Anna Danik (c) Saara Salmi

This is a past event.

Wagners lieder

Okko Kamu, dirigent
Anna Danik, mezzosopran
Åbo filharmoniska orkester

Richard Wagner: Siegfried Idyll
Richard Wagner: Wesendonck Lieder
Richard Strauss: Metamorphosen

Richard Wagners och Richard Strauss toner hälsar den nya konsertsäsongen välkommen. Siegfriedidyllen och Wesendockliederna hör till Wagner mest spelade verk utöver operorna. Sångerna till fem dikter av Mathilde Wesendonck tolkas av den underbara Anna Danik, som år 2017 sågs i Åbo i rollen som Luonnotar i Müller-Berghaus opera Die Kalewainen in Pochjola. Strauss Metamorfoser för stråkar är ett imponerande verk som är tillägnat det andra världskrigets förstörelse.

Artists

Okko Kamu (c) Kari Naskinen
Okko Kamu
dirigent
Okko Kamu (c) Kari Naskinen
Okko Kamu
dirigent

Okko Kamus långa dirigentkarriär tog sin början när han som 23-åring segrade i den första internationella Herbert von Karajan-tävlingen. Kamu har varit chefdirigent för Radions symfoniorkester, Helsingfors stadsorkester, Finlands nationalopera och Helsingborgs symfoniorkester.

Han har varit konstnärlig ledare för Oslos filharmoniker, Hollands radios symfoniorkester och Stockholm Sinfonietta. Kamu har varit förste gästdirigent för Birminghams symfoniorkester, Lausannes kammarorkester, Copenhagen Phil och Singapores symfoniorkester. Åren 2011-2016 var han chefdirigent för Sinfonia Lahti och konstnärlig ledare för Sibeliusfestivalen. Under sin karriär har Kamu dirigerat nästan alla världens mest betydande orkestrar.

Kamu har spelat in över 100 skivor, däribland Sibelius symfonier tillsammans med Sinfonia Lahti för skivbolaget BIS. Kamu var konstnärlig ledare för kammarmusikfestivalen Musiikkia! Ruovesi, som han grundat, och han uppträdde även på festivalen som violinist. År 2010 fick Kamu Finska Kulturfondens pris och år 2011 beviljades han titeln professor.

Anna Danik (c) Saara Salmi
Anna Danik
mezzosopran
Anna Danik (c) Saara Salmi
Anna Danik
mezzosopran

Mezzosopranen Anna Danik utexaminerades som sångare från Sibelius-Akademin och solistklassen vid Köpenhamns kungliga konservatorium år 2007. Hon debuterade vid Rialtoteatern i Köpenhamn i rollen som Donna Anna år 2006 och har uppträtt med sopranrepertoar bl.a. vid Finlands Nationalopera, vid operafestspelen i Nyslott, i Berwaldhallen, på Gulbenkians musikfestival och vid Åbo musikfestspel.

År 2013 bytte Anna Danik röstfack till mezzosopran och hon utvecklades snabbt till dramatisk mezzosopran. Hennes debut som Eboli vid operan i Chemnitz år 2014 fick ett utmärkt mottagande.

Rollerna i operor av Wagner och Strauss väckte internationell uppmärksamhet. Anna debuterade framgångsrikt vid Staatsoper Berlin i rollerna som Wellgunde och Schwertleite i Wagners Ring, och hennes Klytaimnestra i Karlsruhe fick exceptionellt god kritik.

Förutom kavalkaden av roller som elaka drottningmödrar, prinsessor, sagovarelser och tjänarinnor har Anna framfört otaliga orkesterverk, av vilka kan nämnas Bergs sju sånger, Mahlers Rückertsånger, Stravinskys Les Noces, Prokofjevs Alexander Nevskij, Mozarts Requiem och Bachs Påskoratorium.

Till hennes kommande engagemang hör Wagners Schwertleite och Erda samt Eva i Christoph Ehrenfellners uruppförande Kain och Abel.

Under coronavåren 2020 studerade Anna istället för de inhiberade engagemangen tre nya stora roller, och hon ser hoppfullt fram emot den återvändande musiken och att få återse den kära publiken.

Pieces

Richard Wagner (1813-1883)
Siegfried-idyll

Juldagsmorgonen 1870 fick Richard Wagners hustru Cosima en oförglömlig och av känslosamma toner förgylld väckning. För att uppmärksamma sin hustrus födelsedag hade Wagner i deras hem arrangerat en 13-manna kammarorkester som spelade hans senaste verk Siegfried-idyll. Med verkets namn syftade Wagner såväl på sitt och Cosimas yngsta barn, sonen Siegfried som hade fötts året innan, som på operan Siegfried som han samtidigt arbetade med. Wagner hade skrivit ner de första temaskisserna av verket möjligtvis redan hösten 1864, men verket blev färdigt först år 1870.

Siegfried-idyll är huvudsakligen fridfullt böljande och intimt klingande musik, vars varma stämning fördjupas av de mer passionerade vändningarna i genomföringen. Före Wagner komponerade verket hade han efter en över tio år lång paus återupptagit arbetet med operatetralogin Nibelungens ring och dess tredje del Siegfried, och Siegfried-idyll har tematiska kopplingar till operan. Vidare citerar Wagner i verket den gamla tyska vaggvisan ”Schlaf, mein Kind, schlaf ein”.

Uruppförandet av Siegfrid-idyll bevisar att Wagner, som ofta upplevs som självupptagen och självgod, även hade en mer känslig sida. Wagner och Cosima såg verket som sin egen privata skatt och sorgen var gemensam när Wagner år 1878 på grund av pengabrist var tvungen att sälja verket till en förläggare. Samtidigt förstorade han verket för en 35-manna orkester, och i denna form har det blivit hans mest framförda instrumentala verk.

Verkpresentation: Kimmo Korhonen
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka

Richard Wagner (1813-1883)
Fem sånger till dikter av Mathilde Wesendonck

1. Der Engel
2. Stehe still
3. Im Treibhaus
4. Schmerzen
5. Träume

Åren 1857-59 levde Richard Wagner djupt i operan Tristan och Isoldes stämningar, inte bara i sitt kompositionsarbetes hemliga trädgård utan även i sitt eget liv. I Zürich hade han blivit bekant med den förmögne sidenköpmannen Otto Wesendonck, som blivit hans nära mecenat. Konstellationen blev ett triangeldrama likt Tristan och Isoldes, när Wagner (Tristan) under arbetet med operan blev förälskad i Wesendoncks (Kung Marke) vackra hustru Mathilde (Isolde), som kände sitt ansvar som musa och besvarade kompositörens kärlek. Wagner arbetade i en liten villa som Wesendonck ställt till hans förfogande, och Mathilde började besöka villans arbetsrum allt oftare.

Oberoende av om Wagners och Mathildes kärlek var platonisk eller erotisk till sin karaktär lämnade den sina spår i Wagners kompositionsarbete och gav upphov till hans finaste vokalverk, när han under tiden mellan november 1857 och maj 1858 komponerade fem sånger till dikter av Mathilde. Två av sångerna har direkta kopplingar till Tristan och Isolde: den tredje sången Im Treibhaus (I växthuset) är förknippad med uvertyren till operans tredje akt och den avslutande sången Träume (Drömmar) till kärleksscenen i den andra akten. Wagner karaktäriserade dessa två sånger som ”studier för Tristan och Isolde”. Im Treibhaus är den mest djupsinniga och imponerande av sångerna, och utgör på sätt och vis svitens kärna. Den har en mystisk längtan där diktens jag jämför sig själv med växthusets växter, fjärran från sina hemland. Den avslutande sången Träume växer med ymniga rörelser till en glödande känslosamhet.

Verkpresentation: Kimmo Korhonen
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka

Richard Strauss (1864-1949)
Metamorfoser

Då det andra världskriget började övergå till förlust för tyskarna såg Richard Strauss hur scenerna för hans operor förstördes en efter en. Operan i München bombades redan i slutet av år 1943. Operan i Dresden, där han hade upplevt de flesta av sina stora framgångar, brann helt ner i februari 1945, och en månad senare stod statsoperan i Wien i tur.

Efter bombningarna av operan i München skrev Strauss ner ett kort motiv och gav det titeln ”Klagovisa över München”. Dagen efter att operan i Wien förstörts tog han igen fram skissen och började på allvar skriva verket som färdigställdes en månad senare i april 1945. Metamorfoser, ”en studie för 23 solostråkar”, är ett verk där Strauss personliga känslor koncentreras till en berörande och allmängiltig elegi.

Metamorfoser består av endast en omfattande sats som domineras av en fyllig och ofta polyfont rik stråkklang. Musiken strömmar vidare i ymniga vågor som växer till stora, ställvis passionerade stegringar. Redan i de första takterna hör vi ett citat ur sorgmarschen i Beethovens Eroicasymfoni, och man har i verket hittat hänvisningar även till verk av bl.a. Bach, Mozart och Wagner. Slutet domineras av mörka och allt djupare tragiska nyanser. I de sista takterna spelar basen ett mer komplett citat ur Eroicans sorgmarsch, i samma tonart c-moll, och i samband med citatet har Strauss skrivit de mycket talande orden ”In Memoriam”.

Verkpresentation: Kimmo Korhonen
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka

TEXT
Fem sånger till dikter av Mathilde Wesendonck (1828-1902)

1. Ängeln

I tidig barndoms dagar
hörde jag ofta berättas om änglar,
som bytte himlens ljuva fröjder
mot jordens sol,

så att där ett ängsligt hjärta
lider i det dolda,
så att där det stilla blöder och
dränker sig i en flod av tårar,

så att där det i from bön
ber om befrielse,
ängeln svävar ned
och lyfter det varsamt upp mot himlen.

Ja, också till mig steg en ängel ned,
och på lysande fjädervingar
förde han, fjärran från all smärta,
min själ mot himmelshöjd!

2. Stanna upp

Susande, brusande tidens hjul,
du som mäter evigheten;
världsalltets lysande sfärer,
ni som omger jorden;
urtiders skapelse, stanna redan,
nog med skapande, låt mig vara!

Hejda din skapelsekraft,
du ständigt skapande urtanke!
Håll andan, stilla ditt begär,
bli tyst om så endast en sekund!
Svällande puls, mildra ditt slag,
sluta, viljans eviga dag!

så att jag i salig, ljuv glömska
kan förstå min lycka!
När öga ur öga dricker,
när själ med själ helt sammansmälter;
när väsen i väsen sig återfinner,
och allt hopp har stillnat,
förstummas läpparna i häpen tystnad,
i det inre finns ej längre någon önskan,
människan känner igen spåren av det eviga
och löser din gåta, heliga natur!

3. I växthuset

Högt välvda bladkronor,
baldakiner av smaragd,
ni barn från fjärran trakter,
säg mig varför klagar ni?

Tyst ni sänker era grenar,
ritar tecken i den tomma luften,
och som lidandets stumma vittne,
stiger den söta doften upp.

Brett i längtansfullt begär
sträcker ni ut era armar,
och famnar vilseförda
den öde tomhetens intighet.

Men, jag vet det, arma växter:
ett öde delar vi;
fast vi är omgivna av ljus och glans,
är detta inte vår hembygd!

Och som solen lyckligt lämnar
dagens tomma sken bakom sig
sveper den, som verkligen lider,
in sig i mörker och tystnad.

Det blir stilla. Ett sakta sus
fyller ängsligt det dunkla rummet:
jag ser tunga droppar sväva
längs med bladens gröna rand.

4. Smärtor

Sol, du gråter varje afton
dina vackra ögon röda
när du, i havets spegel badande,
nås av tidig död!

Men du stiger ändå igen i din forna prakt,
som den dystra världens gloria,
du vaknar igen på morgonen som ny,
likt en stolt segerhjälte!

Ack, varför skulle jag då klaga,
varför, mitt hjärta, sakna dig så svårt,
då solen själv måste avstå,
då solen själv går ner?

Och när döden föder liv,
och smärtor ger fröjd:
o, då tackar jag naturen
som gav mig dessa smärtor!

5. Drömmar

Säg, vilka underbara drömmar
håller mitt sinne fången
och inte som flyktigt skum
övergår i tomma intet?

Drömmar, som vid varje timme,
varje dag slår ut i blom
och med himmelsk känning
genom sinnet saligt flödar!

Drömmar, som likt klara strålar
tränger ned djupt i själen,
och där målar en evig bild:
glömskan, tänkande endast på ett!

Drömmar, som likt vårens sol
kysser blommor upp ur snön,
som med aldrig anad glädje
hälsas av den nya dag,

så att de växer, att de blomstrar,
drömmande sprider sina dofter,
stillar sig vid ditt bröst,
för att sedan sjunka ner i graven.

Översättning: Sebastian Djupsjöbacka