniernas och orkesterns mästare, men han var även en betydande kompositör av solosånger. Han skrev drygt hundra sånger i vilka han mångsidigt använde de olika stilelementen i sin produktion.

Den största delen av sina solosånger skrev Sibelius till svenskspråkiga texter, då det egna modersmålet var det naturligaste språkvalet för att tolka de ofta privata känslorna. Han komponerade ändå även några solosånger på finska, bland dem Kaiutar (1915), som till en dikt av Larin-Kyösti ger liv åt Kalevalastämningar med impressionistiska nyanser.

Den textförfattare Sibelius oftast återvände till var Runeberg, till vars dikter han skrev nästan 40 sånger. Redan Sibelius första egentliga opus med solosånger, opus 13 som komponerades åren 1891-92, består av sju sånger till texter av Runeberg. Av dem har Våren flyktar hastigt (1891), en beskrivning av den förbirusande ungdomen, i Sibelius händer fått en känslig karaktär. Senare kända Runebergsånger av Sibelius är den längtansfyllda Men min fågel märks dock icke (1899), Norden (1917) med sina naturstämningar kombinerade med längtan samt den psykologiskt mångfacetterade Den första kyssen (1900).

Sibelius mest aktiva tid som kompositör av solosånger inföll under några år på vardera sidan av sekelskiftet mellan 1800- och 1900-talen. Till detta skede hör Var det en dröm (1902), en kärleksreminiscens med operaliknande ståtliga bågar till en dikt av J. J. Wecksell.

Verkpresentation: Kimmo Korhonen
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka

Jean Sibelius (1865-1957)
Pelléas ja Mélisande –sarja op. 46

1. Vid slottsporten
2. Mélisande
(2a. På stranden vid hafvet)
3. Vid en källa i parken 
4. De trenne blinda systrar 
5. Pastorale
6. Mélisande vid spinnrocken 
7. Mellanaktsmusik 
8. Mélisandes död 

Den belgiske symbolisten Maurice Maeterlincks (1862-1949) skådespel Pelléas och Mélisande, en berättelse om förbjuden kärlek dömd att misslyckas, hade premiär i Paris 1893. Trots att det hade begränsad framgång på teaterscenerna lästes det inom vida kretsar och fick en viktig position som ett av de mest centrala uttrycken för den symbolistiska konsten. Numera är pjäsen främst känd tack vare de musikaliska tolkningarna av den. År 1898 färdigställdes Gabriel Faurés scenmusik, år 1902 Debussys mästerliga opera, ett år senare Schönbergs omfattande symfoniska dikt och år 1905 Sibelius scenmusik, som hade premiär på Svenska teatern i Helsingfors på våren samma år.

Trots att Sibelius främst är känd som en symfoniker, en målare av stora episka linjer, hade han även den för kompositörer av scenmusik viktiga förmågan att med små men effektiva medel skapa en fängslande och beskrivande stämning som såväl fördjupar som berikar textens innebörder. Speciellt viktig var denna förmåga för att uttrycka händelserna i Pelléas och Mélisande, som rätt långt sker med antydningar och i det undermedvetnas drömvärld. Sibelius har levt sig känsligt in i speciellt Mélisandes mystiska person, såväl i satsen Mélisande, som blir ett känsligt porträtt av henne, som i den avslutande och berörande sorgliga satsen Mélisandes död. Med sitt finstämda uttryck visar sviten på Sibelius övergång från den tidigare produktionens ståtliga romantik mot en mer återhållsam och ren stil.

Verkpresentation: Kimmo Korhonen
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka