Jukka Harju, Topi Lehtipuu

This is a past event.

INSTÄLLD: Serenad

Sian Edwards, dirigent
Topi Lehtipuu, tenor

Jukka Harju, valthorn
Åbo filharmoniska orkester

Maurice Ravel: Gåsmors sagor, svit för orkester
Benjamin Britten: Serenad för tenor, valthorn och stråkar op. 31

Antonín Dvořák: Symfoni nr 6 D-dur op. 60                           

Brittens Serenad är en ståtlig sångsvit i åtta satser, med sex dikter och valthornssolon som ramar in dem. Topi Lehtipuu hör till vår tids mest betydande finländska operasångare, och han har uppträtt på ansedda konsertscener från New York till Sydney. Jukka Harju har fått topplaceringar i flera internationella musiktävlingar på sitt instrument. I Gåsmors sagor hör vi Ravels enastående fantasifullhet och Dvořáks sjätte symfoni gjorde kompositören internationellt känd.

Artists

Sian Edwards
Sian Edwards
dirigent
Sian Edwards
Sian Edwards
dirigent

Sian Edwards studerade vid Royal Northern College of Music i Storbritannien och under ledning av professor A. I. Musjin vid konservatoriet i S:t Petersburg. I september 2013 blev hon ansvarig för dirigentlinjen vid Royal Academy of Music. Åren 1993-95 var hon chefdirigent för Englands nationalopera.

Edwards har samarbetat med världens ledande orkestrar som Los Angeles filharmoniker, Clevelands orkester, Orchestre de Paris, Ensemble Orchestral de Paris, Berlins symfoniker, Frankfurts radios symfoniorkester, MDR Leipzig, Wiens symfoniorkester, Rotterdams filharmoniker, Radions symfoniorkester, S:t Petersburgs filharmoniker, Kungliga filharmonikerna i Flandern, London Sinfonietta, Hallé-orkestern samt Birminghams symfoniorkester.

Edwards debuterade som operadirigent år 1986 när hon dirigerade Kurt Weills Staden Mahagonnys uppgång och fall. Vid Royal Opera House i London debuterade hon år 1988 med Michael Tippetts opera The Knot Garden. År 2018 dirigerade hon uruppförandet av Mark Anthony Turnages opera Coraline i Barbican Theatre vid Royal Opera i London.

Till Edwards senaste och kommande engagemang hör framträdanden med ett flertal europeiska orkestrar samt en turné i Storbritannien med Royal Philharmonic Orchestra.

Topi Lehtipuu (c) Kaapo Kamu
Topi Lehtipuu
tenor
Topi Lehtipuu (c) Kaapo Kamu
Topi Lehtipuu
tenor

Topi Lehtipuu föddes i Australien med har växt upp i Finland, där han har studerat piano, violin, körledning och sång vid Sibelius-Akademin.

Topi Lehtipuu har uppträtt på konsertscener och vid operahus över hela världen. Han är en mångsidig konstnär och en skicklig scenartist, och är ansedd både inom den tidiga och den samtida musiken. Han har samarbetat med flera dirigenter som Riccardo Muti, Sir Simon Rattle, Esa-Pekka Salonen och Daniel Harding och har samarbetat med regissörer som David Alden, Nicholas Hyther och Peter Sellars.

Lehtipuu uppträder regelbundet i bland annat Nyslott, Berlin, Bryssel, Glyndebourne, London, Paris, Salzburg och Wien.

Lehtipuu har även spelat in många skivor. DVD-inspelningen år 2012 av Igor Stravinskys opera Rucklarens väg blev Grammykandidat och år 2015 segrade DVD-inspelningen av Richard Wagners opera Mästersångarna i Nürnberg i operakategorin i BBC Music Magazine Awards.

Under säsongen 2019-20 inkluderar hans projekt rollen som Häxan i Hans och Greta med Melbournes symfoniorkester och dirigenten Sir Andrew Davis samt Benjamin Brittens Vårsymfoni med Tokyo Metropolitan Symphony Orchestra och dirigenten Kazushi Ono.

Vid sidan av sin internationella karriär som tenor är Topi Lehtipuu även en konstnärlig sakkunnig och kurator. Han var konstnärlig ledare för Helsingfors festspel åren 2015-18 och före det konstnärlig ledare för Åbo musikfestspel åren 2010-15.

Jukka Harju
Jukka Harju
valthorn
Jukka Harju
Jukka Harju
valthorn

Jukka Harjus väg till valthornist har varit unik. Den 11-åriga Karlebybons rivstart som Finlands representant vid Europeiska radio- och TV-unionen EBU:s Unga solisters konsert i Dublin ledde till studier vid Sibelius-Akademin ungdomsavdelning under ledning av Kalervo Kulmala samt internationella ungdomsorkestrar.

Harju gjorde även längre vikariat i Sinfonia Lahti samt Radions symfoniorkester innan han i 19 års ålder slutade spela för flera års tid på grund av besvärlig tinnitus. Under den här tiden studerade Harju bland annat teknisk fysik samt tog examen i filmregi. Återkomsten till musiken skedde via stadsorkestrarna i Tammerfors och Helsingfors, innan han år 2008 blev solovalthornist vid Radions symfoniorkester.

Jukka Harju har haft framgång i internationella tävlingar som Concours de Genève 2004, bleckblåsveckan i Lieksa 2005 och Audi Mozart 2006. Framgångarna gav honom möjligheten att uppträda som solist med nästan alla finländska orkestrar. Jukka har framfört sitt instruments centrala repertoar. Kompositörer har även skrivit verk för honom, till exempel Kirmo Lintinens Concertino, Osmo Tapio Räihäläs Valthornskonsert samt Aulis Sallinens Fem kvinnoporträtt för mezzosopran, valthorn och orkester.

Harju komponerar även själv samt undervisar vid Sibelius-Akademin, och han har hållit mästarkurser över hela världen. Han har gett ut ett tjugotal publikationer i form av noter, skivor och undervisningsmaterial.

Pieces

Maurice Ravel (1875-1937)
Gåsmors sagor

1. Pavane de la Belle au bois dormant (Prinsessan Törnrosas Pavane) (Lent)
2. Petit Poucet (Tummeliten) (Très modéré)
3. Laideronette, Impératrice des pagodes (Pagodernas kejsarinna) (Mouvement de marche)
4. Les Entretiens de la Belle et de la Bête (Skönhetens och Odjurets dialog) (Mouvement de valse modéré)
5. Le Jardin féerique (Den förtrollade trädgården) (Lent et grave)

Maurice Ravel hör till de kompositörer som hade en alldeles speciell förmåga att leva sig in i barnens värld. Detta får ett berörande uttryck i hans balett Ma Mère l’Oye (Gåsmors sagor) där hans uttryck är som känsligast.

Gåsmors sagor färdigställdes ursprungligen 1908-10 som en svit i fem satser för fyrhändigt piano, tänkt att spelas av barn. Vid uruppförandet i Paris 1910 fick verket ett så entusiastiskt mottagande att Ravel orkestrerade det följande år, och utgående från den här orkestrationen föddes i sin tur en balett, till vilken Ravel komponerade två nya satser samt mellanspel som förenar de olika satserna. Ravel sökte inspiration till Gåsmors sagor de klassiska sagorna av Charles Perrault, grevinnan Marie-Catherined’Aulnoy och Marie Leprince de Beaumont. Verket fick sin titel av Perraults samling Contes de ma Mère l’Oye (Gåsmors sagor, 1697).

Den femsatsiga orkestersviten inleds av den lyriska och sköra Prinsessan Törnrosas pavane, som följs av den återhållsamt sorgmodiga satsen Tummeliten. I satsen Pagodernas kejsarinna skapar Ravel en elegant sats i kinesisk stil genom att använda bl.a. en pentatonisk skala. Skönhetens och odjurets dialog inleds som Skönhetens (klarinettens) varma vals med odjurets (kontrafagottens) grövre repliker som motsats, men i musiken kan man även höra hur odjuret förvandlas till en sagoprins då hans tema i slutet av satsen framförs av soloviolinen. Den avslutande satsen Den förtrollade trädgården målar med känsliga men mot slutet allt mer strålande penseldrag en bild av en sagoträdgård och samtidigt av hela den barndomens förlorade värld, som Ravel så innerligt längtade till.

Kimmo Korhonen
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka

Benjamin Britten (1913-1976)
Serenad för tenor, valthorn och stråkar op. 31

I Prolog
II Pastoral
III Nocturne
IV Elegi
V Klagovisa
VI Hymn
VII Sonett
VIII Epilog

Orden väckte de bästa sidorna av Benjamin Britten som kompositör. För honom var texter aldrig utfyllnad för att ersätta vokaliser utan något som på ett väsentligt sätt definierade musikens innehåll. Han var noggrann i valet av texter till sina sångsviter och operor och kunde leva sig in i deras känslor med en sällsynt känslighet.

En stor del av sin vokalmusik komponerade Britten för sin livskamrat, tenoren Peter Pears. Ett sådant verk är även Serenad för tenor, valthorn och stråkar (1943), vars andra musikaliska gudfar var den unge, vid verkets tillkomst endast 22 år fyllda valthornsvirtuosen Dennis Brain. Britten tog sig an tonsättandet av verket på initiativ av just denne.

Till serenadens sex sånger valde Britten central engelsk poesi från 1400-talet till 1900-talet. Texternas motiv anknyter till kvällens och nattens stämningar. Det har traditionellt setts som en tid för psykets omedvetna lager, som önskningarnas och rädslornas mystiska tid, och Brittens verk söker sig från landskapsmåleri mot det mänskliga sinnets innersta. Till stämningarna utgör sångerna en varierande svit, som når sin allvarsamma kärna i de två mittersta sångerna.

Tenorens kumpan på resan i nattens värld är det solistiska valthornet, som såväl inleder (Prolog) som avslutar (Epilog) verket med sina solopartier. Prologen och Epilogen färgas av att Britten ber valthornisten spela dem med sk. naturtoner, av vilka en del låter falska i öron som är vana vid liksvävande temperatur.

Kimmo Korhonen
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka

Antonín Dvořák (1841-1904)
Symfoni nr 6 D-dur op. 60

Allegro non tanto
Adagio
Scherzo (Furiant): Presto – Poco meno mosso
Finale: Allegro con spirito

Antonín Dvořáks sjätte symfoni färdigställdes år 1880, vid en tid då han precis hade börjat uppmärksammas internationellt, långt tack vare den första sviten slaviska danser op. 46 (1878). Den sjätte var den första av hans symfonier som publicerades och den fick i samband med det ordningsnumret ett vilket förvirrade numreringen av hans symfonier för en lång tid.

Dvořáks sjätte symfoni har ofta jämförts med Brahms tre år tidigare andra symfoni. Tonsättarna kände varandra väl och det finns kopplingar mellan verken, börjandes med tonarten D-dur, helhetsformen och den huvudsakligen varma stämningen. Å andra sidan bör man inte betona influenserna alltför mycket, och stora delar av verket är Dvořáks eget personliga uttryck.

Symfonin är uppbyggd i traditionell fyrsatsig form. Verket inleds med en sats i sonatform, där man fäster sig vid det musikaliska berättandets genomtänkta byggande med breda linjer. Genomföringen berikas ställvis av kontrapunkt och Dvořák sparar den mest majestätiska stegringen till satsens slut. Den andra satsen är varmhjärtad och känslosam. Symfonins kanske mest fängslande sats är scherzot, som efterliknar den tjeckiska folkdansen furiantens rytmik och ger känslan av en växling mellan taktarterna 2/4 och 3/4. Det bredare triopartiet ger en effektfull kontrast till de energiska yttre partierna. Släktskapen med Brahms är kanske starkast genast i början av finalen, ur vilken satsen målmedvetet växer mot det bländande slutprestot och dess lysande slut.

Kimmo Korhonen
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka

SERENAD: TEXT

PASTORAL

Dagen har åldrats; den bleknande solen
har kort väg kvar att gå.
Och ändå, med all kraft den förmår,
drar den mödosamt vagnen nerför backen.

Skuggorna växer sig nu så långa
att björnbärsbusken ser ut som en ceder;
mullvadshögar liknar berg och myran
verkar vara en enorm elefant.

En liten, liten hjord
kastar en skugga tre gånger större än vanligt;
medan pojkspolingen som följer dem
har förvandlats till en mäktig Polyfemos.

Och nu sitter alla stilla,
för att språka i den svala luften,
tills Phoebus, försvinnande i väst,
leder hela världen till vila.

NOCTURNE

Glansen faller på slottsmurarna
och de uråldriga snöiga tinnarna:
den långa natten sveper över sjöarna,
och det vilda vattenfallet brusar praktfullt.
Klinga, horn, klinga, låt de vilda ekon skalla,
Klinga, horn; svara, ekon, svara, döende, döende, döende.

O lyssna, o hör, hur tunn och klar,
allt tunnare, klarare, alltmer fjärran!
O mjukt och långt från klipporna
älvornas horn klinga svagt!
Blås, låt oss höra purpurdalarnas svar:
klinga, horn; svara, ekon, svara, döende, döende. döende.

O min kära, de dör i rika skyar,
de försvinner på kullar, fält eller floder:
våra ekon rullar från själ till själ,
och växer i evighet.
Klinga, horn, klinga, låt de vilda ekon flyga;
och svara, ekon, svara, döende, döende, döende.

ELEGI

O ros, du är sjuk;
Den osynliga orm
som flyger i natten,
i den ylande stormen,

har funnit din säng
av blodröd glädje;
och hans mörka, hemliga kärlek
förstör ditt liv.

KLAGOVISA

I denna natt, i denna natt,
i varje natt och alla,
eld och husrum och levande ljus,
och Herren tar din själ.

När du härifrån har gått bort,
i varje natt och alla,
till Whinnymuir kom du till sist;
och Herren tar din själ.

Om någon gång du fått sockor och skor,
i varje natt och alla,
slå dig ner och klä på dig dem;
och Herren tar din själ.

Om du ej har gett sockor och skor,
i varje natt och alla,
skall törnen sticka dig inpå dina bara ben;
och Herren tar din själ.

När du har passerat Whinnymuir,
i varje natt och alla,
till rädslans bro du kommer till sist;
och Herren tar din själ.

Från rädslans bro, när du passerat den,
i varje natt och alla,
till skärseldens flammor du kommer till sist;
och Herren tar din själ.

Om du någon gång har gett mat och dryck,
i varje natt och alla,
skall elden aldrig skada dig;
och Herren tar din själ.

Om du ej har gett mat och dryck,
i varje natt och alla,
skall elden bränna dig inpå dina bara ben;
och Herren tar din själ.

I denna natt, i denna natt,
i varje natt och alla,
eld och husrum och levande ljus,
och Herren tar din själ.

HYMN

Drottning och jägerska, kysk och vacker,
nu är solen lagd till vila,
sittande i din silverstol,
härskar du på vanligt vis:
Hesperus ber dig om ditt ljus,
överdådigt strålande Gudinna.

Jord, låt ej din avundsjuka skugga
lägga sig emellan;
Cynthias skinande glob skapades
för att röja himlen vid dagens slut:
välsigna oss med vår längtans ljus,
överdådigt strålande Gudinna.

Lägg ifrån dig pärlebågen,
och ditt kristallklara koger;
Skänk det flyktiga hjärtat
tid att andas, om än så kort.
Du som gör dag av natt,
överdådigt strålande Gudinna.

SONETT

O den stilla midnattens mjuka omfamning,
som med varsamma och milda fingrar
sluter våra tunga ögon, skyddade från ljuset,
skuggade av gudomlig glömska:

O mildaste sömn! Om det behagar dig, slut
mina villiga ögon mitt i din hymn,
eller vänta på ”Amen” innan din vallmo
kastar sin sövande välgörenhet runt min säng.

Rädda mig, att ej den gångna dagen
skiner på min kudde och orsakar mycken sorg,
rädda mig från det nyfikna Samvetet som ännu visar

sina mörka krafter, grävande likt en mullvad;
vrid skickligt nyckeln i det smorda låset,
och försegla min själs förstummade skrin.

Översättning: Sebastian Djupsjöbacka