Baiba Skride, Lauma Skride, Harriet Krijgh

This is a past event.

Mästartrio

Andreas Spering, dirigent
Baiba Skride, violin

Harriet Krijgh, cello
Lauma Skride, piano

Ludwig van Beethoven: Trippelkonsert C-dur op. 56
Anton Bruckner: Symfoni nr 2 c-moll

Vårsäsongens inledningskonsert är en stor symfonisk fest direkt från Wien. Den stiliga trippelkonserten framförs av en topptrio bestående av framstående instrumentalister som ofta uppträder tillsammans: Baiba Skride, Harriet Krijgh och Lauma Skride. Förutom i Åbo spelar de konserten även i Prag och spelar in den på skiva i Hannover. Det vackert nyanserade verket där melodin harmoniskt förs från ett instrument till ett annat inleder även Beethovens 250-årsjubileum. Symfoni nr 2 av Bruckner, känd just för sina symfonier, är en monumental och ståtlig avslutning på konserten som leds av Andreas Spering.

Artists

Andreas Spering
Andreas Spering
dirigent
Andreas Spering
Andreas Spering
dirigent

Andreas Spering hör till Europas ledande experter inom den tidiga musiken. Höjdpunkter under säsongen 2019-20 är ett Beethovenprogram med Mozarteumorchester Salzburg, debuten med Åbo filharmoniska orkester, en ny produktion av Figaros bröllop vid Opéra National de Lorraine samt konserter med Filharmonia Poznańska och Beethoven Orchester Bonn.

Han har gästdirigerat Bambergs symfoniorkester, Staatskapelle Weimar, Gewandhausorchester i Leipzig, New Japan Philharmonic, Göteborgs symfoniker, Skottlands kammarorkester, Spaniens nationella orkester, Nice filharmoniska orkester samt Kölns, Hannovers, Leipzigs, Saarbrückens och Münchens radiosymfoniorkestrar.

Andreas Spering har dirigerat Mozarts stora operor samt flera av Händels verk, liksom även Beethovens opera Fidelio, Webers opera Friskytten och Wagners opera Rhenguldet. År 2018 inledde han den 40:e Händelfestivalen i Hannover med tonsättarens opera Alcina.

Andreas Sperings konstnärliga stil har influerats av Gerd Zacher och Reinhard Goebel och hans välkända ensemble Musica Antiqua Köln, där Spering spelade cembalo under flera år. Spering är konstnärlig ledare för musikfestivalen Brühler Schlosskonzerte i närheten av Bonn. I festivalens program ingår även Tysklands första och enda Haydnfestival, som firade 10-årsjubileum år 2018.

Baiba Skride
Baiba Skride
violin
Baiba Skride
Baiba Skride
violin

Baiba Skrides naturliga sätt att närma sig musiken har gjort henne omtyckt av många orkestrar och dirigenter. Hon bjuds regelbundet in som solist tack vare sina fräscha tolkningar och sin musikaliska sensitivitet.

Skrides säsong 2019-20 inleddes med Residentie Orkests inledningskonsert samt uruppförandet av Victoria Borisova-Ollas violinkonsert tillsammans med Kungliga Filharmonikerna i Stockholm. Till säsongens övriga höjdpunkter hör Hollandspremiären av Sebastian Curriers violinkonsert i Concertgebouw i Amsterdam tillsammans med Hollands radios symfoniorkester samt konserter med Frankfurts hr-Sinfonieorchester, BBC Symphony, Rotterdams filharmoniska orkester, Pittsburghs filharmoniska orkester och St. Louis symfoniorkester.

Baiba Skride är en internationellt efterfrågad kammarmusiker och har redan länge uppträtt som en duo tillsammans med sin syster, pianisten Lauma Skride. Baiba väntar ivrigt på en turné i Australien, Europa och USA med Skridekvartetten, som hon har varit med om att grunda. Under säsongen 2019-20 uppträder Baiba Skride även som duo med Martin Stadtfeld, i en trio med Daniel Müller-Schott och Xavier de Maistre samt i en kvintett med Alban Gerhardt, Brett Dean, Gergana Gergovani och Amihai Grosz.

Skride föddes i en lettisk musikerfamilj i Riga, där hon även påbörjade sina studier. År 1995 inledde hon sina studier vid konservatoriet i Rostock. År 2001 fick hon första pris i Drottning Elisabets musiktävling.

Harriet Krijgh
Harriet Krijgh
cello
Harriet Krijgh
Harriet Krijgh
cello

Harriet Krijgh har spelat på de främsta konsertestraderna i Europa, Nordamerika och Asien. Hon har uppträtt tillsammans med bland annat Deutsches Symphonie-Orchester Berlin, Münchens filharmoniska orkester, Bambergs symfoniorkester och Londons filharmoniska orkester.

Till Krijghs höjdpunkter under säsongen 2019-20 hör framträdandena med Melbournes symfoniorkester, Aucklands filharmoniska orkester, Borusan Istanbuls filharmoniska orkester samt National Arts Centre Orchestra i Ottawa i Kanada. Hon är engagerad vid Tonkünstler-Orchester i Nedre Österrike, Grazs filharmoniska orkester, Dortmunds filharmoniska orkester och Islands symfoniorkester. Tillsammans med Baiba Skride och Lauma Skride framför hon Beethovens trippelkonsert i Prag och i Åbo.

Krijgh är en ivrig kammarmusiker och hon anslöt sig till Artemiskvartetten våren 2019. Med kvartetten kommer hon att framträda i Filharmonin i Berlin, Alte Oper i Frankfurt, Prinzregententheater i München, Konzerthaus i Wien, Filharmonin i Luxemburg, Tonhalle i Zürich, Filharmonin i Paris, Concertgebouw i Amsterdam och Wigmore Hall i London.

Krijgh efterträdde Janine Jansen som konstnärlig ledare för Utrechts internationella kammarmusikfestival och verkade där i två års tid. Krijgh grundade den årliga sommarfestivalen ”Harriet & Friends” år 2012 i slottet Feistritz i Österrike, och år 2018 utvidgades festivalen även till vintersäsongen.

Lauma Skride
Lauma Skride
piano
Lauma Skride
Lauma Skride
piano

Lauma Skride tilldelades priset Beethoven Ring i Bonn år 2008. Skride har prisats för sina tolkningar av den tyska klassicismens och romantikens musik. Skride uppträder tillsammans med bland annat BBC National Orchestra of Wales, Royal Northern Sinfonia, Ungerns nationella filharmoniska orkester och hr-Sinfonieorchester i Frankfurt.

Till höjdpunkterna under Lauma Skrides säsong 2019-20 hör hennes framföranden av Clara Schumanns pianokonsert tillsammans med Gewandhausorchester i Leipzig under ledning av dirigenten Andris Nelsons samt med Kungliga Filharmonikerna i Stockholm under ledning av dirigenten Pablo Heras-Casado. Till höjdpunkterna hör även uppförandet av Beethovens trippelkonsert med Anne-Sophie Mutter och Daniel Müller-Schott tillsammans med Danmarks radios symfoniorkester. Skride framträder även med bland annat Kitchener Waterloo Symphony och Prags filharmoniska orkester.

Lauma Skride är en efterfrågad kammarmusiker och en av de grundande medlemmarna i Skridekvartetten. Skride har även länge uppträtt som duo tillsammans med sin syster, violinisten Baiba Skride. Lauma framför kammarmusik även med Anne-Sophie Mutter, Daniel Müller-Schott, Sol Gabetta, Julian Steckel, Jörg Widmann, Christian Tetzlaff och Armidakvartetten.

Lauma föddes år 1982 i en musikerfamilj i Riga i Lettland och är yngst av tre syskon. Hon inledde sina pianostudier i fem års ålder och studerade senare för Anita Paze vid Emils Darzins musikskola i Riga. Därefter studerade hon vid musik- och teaterhögskolan i Hamburg som Volker Banfields elev.

Pieces

Ludwig van Beethoven
Trippelkonsert för piano, violin, cello och orkester C-dur op. 56

Allegro
Largo
Rondo alla Polacca

Beethovens konsert för piano, violin och cello C-dur, känd som trippelkonserten, färdigställdes år 1804, samma år som Eroicasymfonin och mellan den tredje och den fjärde pianokonserten. Den har ofta upplevts som ett verk från ett brytningsskede, i övergången från de tidiga konserterna till de två senare pianokonserternas samt violinkonsertens värld.

Användandet av flera solister för tankarna till den under 1700-talet populära sinfonia concertante, men Beethoven har tydligt velat ta avstånd från dem genom att kalla sitt verk för en konsert. De tre solisterna har gett upphov till egna utmaningar i kompositionsarbetet. En av dessa är utökandet av formen, eftersom det krävs mer utrymme för att erbjuda meningsfulla solostämmor för tre solister än för en. En annan utmaning är att det krävs att man värnar alldeles speciellt om de tre solisternas inbördes balans samt förhållande till orkestern, såväl när det gäller verkets dramaturgi som solisternas hörbarhet.

Trippelkonsertens lite åsidosatta position i Beethovens produktion kan vara en följd av verkets balanserade karaktär. Den saknar det stora drama som kännetecknar flera av verken från hans mellanperiod, och har inte heller Eroicans heroiska glöd. Redan den sonatformade första satsen, som inleds försiktigt i cello och bas, är till sin karaktär mer lyriskt melodisk än traditionellt dramatisk och dynamisk. Den vackert sångbara långsamma satsen leder direkt till den varma och balanserade finalen, som rör sig i en för Beethoven ovanliga polonäsrytm.

Kimmo Korhonen
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka​​​​​​​

Anton Bruckner
Symfoni nr 2 c-moll (år 1877 version)

Moderato
Andante: Feierlich, etwas bewegt
Scherzo: Mässig schnell – Trio: Gleiches tempo
Finale: Mehr schnell

Anton Bruckners karriär som kompositör var en märklig balansgång mellan yttre osäkerhet och inre musikalisk övertygelse. Han skapade en unik och personlig symfonisk stil, som andas orubblig tilltro till det egna uttrycket, men samtidigt reviderade han nästan pinsamt ödmjukt sina symfonier så snart någon av hans vänner föreslog någon ändring. Att fatta beslut om att framföra en Brucknersymfoni innebär ofta en vandring i en verklig djungel av alternativ. Han gjorde olika versioner av de flesta av sina symfonier, och senare redaktörer har bidragit till förvirringen med sina egna versioner. Även Bruckners andra symfoni c-moll är ett belysande exempel på detta.

Bruckner färdigställde sin andra symfoni för första gången hösten 1872. Wiens filharmoniker dömde till en början ut verket som omöjligt att spela, men man fick till stånd ett uruppförande i Wien i oktober följande år. År 1876 arrangerade man ett nytt framförande av symfonin, varvid Bruckner gjorde vissa revisioner av verket. Följande år gjorde Bruckner utgående från dem en ny edition av verket, och ännu åren 1891-92 gjorde han ändringar. Efter dessa sista revisioner publicerades verket år 1892.

Bruckner gjorde alltså tre versioner av verket (1872, 1877 och 1892). Eftersom revisionerna av symfonin hade skett delvis på grund av råd av kompositörens vänner, i värsta fall till och med påtryckningar, har man under 1900-talet fört fram även versioner redigerade på olika sätt. Robert Haas publicerade år 1938 en edition som han hade sammanställt av versionerna från år 1872 och 1877. Å andra sidan har Leopold Nowak och efter honom William Carragan publicerat så långt som möjligt ursprungliga editioner av versionerna från år 1872 och 1877. Den första publicerade utgåvan från år 1892 är i praktiken redan övergiven, och valet står snarast mellan Haas kombinationsversion och versionerna från år 1872 och 1877. Vid den här konserten framförs symfonin i versionen från år 1877.

Vid tiden för den andra symfonins tillkomst hade Bruckners egensinniga symfoniska stil inte ännu befästs helt, men det rör sig ändå om ett verk som man inte kan missta för någon annans komposition. Skalan, gesterna och tonspråket är redan kännspakt monumentala, och bekant är även Bruckners utnyttjande av pauser som en del av musikens dramaturgi. När Wiens filharmonikers violinist och senare legendariska dirigent Arthur Nikisch frågade om orsaken till de många pauserna svarade Bruckner: ”Ser du, alltid när jag har något viktigt att säga måste jag först dra andan.”

Den omfattande första satsen inleds med ett från Bruckners senare symfonier bekant violintremolo, mot vilket det uttrycksfulla huvudtemat avtecknar sig. Sidotemat har en mer vilsam nyans. Bruckner komponerade scherzot före den långsamma satsen, och det är även satsernas ordningsföljd i Nowak-Carragans version från år 1872, men i versionen från år 1877 kommer den intimt betagande men även mer eftertryckliga långsamma satsen redan som andra och det folkliga scherzot som tredje. I finalen återvänder Bruckner till den första satsens mäktiga skala och låter sin vana trogen reminiscenser av den första satsens motiv göra satsens egna motiv sällskap.

Kimmo Korhonen
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka